Den allmänna debatten kring jord- och skogsbruket,
dess produktionsformer, miljöpåverkan m.m. har präglats
av okunskap och tyckande. Massmedia har i regel inte
bidragit till en sakligare debatt. Det är viktigt att vi får en
debatt baserad på kunskap och saklighet till stånd.
Jord- och skogsbruk har under årtusenden varit en del i
det ekologiska kretsloppet. Växtnäringsämnena alltifrån
kolet i luftens koldioxid till kväve, fosfor och kalium m.fl.
beskriver i naturen sina bestämda kretslopp liksom vatten.
Kvävet, som nu framställs som den stora förstöraren, är
ju en av de viktigaste förutsättningarna för mänskligt liv vid
sidan om vatten och luft.
I vårt humida klimat har vi sedan årtusenden haft
läckage av växtnäringsämnen till luft och vatten-- ett
naturligt kretslopp i samarbete med andra organismer i vårt
ekologiska system såsom bakterier, svampar och olika
markdjur, vattendjur och vattenväxter.
Jordbruket har under de senaste 40 åren som en följd av
en medveten politiskt styrd produktionsordning i vissa fall
ökat läckaget av växtnäringsämnen till luft och vatten men
även att en ökning av skördarna i sig ökar försurningen
genom det lagbundna utbytet av positiva växtnäringsjoner i
markvätskan mot surgörande vätejoner. Detta är ofta en
följd av att tillförseln av växtnäring inte varit balanserad.
Att i ett sådant läge lägga skatter på växtnäring är olyckligt
och diskutabelt ur miljösynpunkt.
Det mest allvarliga i vår miljösituation är inte jordbruket
utan den stora tillförseln av olika växtnäringsämnen i form
av kväve och koldioxid som sker vid förbränning av
drivmedel och fossila bränslen.
Den ohämmade nyemission av koldioxid som följer av
till synes ''rena'' energislag som naturgas måste balanseras
av en motsvarande kolsyreassimilation. Sådan sker inte
endast i de så ofta och med all rätt framhållna regnskogarna,
utan överallt där gröna växter finns och utvecklas.
Växternas kolsyreassimilation står i direkt förhållande till
den mängd torrsubstans, som t.ex. ett hektar producerar/år.
I vårt land producerar våra skogar 1,5--3 ton TS/ha/år
medan ett ha sockerbetor åstadkommer 10--14 ton TS/ha/år
och ett ha höstvete producerar 8--12 ton TS/ha/år. Allt detta
undanhålls allmänheten liksom att utbildningen i elementär
naturkunskap saknas i grundskolan och gymnasiet på ett
flertal linjer.
Det måste ske en allmän förbättring av elementär
naturkunskap hos inte bara våra skolungdomar och
studerande på olika nivåer utan även hos alla dem som har
att utreda och fatta beslut i frågor om jord- och skogsbruk,
miljöärenden m.m.
Ett bättre utnyttjande av all den biologiska kompetens,
som finns bl.a. i våra lantbruksnämnder och andra organ,
som nu ägnar sig huvudsakligen åt rent administrativa
uppgifter, måste komma till stånd. Även
utbildningsmöjligheterna i TV och radio bör kunna ställas
till förfogande. Då kan varje svensk snabbt och effektivt bli
delaktig i de kunskaper som krävs för att rätt kunna förstå
skeendet i vår natur och på ett positivt sätt kunna delta i
miljödebatten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad
utbildning i elementär naturkunskap i skolan.
SStockholm den 25 januari 1991
Ingvar Eriksson (m)
Ulf Melin (m)