med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan
Det föreslagna statsbidragssystemet innebär en
genomgripande förändring för
utbildningsanordnarna. Bidraget styrs till
primärkommunen i stället för som för närvarande
till utbildningsanordnaren. Omfördelningseffekten
blir -- särskilt inom vuxenutbildningen -- mycket
stor.
Denna motion syftar till, med exempel från
Göteborg, att åstadkomma övergångsregler och
kompletterande villkor som gör det möjligt för
kommunerna att ställa om
utbildningsorganisationen till de nya förhållanden
som statsbidraget möjliggör.
Vuxenutbildningen
Göteborg har sedan kommunaliseringen av
kvällsgymnasiet 1968 planmässigt utvecklat
vuxenutbildningen för såväl lokala som
riksrekryterande behov. Detta system för
alfabetisering, överbryggande utbildning och
yrkesutbildning av vuxna bygger på den fast
anställda personalens engagemang i och kunnande
om vuxenutbildning. Denna kompetens i
samverkan med investeringar i lokaler och
utrustning, finansierade av kommunen utan statliga
bidrag, har skapat en modern
vuxenutbildningsorganisation som självklart är
sårbar för så stora förändringar som nu föreslås
över kort tid.
Propositionen ger för Göteborgs del en
minskning av statsbidraget med en femtedel eller
16,6 milj. kr. Reduktionen tas ut i ett sammanhang.
Med kommunala anslag inkluderade innebär detta
en ekonomisk avtappning av
vuxenutbildningsorganisationen med 33 milj. kr.
60 000 undervisningstimmar, 4 550 kursdeltagares
utbildningsplatser och 59 lärartjänster är därmed
ofinansierade. I förarbetet till propositionen
bedöms effekten som orimlig. Departementets
skolgrupp skriver således i promemorian Nytt
statsbidragssystem (DS 1990:32) under punkt 8.5
Omfördelningseffekter följande:
För några kommuner innebär det nya
statsbidraget en avsevärd förändring. För flertalet
rör det sig i absoluta tal om relativt sett små belopp.
Göteborgs kommmun får en minskning av det
direkta statsbidraget med ett stort belopp. Detta
hänger bl.a. samman med att Göteborg sedan lång
tid har byggt upp en omfattande vuxenutbildning
som rekryterar en betydande andel av eleverna från
andra kommuner.
Det är inte tänkt att kommuner som satsat på att
bygga upp en väl fungerande vuxenutbildning skall
behöva skära ned sin verksamhet dramatiskt på
grund av ett nytt bidragssystem. Däremot är en av
avsikterna med det nya systemet att stimulera
vuxenutbildning på de orter där behovet är som
störst.
Till viss del kompenseras sannolikt bortfallet av
direkt statsbidrag till Göteborg med fortsatt
''försäljning'' av utbildningsplatser till
kranskommunerna.
En kommun som drabbas av en stor minskning
måste få viss tid på sig att kompensera bortfallet
genom att utveckla samarbete med andra
kommuner. Därför kan det bli aktuellt att för några
kommuner diskutera vissa övergångsregler.
Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län
konstaterar att länet enligt den föreslagna modellen
för kommunal utbildning för vuxna skulle få en
minskning med ca 14 milj. kr. eller drygt 12 %:
Göteborgs kommun med många i praktiken
riksrekryterande utbildningar föreslås få en
minskning med ca 16,6 milj.kr. Även om Göteborg
får igen en del av dessa pengar genom försäljning
till andra kommuner, är förslaget i denna del
orimligt. Nämnden kräver att medel för Göteborgs
riksrekryterande utbildningar avsätts särskilt. Men
även långtgående övergångsbestämmelser torde
krävas.
Det är också min bedömning att detta inte skall
vara ett önskvärt resultat av förslaget. Göteborgs
kommun framhåller att statsbidragsförlusten
endast till 6,5 milj. kr. beror av att
hemkommunerna fortsättningsvis erhåller bidraget
medan 10 milj. kr. hänför sig till ändrade
fördelningsprinciper. Göteborg bedömer att
försäljning till andra kommuner kan ske
motsvarande 50 % av kommunbortfallet, dvs. för
ca 3 milj. kr. Resten kan inte kompenseras.
Mot denna bakgrund önskar kommunen en
omställningsperiod av fyra år med särskilda
statsbidrag nedtrappade från 13 milj. kr. första året
till 4,3 milj. kr. sista året. Göteborg begär också att
de riksrekryterande utbildningarna i kommunen
beaktas när den slutliga bidragskonstruktionen
fastställs.
Det är uppenbart att de riksrekryterande
utbildningarna är av betydligt större omfattning än
vad statsrådet i sitt förslag förutsett. Således
rekryterar den tekniska utbildningen utomstående
elever till 35 %, den servicetekniska
yrkesutbildningen till 28 % och den teoretiska
kompletteringsutbildningen, genom bl.a.
behörighetskomplettering till högre utbildning, till
20 %. Det torde vara omöjligt att i ett sammanhang
ersätta denna utbildningsvolym i avtal med
kommuner över hela riket.
