Beslutet att bygga upp universitetet i Umeå tillkom för att stimulera den norrländska samhällsutvecklingen. Detta har varit framgångsrikt och expansionen av universitetet har varit starkt särskilt under 80-talet.
Effekter av universitetets utveckling syns också på många andra norrländska orter än Umeå. Genom tillkomsten av högskolan i Luleå har också en ytterligare förstärkning för samhällsutveckling kommit till stånd.
Trots detta konstaterande så saknas initiativ till ökade investeringar för utbildning i norr, t.ex. arkitektutbildning. Redan i budgetpropositionen l989/90 framfördes förslag om en utökning av arkitektlinjen och en etablering i Norrland.
Ett känt faktum är att det råder brist på arkitekter i Norrland. Det behövs en utbildningsort utanför storstadsregionen -- där för närvarande 80% av alla yrkesverksamma arkitekter väljer att bosätta sig. En utbildning i Umeå skulle få stor regional betydelse och kunna svara upp mot den efterfrågan av arkitekter som finns i den norra regionen. Erfarenheten visar att mer än hälften av de studenterna vid universitetet väljer att bli kvar i Norrland efter sin utbildning.
Det synes därför orimligt att nuvarande arkitektutbildning enbart skall tillhandahållas i Stockholm, Lund och Göteborg.
Med hänsyn till de önskemål som framförts från yrkesorganisationerna beträffande utbildningens inriktning och innehåll, kan Umeå dessutom erbjuda goda förutsättningar till en förnyelse av utbildningen, bl.a. med hänsyn till att Umeå har en självständig designutbildning. Även arkitektutbildning med traditionellt innehåll skulle väl kunna lokaliseras till Umeå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fjärde utbildningsplats för arkitektutbildning med Umeå som lokaliseringsort.
Stockholm den 23 januari 1991 Ulla Orring (fp)