med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Bakgrund
I regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik
för tillväxt föreslås bland annat en ökning av antalet
nybörjarplatser inom högskolan. Utbyggnaden föreslås
omfatta 180 nybörjarplatser inom ingenjörsutbildningen, 80
nybörjarplatser inom civilingenjörsutbildningen, 90
nybörjarplatser inom naturvetarlinjen samt en förstärkning
av anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående
kurser motsvarande ytterligare 350 nybörjarplatser. Det
totala resurstillskottet inom dessa områden beräknas till
drygt 34 miljoner kronor för budgetåret 1991/92 och vid full
utbyggnad 105 miljoner kronor.
Av propositionen framgår, att de konkreta förslagen till
inte ringa del innebär en fortsatt utbyggnad av gruppen
mindre och medelstora högskolor. Emellertid är det
påfallande, att vissa av de mindre högskolorna inte får
några tillskott alls. Dit hör bland andra högskolan i Skövde.
Till yttermera visso framgår av dels regeringens
proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt (s 51),
dels regeringens proposition 1989/90:90 om miljöpolitiken
(s 476 f), att finansieringen av förslagen i proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt sker genom
omfördelning av de medel som i proposition 1990/91:100 bil
10 föreslagits beträffande anslagen till grundläggande
högskoleutbildning. Konkret innebär detta, att medel förs
från bland annat anslaget för teknisk utbildning vid
högskolan i Skövde för att finansiera en utbyggnad av
utbildningen vid andra högskolor av samma slag. Detta får
till konsekvens dels att Skaraborg som region inte
tillförs några ytterligare resurser för tillväxt genom
etablering av ytterligare högskoleutbildning, dels att
högskolan i Skövde, under många år en av rikets i särklass
mindre högskolor, får mindre resurser för utbildning och
därför, relativt sett, blir än mindre i förhållande till
motsvarande högskolor. Därigenom får Skaraborg sämre
tillväxtbetingelser än andra motsvarande regioner i landet.
Ett sådant förhållande kan inte accepteras.
Skaraborg som region
En regional analys måste ha sin utgångspunkt i
strukturella förhållanden i olika regioner. Vi vill i detta
sammanhang understryka, att de latenta problem som finns
i Västsverige, bland annat ett mycket starkt beroende av
mogna industrisektorer, inte har uppmärksammats
tillräckligt. Det finns flera regionala översikter, bland annat
storstadsutredningens analys av Göteborg och Västsverige
samt ERU:s analys av den regionala utvecklingen under
1900-talet, som ger starka skäl till farhågor för den fortsatta
utvecklingen i västra Sverige i allmänhet och i Skaraborgs
län i synnerhet.
Skaraborg som region karakteriseras i centralt
utformade dokument allt oftare som ett ''periferilän'' eller
som ''tillbakagående zon''. Redan i 1982 års
regionalpolitiska kommittés betänkande ''Regional
utveckling och mellanregional utjämning'' (SOU 1984:74)
görs en negativ bedömning av utvecklingsförutsättningarna
för Skaraborgs län. I betänkandet konstateras att länet hör
till de län som befinner sig ''i en mindre gynnsam situation''
med ''en snabbt föråldrad industri med allvarliga
konkurrensproblem''. Bilden är än mer negativ i
långtidsutredningens (LU 87) analys från år 1987.
Sammanfattningsvis konstaterar LU 87, att den industriella
kompetens som har byggts upp i ett län som Skaraborg
''återfinns inom områden som i långtidsutredningens
scenario förväntas ha liten växtkraft''; anpassningen till ''det
framtida näringslivets lokaliseringskrav'' har inte heller nått
tillräckligt långt i länet.
Av intresse är också relationerna mellan olika
industrisektorer i Skaraborg och i riket som helhet. En
sådan jämförelse ger klara indikationer på att Skaraborgs
andel av den framtidsinriktade industrin (definierad som i
LU90) är mycket liten; andelen forskningsintensiv industri
är i Skaraborg endast 0,8 procent mot 12,1 procent i riket
i snitt. De dominerande sektorerna är den arbetsintensiva
sektorn (med möbelvaru-, pappersvaru-, plastvaru- och
glasvaruindustri) samt den kunskapsintensiva sektorn (med
hushållsvaru- och fordonsindustri). Till saken skall
dessutom läggas det faktum att FoU-verksamhet och
produktutvecklingsfunktioner inom dessa sektorer till
alldeles övervägande del är belägna utanför länets gränser.
Flera av de mindre företagen bedöms ha en relativt låg
teknisk nivå; bedömare i länet har således ansett det vara
en av de viktigaste åtgärderna att stärka dessa företag för
att de skall kunna genomföra egenbaserad
produktutveckling och öka sin marknadsföring. Företagen
kräver insatser såväl på teknik- och
ekonomistyrningsområdena som inom områden som
produktutveckling, design och marknadsföring. Dessutom
krävs att åtgärder av olika slag genomförs för att öka
företagens intresse för internationella marknader.
Andelen av arbetskraften med minst tre års
högskoleutbildning ökade enligt LU90 i riket med 4,3
procentenheter mellan 1970 och 1985. Denna ökning är
emellertid ingalunda jämnt fördelad mellan delar av
arbetslivet och mellan regioner. Således har ERU, i sitt
underlagsmaterial till LU90, visat att andelen
högskoleutbildade i Skaraborgs näringsliv tvärtom har blivit
mindre i förhållande till riksgenomsnittet. De strukturella
förändringarna inom ekonomin under denna period har
med andra ord inte lett till att utbildningsintensiteten i
Skaraborg har höjts. Egentligen talar siffrorna för
motsatsen.
