med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan
Ett generellt finansiellt stöd till
primärkommunerna
Enligt propositionen skall ett finansiellt stöd i
form av ett sektorsbidrag utbetalas till samtliga
primärkommuner och avse det totala statliga stödet
till hela skolsektorn.
Detta innebär att inga statsbidrag utbetalas
direkt till landstingskommunerna.
Vi avstyrker propositionen i denna del. Genom
att landstingen ställs utanför den direkta
bidragsgivningen förlorar man i princip sin ställning
som huvudman för vårdutbildning och utbildningar
inom jordbruks-, skogsbruks- och
trädgårdsområdet.
Enligt propositionen ska dessa utbildningar vara
renodlade uppdragsutbildningar med krav på
fullständig kostnadstäckning från
primärkommuner till landstingen. Utbildningarna
inom denna sektor är mycket resurskrävande. En
utbildningsplats vid en lantbruksskola kan kosta ca
100 000 kr och kostnaden för en elev vid en
skogsbruksskola kan uppgå till 120 000 kr.
Genom förslaget äventyras allvarligt framtiden
för landstingets gymnasieskola. Det innebär att
landstinget i realiteten mister sin ställning som
huvudman för hittillsvarande utbildningar.
När det gäller vårdutbildningarna finns det ett
naturligt intresse hos landstingen att medverka till
sin egen personalförsörjning.
Däremot måsta man hysa stark oro för övriga
utbildningar med inriktning på landsbygdens
näringar och de behov av utbildning som krävs för
att leva ett bra liv på landsbygden. Det gäller
således utbildningar inom jordbruks-, skogsbruks-,
trädgårds- och konsumtionsområdet.
Denna sektor har stor betydelse för landets
näringsliv. Skogsbruket förser skogsindustrin --
landets största nettoexportindustri -- med virke.
Jordbruk och trädgårsnäringen producerar
huvuddelen av vårt behov av livsmedel. Det ställs
stora krav på yrkesutövare inom denna sektor.
Behovet av kvalificerad utbildning är stort och
måste kunna tillgodoses i tillräcklig omfattning.
Elevernas val
Enligt propositionen skall elevernas val påverka
gymnasieskolans planering och dimensionering.
Detta förutsätter att eleverna ges en objektiv och
allsidig bild av de utbildningsvägar som står till
buds.
Stor betydelse i rådgivningen till ungdomarna
har SYO-konsulenterna. Ungdomarna måste få en
allsidig information när de ska välja utbildning.
Informationen måste ges utan sidoblickar på
kommunalekonomiska konsekvenser. Det får inte
råda något tvivel om att SYO-konsulenternas råd
och övriga insatser är sakligt grundade.
Arbetsmarknaden och arbetsgivarna måste
också ta ett större ansvar för information om
arbetsmarknaden till elever och föräldrar.
Det bör därför övervägas om inte ansvaret för
SYO-verksamheten bör frigöras från den
kommunala skolorganisationen.
Statliga särbestämmelser på skolans område
behöver starkt begränsas för att huvudmannen på
effektivaste sätt skall kunna uppnå de av staten
fastställda målen.
I strävan att förenkla system har emellertid
enligt vår uppfattning inte tillräckligt beaktats
landstingens villkor som huvudman för en
förhållandevis stor del av yrkesutbildningen.
Vi anser därför att landstingen erhåller direkta
statsbidrag i relation till dess andel av den totala
utbildningen. Ett nytt system för bidragsgivning
bör kopplas till reformeringen av gymnasieskolan i
övrigt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller
sektorsbidraget,
2. att riksdagen beslutar att statsbidragen tills
vidare skall utgå till landstingen i relation till dess
andel av yrkesutbildningen,
3. att riksdagen beslutar att frågan om nytt
system för bidragsgivningen skall kopplas till
reformeringen av gymnasieskolan i övrigt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att därvid beakta vad i motionen anförts
om SYO-konsulenternas ställning i en ny
organisation.
Stockholm den 24 oktober 1990
Marianne Jönsson (c)
Stina Gustavsson (c)