Specialskolan för döva elever
Kommunernas övertagande av det fulla anvaret för skolan omfattar enligt propositionen ej specialskolan. Huvudman för denna skall alltjämt staten vara genom den särskilda myndighet som är inriktad mot handikappområdet.
Det statliga huvudmannaskapet har varit och är en garanti för dövskolans existens. Den är med sin teckenspråkiga miljö och tvåspråkiga målsättning den enda garanti döva elever har att få en god utbildning. Döva elever undervisas på sitt eget språk!
Dövskolan innebär också att kompetensutvecklingen av skolans personal underlättas och stimuleras av att undervisningen är organiserad i större enheter och att dess lärare ingår i en större gemenskap, som tillsammans strävar mot ett gemensamt, fastställt mål. Detta är en förutsättning för att kunna uppnå det nationella målet om en likvärdig skola även för döva.
Riksdagens beslut 1981 om att dövskolan skall vara tvåspråkig och att undervisningen skall bedrivas på teckenspråk, innebar ett genombrott för dövundervisningen.
I dag, efter nästan tio år, kan bekräftas vilken god utveckling detta beslut har haft för dövskolan.
Det statliga huvudmannaskapet har inneburit att gemensamma satsningar har gjorts för att utveckla dövskolans pedagogik och metodik, liksom en satsning på såväl utbildning som fortbildning av dövskolans lärare.
Det är därför av största betydelse för dövskolan att det statliga huvudmannaskapet består och att förändringar mot ett kommunalt huvudmannaskap ej görs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga förändringar när det gäller huvudmannaskapet för dövskolan bör ske.
Stockholm den 24 oktober 1990 Bengt-Ola Ryttar (s)