Logopedutbildning har funnits i Sverige sedan l964 med
start vid Karolinska Institutet i Stockholm. Därefter
börjades utbildning i Lund l970 och den tredje
utbildningsorten blev Göteborg l980. Norra Sverige saknar
helt logopedutbildning. Totalt för hela landet skall enligt
årets proposition utbildas 56 logopeder.
Logopedverksamheten har utökats i landet, framförallt
i mellersta och södra Sverige i anslutning till
utbildningsorterna då däremot bristen på utbildade
logopeder i Norrland klart dämpat utvecklingen.
Logopedforskningen och dess tillämpning är i stark
utveckling såväl internationellt som nationellt. Den kraftiga
kunskapsutvecklingen har medfört att ytterligare delkurser
har tillförts till grundutbildningarna.
Logopedbrist
I Socialstyrelsens utredning ''Klinisk talvård'' l985:5
rekommenderas 7--8 logopeder/l00 000 invånare.
Landstingen i mellersta och södra Sverige har också mött
behovet av mer logopedresurser genom att öka antalet
tjänster. Trots detta har man ändå inte nått socialstyrelsens
rekommendation. Norra regionen (de fyra nordligaste
länen) brottas med stora rekryteringsproblem till de ändå få
tjänster som finns dvs. 2,7--3,2 tjänster/l00 000 invånare.
Logopedutbildning till Umeå
Skälen för en logopedutbildning till Umeå och Norrland
är flera, förutom de grundläggande rekryteringsproblemen
som beror på brist på logopeder. De nyutbildade söker sig
helst till tjänster i utbildningsorternas närhet. Erfarenheten
visar också att både tandläkar- och läkarutbildningen i
Umeå medverkat till ett bättre underlag för rekrytering.
Ett annat skäl är att det finns särskilda behovsgrupper
som psykiskt utvecklingsstörda, individer som drabbats av
afasi och/eller dysartri efter hjärnskada, stammare m.fl.
Vad gäller psykiskt utvecklingsstörda, finns lagstiftning om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda,
nyskadade hjärnskadade mfl där landstingskommunen
åläggs att ge logopedservice. Regeringsrätten fastslog
häromåret att psykiskt utvecklingsstörda enligt lagen om
särskilda omsorger skall ha förtur vid behandlingen av
logoped. Bristen på utbildade logopeder i norra regionen
och svårigheter att besätta befintliga tjänster gör att dessa
grupper drabbas särskilt hårt.Logopedbedömning blir mer
rutinmässig och behandling tillkommer enbart ett fåtal.
Patienter i norra regionen kan inte erbjudas vård på lika
villkor i jämförelse med patienter i mellan och södra
Sverige. Sjukvårdslagens målsättning uppfylls inte.
Medicinsk, humanistisk och samhällsvetenskaplig
fakultet är tre viktiga hörnstenar i logopedutbildningen.
Samtliga tre är väl etablerade vid Umeå Universitet. I
Umeå och Västerbotten finns dessutom en väletablerad
habiliteringsverksamhet, som också är en mycket viktig del
i en logopedutbildning.
Kompetensutveckling och fortbildning bedrivs nu via
grundutbildningarna som ligger i Sydsverige. Det blir extra
kostsamt för de i Norrland verksamma logopederna att
delta i denna vidareutveckling. Att upprätthålla kompetens
och följa med i vidareutbildning är minst lika nödvändigt för
logopederna i norr som för deras kolleger i södra Sverige.
Även av detta skäl borde logopedutbildning förläggas till
Umeå. Ett krav som också framförts från
Landstingsförbundet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att förlägga
logopedutbildningen till Umeå.
Stockholm den 23 januari 1991
Ulla Orring (fp)
Britta Bjelle (fp)