Utbildning för sjukgymnaster i landet räcker i dag inte
till för att täcka behovet inom olika delar av vården. Många
utannonserade tjänster förblir obesatta under mycket lång
tid. Det gäller inom olika områden, såväl inom primärvård
som långvård, ortoped- och kirurgavdelningar, medicin och
rehabilitering för många trafikoffer.
Särskilt besvärligt är det att få utbildade sjukgymnaster
att söka tjänst inom omsorgsverksamheten. Därmed är det
också omöjligt att leva upp till de tvingande skyldigheter
som omsorgslagen kräver för bl.a. handikappade. Det har
blivit en absurd situation och en stor tragedi för många
handikappade, utvecklingsstörda och deras familjer.
För att råda bot på den ständiga bristen av
sjukgymnaster borde utbildningsplatsernas antal ökas.
Visserligen finns en viss principiell möjlighet för
(motsvarande) att utnyttja tomma platser på en
utbildningslinje för att öka intaget till en annan. Detta kan
emellertid inte tillgodose behovet av sjukgymnaster,
eftersom rehabiliteringslinjen inte på någon ort har tomma
platser.
Eftersom det är brist på sjukgymnaster i Skåne borde
utbildningskapaciteten utökas i Lund, där det i dag finns
kvalificerade lärare och handledare. Praktikundervisning
för sjukgymnaster kan lämpligen förläggas vid olika sjukhus
i såväl Malmöhus län som Kristianstads län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökad sjukgymnastutbildning i
Lund.
Stockholm den 11 januari 1991
Ingbritt Irhammar (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Ulla Tillander (c)
Håkan Hansson (c)