Ändring av statsbidragsreglerna för hemspråksundervisningen

Enligt hemspråksreformen 1977 har invandrarelever i
våra skolor erhållit undervisning i sitt hemspråk, dvs det
språk som ''är ett levande inslag i deras hemmiljö'' samt
även möjligheter till stödundervisning och/eller
studiehandledning i detta språk.

De har också erhållit stödundervisning i svenska och har
kunnat läsa svenska som främmande språk, numera
benämnt ''svenska som andra språk''.

Dessa möjligheter, hur välmenande de än har varit, har
gjort att barnens skolschema blivit sönderhackat och att de
gått miste om annan undervisning. Tillgången på utbildade
lärare i invandrarspråken varierar i hög grad. Alla elever
har inte fått den undervisning de behövt och eleverna har
inte kunnat motiveras till helhjärtade insatser. Å andra
sidan har invandrarläraren ibland blivit det fasta punkten i
en del invandrarbarns skoltillvaro och något av en kurator.

I kommuner med stort elevunderlag har undervisning på
annat språk än svenska bedrivits, dels i s.k.
hemspråksklasser, dels i s.k. sammansattklasser (en grupp
med svenska och en grupp med annat språk som
modersmål). Denna form har dock icke gällt för s.k.
förberedelseklasser.

På de flesta håll har grupperna emellertid varit små och
undervisningen har därför blivit mycket kostnadskrävande.

År 1967 startade i Stockholm s.k. centraliserad
undervisning i språk och kultur för invandrarbarn. Det
började med några tiotal barn från ett par språkgrupper,
som varje lördag fick några timmars
hemspråksundervisning i Gustav Vasa-skolan.

Så småningom samlades även tusentalet elever,
representerande över tjugo språkgrupper och ett trettiotal
olika nationaliteter varje lördag till fyra timmars
undervisning. Undervisningen var frivillig men mycket
uppskattad. I vissa fall ersatte den den ''vanliga''
hemspråksundervisningen, i andra fall fungerade den som
ett komplement.

Språk och kultur upplevs och utvecklas bättre i en större
grupp, gemenskap, säkerhet och självkänsla främjas.

''Lördagsskolan'' kunde också på grund av sin
omfattning erbjuda små bibliotek och
bredvidläsningsmaterial.

Det är att beklaga att majoriteten av Stockholms
politiker beslöt lägga ned denna verksamhet.

Moderata riksdagsmotioner med detta innehåll har
avslagits av riksdagens majoritet. I budgetpropositionen i
år, 1991, föreslår regeringen vissa ändringar i reglerna för
erhållande av bidrag till kommunerna för
hemspråksundervisning. Bland förslagen för reformering av
hemspråksundervisningen ingår möjlighet för kommunerna
att anordna sådan utanför timplanebunden tid. Detta är
oftast svårt att genomföra -- den icke timplanebundna tiden
räcker ej till. Eleverna får svårt att välja mellan den
ordinarie undervisningen och hemspråksundervisningen.

För att underlätta för dessa att kunna följa ordinarie
undervisning och därutöver kunna delta i sin
hemspråksundervisning måste den senare kunna erbjudas
även på lördagar.

Större grupper från olika delar av kommun eller från
flera kommuner skulle kunna undervisas samtidigt och
tillsammans. Detta är i dag icke möjligt med samma
statsbidrag till kommunerna som i dag.
Grundskoleförordningen bör ändras så att
lördagsundervisning blir möjlig med samma ekonomiska
villkor som gäller i dag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 4 kap. 9 §
grundskoleförordningen får sådan lydelse att
hemspråksundervisning på lördagar möjliggörs.

Stockholm den 24 januari 1991

Elisabeth Fleetwood (m)

Birgitta Rydle (m)

Rune Rydén (m)