ERU har vidare påvisat, att i ett antal svenska län, bland
dem Skaraborg, är andelen sysselsatta inom
varuproduktion 20--40 procent högre än i riket. Andelen
varuproduktion i Skaraborg i förhållande till
riksgenomsnittet är 129 procent (endast två svenska län har
större andel), men andelen högskoleutbildade hos denna
arbetskraft är i förhållande till riksgenomsnittet endast 52
procent.
Den privata tjänstesektorn i länet tillhör de minsta i
riket. Ett konkret inriktat arbete har, delvis i anslutning till
industriverkets intentioner, initierats av bland annat
länsstyrelse och landsting med syfte att såväl stärka
tjänstesektorn i länet som öka andelen tjänsteköp inom
länet. Högskolan bedöms därvid ha en central roll genom
sina avancerade program inom i första hand datavetenskap
och ekonomi.
Den offentliga sektorn i länet har stora likheter med
industrin, dvs. flertalet verksamheter är av förvaltande eller
operativ art och med ''utvecklande'' funktioner utanför
länet.
Vidare gäller att den regionala fördelningen av
personalresurserna för forskning uppvisar, vid en analys av
Skaraborg, en synnerligen dyster bild. Skaraborgs andel av
de totala FoU-årsverkena 1987/88 (enligt SCB:s statistiska
meddelanden U 16 SM8901) är endast 0,3 procent,
motsvarande totalt 128 FoU-årsverken. I flertalet svenska
län har företagssektorn en större FoU-andel än den
offentliga sektorn; så är inte fallet i Skaraborg där i stället
den offentliga FoU-verksamheten (i sin mycket blygsamma
omfattning) har större omfattning än den privata. Antalet
FoU-sysselsatta per 1 000 sysselsatta är i Skaraborg 0,9 (mot
riksgenomsnittets 11,7); inget annat svenskt län har ett
lägre antal. Motsvarande siffror för Stockholm och
Göteborg är 17,7 och 20,3 FoU-årsverken per 1 000
sysselsatta. Kringliggande län uppvisar siffror som
Jönköping 4,7, Älvsborg 3,5, Värmland 3,5 och Örebro 4,9
FoU-årsverken per 1 000 sysselsatta. En sådan negativ och
outvecklad länsregional FoU-struktur är, enligt vår mening,
om något ett starkt regionalpolitiskt argument för satsning
på forskning vid högskolan i Skövde.
Den här tecknade bilden förstärks av ett flertal analyser
i länet, baserade på statistiskt material. En långt mindre
andel av den skaraborgska ungdomspopulationen än av
riksgenomsnittet går till högskoleutbildning. Det visar sig
dessutom, att det sker en betydande utflyttning av
ungdomar, inte minst kvinnor, från länet. Utflyttningen
består dessutom till stor del av ungdomar, som har hög
utbildning eller som vill skaffa sig en sådan. Den stora
inflyttargruppen är manliga industriarbetare.
Det nuvarande läget på arbetsmarknaden ger också
anledning till stor oro. Flertalet stora företag har minskat
antalet arbetstillfällen och tjänstemän erbjuds tidig
pensionsavgång, flera underleverantörer till
fordonsindustrin friställer arbetskraft, ett stort företag
planerar att lägga ner en stor produktionsenhet i länet,
något som kommer att beröra flera hundra
sysselsättningstillfällen.
Sammantaget gäller att Skaraborg varken från långsiktig
strukturell synpunkt eller från ett mera kortsiktigt
arbetsmarknadsperspektiv uppvisar en positiv
utvecklingstrend. Regionen är i stort behov av stöd för
tillväxt.
Strukturen vid högskolan i Skövde
Högskolan i Skövde är en av rikets minsta högskolor
med -- nästan 15 år efter etableringen -- endast knappt 0,5
procent av rikets samlade resurser för grundläggande
högskoleutbildning. Detta förhållande är inte acceptabelt,
vare sig av strukturella skäl (suboptimerad storlek med få
eller inga möjligheter till stordrift) eller av regionala skäl
(regionen behöver med sin ytterst svaga högskoletradition
mer än många andra län den stimulans som en högskola
innebär).
Högskolan i Skövde har vidare en mycket ''smal'' och
från vissa synpunkter relativt ''obalanserad'' struktur med
otillräcklig bredd och otillräckligt djup. De nuvarande
kompetensområdena, teknik, data- och systemvetenskap
samt ekonomi, samtliga relaterade till näringslivet, behöver
således breddas och fördjupas med ytterligare utbildning.
Dessa önskemål tillgodoser enligt vår uppfattning såväl
kraven på en fortsatt utbyggnad av en av rikets minsta
högskoleenheter som kraven på att andelen
näringslivsinriktad utbildning i riket ökar för fortsatt
tillväxt.
Enligt vår uppfattning bör därför högskolan i Skövde
förstärkas genom att senast under 1992 tillföras ytterligare
30 nybörjarplatser inom ingenjörsutbildningen,
ytterligare 30 platser på systemvetenskapliga linjen
samt erhålla en förstärkning av anslaget Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av verksamheten
vid högskolan i Skövde.
Stockholm den 5 mars 1991
Sten Svensson (m)
Ivar Virgin (m)