Eleverna i komvux i Göteborg är till 65 %
kvinnor och till 20 % invandrare. Den övervägande
delen av dessa elever är lågutbildade utan
yrkesutbildning. Därför är det angeläget att
vuxenutbildningskompetensen bevaras där den i
dag finns. Vuxenutbildningens inriktning måste i
viss mån variera mellan kommunerna. Resurserna
skulle inte utnyttjas effektivt om varje kommun
eftersträvade ett mycket mångsidigt kursutbud.
Förslaget bör i sin tekniska del korrigeras så att det
är i samklang med just dessa motiveringar som
framförs i propositionens punkt 6.7.
Jag vill också aktualisera frågan om elevernas
val av studier och studieort. En av de bärande
principerna i vuxenutbildningen har hittills varit att
de studerande själva väljer vad och var de vill
studera. Detta har särskild betydelse i
vuxenutbildningen, eftersom de vuxna inte på
samma sätt som ungdomar är bundna till hemorten.
Hemkommunen skall, enligt propositionen, få
större inflytande än i dag över vilken
vuxenutbildning som erbjuds de egna
kommuninvånarna, även när vuxenutbildning
planeras regionalt eller genomförs av någon annan
än hemkommunen. Samtidigt skall
vuxenutbildning stå öppen för sökande oavsett
bostadsort. ''Vuxna kan enligt min uppfattning
själva bäst avgöra var de vill genomföra sina
studier'', säger statsrådet. Jag delar den
uppfattningen men konstaterar den motsättning
som ligger i det förhållande att vuxna själva skall
välja utbildningsort, medan hemkommunen skall
avgöra om den vill betala.
Varken i förarbetena eller i lagtexten finns klart
utsagt hur denna motsättning skall lösas upp. Jag
anser det angeläget att vuxna får genomföra sin
utbildning där de arbetar eller av andra skäl finner
att den bäst kan tillgodogöras. Detta bör klart
framgå av den lag som följer av riksdagsbeslutet.
De anpassningsåtgärder som förordas i denna
motion förutsätts vidtas inom befintliga
kostnadsramar i enlighet med propositionens
förslag i övrigt. Vi kan emellertid förutse att
vuxenutbildningsbehovet kommer att öka kraftigt
under de kommande åren. Med hänsyn till det
statsfinansiella läget bör därför även andra
finansieringsåtgärder prövas. En möjlighet är att
för vissa delar av vuxenutbildningen tillåts att
elevavgifter kan tas ut. För att säkra prioriteringen
av de mest behövande inom den grundläggande
vuxenutbildningen bör elevavgifter i så fall
begränsas till de överbryggande utbildningar som
omfattar de gymnasiala utbildningarna inklusive
yrkesutbildningen. Jag menar att denna fråga bör
prövas av regeringen, som lämpligen kan
återkomma till riksdagen i samband med
propositionen om den gymmnasiala utbildningen
och vuxenutbildningen i början av 1991.
Gymnasieskolan
I likhet med flera andra remissinstanser har
Göteborg påpekat att det nya statsbidraget för
gymnasieskolan inte täcker in kostnaderna för
hemspråk och extra undervisning i svenska för
invandrarungdom. Att det nuvarande bidraget
endast omfattar en procent av det totala
gymnasiebidraget i riket, såsom sägs i
propositionen, är i så fall bara ett exempel på att
den nya schablonen är ofullkomlig i sin
konstruktion. Göteborg, som är en invandrartät
kommun, förlorar med den föreslagna
beräkningsmodellen ca 2 milj. kr. Eftersom
andelen ungdomar från invandrarfamiljer ökar i
gymnasieskolan förstärks effekten de kommande
åren. Jag anser det viktigt att
gymnasiebidragskonstruktionen anpassas på denna
punkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Göteborgs kommun
under en omställningsperiod av fyra år skall
tilldelas särskilt statsbidrag, inom ramen för det
samlade statsbidrag som föreslås i propositionen,
som verksamhetsstöd för den kommunala
utbildningen för vuxna i nedtrappad skala med 13
milj.kr. första året till 4,3 milj.kr. sista året,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att statsbidragskonstruktionen bör
utformas så att riksrekryterande vuxenutbildningar
fortsättningsvis kan genomföras i regioncentra,
n3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en skollag bör utformas så att den
vuxenstuderandes rätt att välja utbildning och
utbildningsort säkerställs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att frågan om elevavgifter i
vuxenutbildningen bör utredas och förslag
föreläggas riksdagen i samband med propositionen
om gymnasieskola och vuxenutbildning under 1991
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att statsbidragskonstruktionen för
gymnasieskolan bör ändras så att invandrartäta
kommuner får kostnadstäckning för
hemspråksundervisning och extra undervisning i
svenska för invandrarungdom i gymnasieskolan.
Stockholm den 26 oktober 1990
Inga-Britt Johansson (s)