Motion till riksdagen
1990/91:Ub588
av Lars Sundin (fp)

Utbildningen av textil- och konfektionstekniker m.fl.


Regeringen har nyligen fattat beslut om åtgärder som
syftar till att mildra effekterna av att de nuvarande
stödformerna för textil- och konfektionsindustrin
avvecklas. Sålunda anslås medel för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. syftar till att
underlätta för anställda inom industrin att övergå till annan
verksamhet.
Vissa av de föreslagna åtgärderna visar att regeringen
har förståelse för att det finns utrymme för mer långsiktiga
åtgärder, som kan stärka den tillverkande industrins
konkurrenskraft. Sålunda erhåller högskolan i Borås ett
engångsanslag för bl.a. forskning och utveckling.
Teko-branschens utveckling på lång sikt är nära
förbundet med utvecklingen på utbildningsområdet.
Sannolikt har stöd till textil utbildning mer strategisk
betydelse än andra åtgärder.
Inom konfektionsindustrin synes utvecklingen vara den
att nästan all sömnad och montering kommer att förläggas
utomlands. Samtidigt ger den tekniska utvecklingen
möjligheter för industrin att inom vissa nischer bli
internationellt framgångsrik.
Även inom textilbranschen ger den tekniska
utvecklingen särskilda möjligheter vad gäller nya material
(t.ex. kompositer) och metoder (textila varor i nya
industriella sammanhang).
En förutsättning för att Sverige skall kunna bibehålla
produktion är att det inom landet finns personal som kan
hantera denna nya teknik. Detta i sin tur kräver
utbildningar av hög kvalitet.
Mycket har otvivelaktigt gjorts för att stärka de textila
utbildningarna i landet. Sålunda har stat och kommun
medverkat i tillkomsten av Tekocenter, ett nationellt
centrum för utbildning, forskning och utvecklingsarbete. de
samlade investeringarna utgör ca 100 milj.kr.
De satsningar som har gjorts kan dock inte dölja att
Sverige i ett internationellt perspektiv har mycket korta
högskoleutbildningar inom området.
De enda rent tekoindustriellt inriktade
högskoleutbildningarna i Sverige är textil- och
konfektionstekniklinjen respektive textilingenjörslinjen vid
högskolan i Borås. Dessa utbildningar omfattar vardera 80
poäng, dvs. två års studier. Motsvarande utbildningar i EG
omfattar som regel tre till fyra års studier.
De korta utbildningstiderna för de textila linjerna är
allvarliga för branschens utveckling. Högskolan i Borås har
därför föreslagit att utbildningstiden skall förlängas med ett
år, från två till tre år.
En förklaring till att vare sig UHÄ eller regering velat
stödja högskolan kan vara den pågående
försöksverksamheten med tvååriga ingenjörslinjer.
Statsmakten har inte velat föregripa en utvärdering av dessa
genom att förlänga några av de mellanlånga
ingenjörsutbildningarna. De textila linjerna tillhör
emellertid inte försöksverksamheten och det bör framhållas
att ingen annan ingenjörsutbildning har en så strategisk
betydelse för en hel bransch, som just de textila
utbildningarna vid högskolorna i Borås.
Den problemfyllda utvecklingen i branschen synes väl
motivera att riksdagen nu, trots den pågående treårs-
budgetperioden för högskolan, uttalar sitt stöd för en
förlängning av utbildningstiden.
I Tekocenter finns lokaler och utrustning som möjliggör
en förlängning av utbildningstiden. jag vill också notera att
högskolans textila utbildningar har väckt ett mycket stort
intresse bland de studerande. få andra tekniska utbildningar
har så många sökande per plats som just de textila.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förlängning av utbildningen inom
textila utbildningar.

Stockhom den 23 januari 1991

Lars Sundin (fp)