Det har i många år gjorts stora insatser för att få kvinnor att söka sig till typiskt manliga yrken för att främja jämställdheten. När det gäller att få män till att söka sig till traditionella kvinnoyrken har inte lika stora ansträngningar gjorts.
Barnomsorgen är ett sådant kvinnodominerat område. Där är det ur pedagogisk synvinkel mycket viktigt att vi får in flera män som arbetar. Barn identifierar sig med de vuxna i sin närmaste omgivning. Det är inte bara på daghemmen som de omges av enbart kvinnliga vuxna. Många av dem bor oftast hos en förälder -- vanligtvis mamman -- vilket medför att barnen för det mesta enbart har kvinnliga förebilder hemma också.
1 december 1988 var 6 % av den personal som direkt arbetade med barnen män, 9 % av föreståndarna var män.
Många kommuner bedriver eller har bedrivit olika projekt för att få fler män till barnomsorgen, men frågan har inte varit föremål för riksdagens intresse de senaste 3 åren.
I statsbudgeten för 1989/90 resp. 1990/9l har pengar avsatts för en kampanj för att få fler pappor att ta pappaledigt. Det borde vara lika viktigt att öka ansträngningarna för att få flera män att söka till förskollärarutbildningen, och däri tala om att den viktigaste pedagogiska uppgiften inför 90-talet borde vara att arbeta med små barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att få fler manliga förskollärare.
Stockholm den 10 januari 1991 Gunilla Andersson (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s)