Ämnet miljöpsykologi omfattar studier av hur människorna upplever sin omgivning och påverkas av densamma. De analyser som utföres tar sikte på en rad såväl fysiska som sociala faktorer med tyngdpunkten på miljöns totalkaraktär. Flera delområden ingår. Bland annat forskas det kring hur byggnader samt stads- och landskapsmiljö upplevs av människorna. Därtill kommer studier av boende, arbete och fritid, samt särskilt utsatta grupper som t.ex. barn och gamla.
Omfattande forskning har också skett kring enskilda miljöfaktorer som belysning och färgsättning. Arkitektens arbete för att skapa en vänlig och bra miljö ingår också.
Miljöpsykologisk forskning med särskild inriktning på den visuella närmiljöns betydelse har sedan mitten av 1960- talet bedrivits vid arkitektursektionen på Lunds universitet. Genom ett beslut vid institutionen för Arkitektur 1980 fick miljöpsykologin status som ett självständigt ämne. Året därpå gavs ämnet en egen studieplan och därtill kom rätten att anta och examinera doktorander.
Den grundläggande utbildningen i miljöpsykologi bedrivs dels som interna och externa föreläsningar, dels som valbara kurser. I anslutning till de pågående forskningsprojekten handleds examensarbeten vid Institutionerna för Arkitektur och psykologi.
Forskarutbildningen syftar bland annat till att ge fördjupad insikt i beteendevetenskaplig problematik inom arkitekturens verksamhetsområde.
Forskningsverksamheten är för närvarande koncentrerad till fem områden: a) psykologiska och somatiska långtidseffekter av belysning och färgsättning, b) arbetsmiljö (särskilt arbete med bildskärmar i relation till den visuella närmiljöns utformning), c) stadsmiljöns utformning, d) pensioneringens och åldrandets problematik i ett miljöpsykologiskt långtidsperspektiv, samt e) samverkan mellan barns sociala och fysiska miljö.
Därtill kommer ett internationellt forskningssamarbete inom äldreområdet.
Den etablerade miljöpsykologiska verksamheten har i Lund fått en sådan omfattning och inriktning att verksamheten inte som tidigare enbart bör begränsas till projektbaserad forskningsfinansiering. De resultat och den kunskap som nu finns bör i högre grad integreras i den långsiktiga undervisningen och forskningsverksamheten vid arkitektskolan. Miljöpsykologiska enhetens forskning inom det visuella området har nyligen inventerats genom Byggforskningsrådets programgrupp för belysningsfrågor. Gruppen har i ett yttrande framhållit vikten av att förstärka och utveckla enhetens resurser för att upprätthålla kontinuiteten och kvaliteten i forskningen.
Med hänsyn till ämnets utveckling är det nu angeläget att den omfattande forskningen blir företrädd med en extra professur. Som motiv för en sådan professur kan särskilt framhållas den miljöpsykologiska forskningens stora omfattning och kontaktverksamhet såväl inom Sveriges gränser som internationellt. En sådan tjänst skulle leda till en stabilisering av forskningen och forskarhandledningen samt göra det möjligt för enheten att medverka i grundutbildningen. Vidare tillföres arkitektskolan en väsentlig forskarkompetens och därmed garanteras en önskvärd kontinuitet i utbildningen. Den miljöpsykologiska forskargruppen skulle också beredas möjlighet till ett mera långsiktigt arbete inom sitt viktiga område.
Program för en extra professur i miljöpsykologi är framtaget vid arkitektursektionen i Lund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en extra professur i miljöpsykologi vid arkitektursektionen på Lunds universitet.
Stockholm den 17 januari 1991 Birthe Sörestedt (s) Kaj Larsson (s) Gunnar Nilsson (s) Grethe Lundblad (s)