med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan

Specialskolan för döva elever

Kommunernas övertagande av det fulla anvaret
för skolan omfattar enligt propositionen ej
specialskolan. Huvudman för denna skall alltjämt
staten vara genom den särskilda myndighet som är
inriktad mot handikappområdet.

Det statliga huvudmannaskapet har varit och är
en garanti för dövskolans existens. Den är med sin
teckenspråkiga miljö och tvåspråkiga målsättning
den enda garanti döva elever har att få en god
utbildning. Döva elever undervisas på sitt eget
språk!

Dövskolan innebär också att
kompetensutvecklingen av skolans personal
underlättas och stimuleras av att undervisningen är
organiserad i större enheter och att dess lärare ingår
i en större gemenskap, som tillsammans strävar mot
ett gemensamt, fastställt mål. Detta är en
förutsättning för att kunna uppnå det nationella
målet om en likvärdig skola även för döva.

Riksdagens beslut 1981 om att dövskolan skall
vara tvåspråkig och att undervisningen skall
bedrivas på teckenspråk, innebar ett genombrott
för dövundervisningen.

I dag, efter nästan tio år, kan bekräftas vilken
god utveckling detta beslut har haft för dövskolan.

Det statliga huvudmannaskapet har inneburit
att gemensamma satsningar har gjorts för att
utveckla dövskolans pedagogik och metodik,
liksom en satsning på såväl utbildning som
fortbildning av dövskolans lärare.

Det är därför av största betydelse för dövskolan
att det statliga huvudmannaskapet består och att
förändringar mot ett kommunalt huvudmannaskap
ej görs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inga
förändringar när det gäller huvudmannaskapet för
dövskolan bör ske.

Stockholm den 24 oktober 1990

Bengt-Ola Ryttar (s)