Den ökade arbetslösheten i Kronobergs län ger ungdomar anledning att känna oro. Vid januari månad 1991 var 2,8 procent av ungdomarna i åldern 18 till 19 år arbetslösa. Motsvarande siffra för ett år sedan var 1,7 procent. Motsvarande tal för 20--24 år är 3,7 procent resp. 1,7 procent.
Antalet ungdomar som är arbetslösa har alltså ökat med närmare 400 personer och det är troligt att denna siffra kommer att öka ganska kraftigt under de kommande månaderna. Sannolikt kommer situationen hösten 1991 att innebära väsentliga problem.
Den tilltagande ungdomsarbetslösheten avspeglar situationen på arbetsmarknaden i sin helhet. Det är oftast ungdomarna som snabbast får känna av förändringar i efterfrågan på arbetskraft. De har ännu ej fått något rejält fotfäste på arbetsmarknaden och de saknar den erfarenhet som alltmer efterfrågas i dag.
Nästan genomgående är det också de ungdomar som har den sämsta utbildningen som hårdas drabbas av sämre tider. Utbildning är och förblir den bästa garantin för att den enskilde individen skall få någolunda stark position på arbetsmarknaden.
Det är därför utomordentligt angeläget att i nu rådande arbetsmarknadsläge med växande arbetslöshet utnyttja alla möjligheter till utbildning. Utbildningen bör varvas med aktiv jobbsökarverksamhet så att inte utbildningen får en ''passiviserande'' effekt.
Det finns i dag många anordnare av vuxenutbildning som med en bättre samordning och rollfördelning skulle få större förutsättningar att möta behoven hos både individer och arbetsliv. Det finns ett mycket rikt och varierat utbud av utbildning som vänder sig till ungdomar i 18 till 24 års ålder. Ibland är utbildningarna hos olika anordnare nästan sammanfallande, och det kan vara svårt för den enskilde att överblicka utbudet. Olika studiefinansieringsmöjligheter innebär ytterligare en komplikation för den enskilde.
Det är angeläget att dessa förhållanden sammantaget inte negativt påverkar viljan och förmågan att genomgå olika former av utbildning som stärker individen på arbetsmarknaden. Det finns all anledning att tro att hela detta område borde bli föremål för en rejäl översyn så att resurserna i betydligt större utsträckning kunde utnyttjas effektivt.
För att kunna genomföra detta är det nödvändigt att se över gränsdragningen, rollfördelningen och möjligheterna till samordningen mellan de olika anordnarna av vuxenutbildning men också möjligheten till en samordning mellan vuxenutbildning och gymnasieutbildning. Studiesystemets skiftande utformning bör också uppmärksammas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabb utredning och översyn av gränser, rollfördelning och möjligheter till samordning inom vuxen- och gymnasieutbildningen.
Stockholm den 25 januari 1991 Anders G Högmark (m)