I Sverige används ordet ''förskola'' om all barnomsorg i
daghem, t.o.m. daghem för spädbarn, trots att denna typ
av barnomsorg knappast kan vara förskola i egentlig
mening.
Verksamheten i barnomsorgen är omvårdnad, fostran
och utvecklande stimulans. Det skall självfallet vara en
pedagogisk verksamhet som är anpassad efter barnens ålder
och mognad med lek, arbete och inlärning efter ett
pedagogiskt program. Barnomsorgen kan dock inte som
helhet sägas vara förskola i den mening de flesta lägger i
detta begrepp.
Barn som vistas i barnomsorg året före skolstarten skall
få skolförberedande träning inom ramen för barnomsorgen.
Detta fungerar dock mycket olika. Det är också svårt för
föräldrarna att bedöma hur mycket av skolförberedande
verksamhet som bedrivs -- i synnerhet som hela
daghemsverksamheten kallas förskola.
Deltidsgrupp är ytterligare en inadekvat beteckning om
man med benämningen inte bara vill uttrycka omfattningen
utan också säga något om verksamhetens innehåll.
Deltidsgrupperna -- den forna lekskolan -- har de facto
utgjort den skolförberedande förskolan i Sverige. Denna
verksamhet har länge diskriminerats i
statsbidragshänseende och således minskat alltmer i
omfattning jämfört med daghemmen/heltidsgrupperna.
Enligt vår mening bör begreppet barnomsorg användas
för daghem, familjedaghem och annan
barnomsorgsverksamhet. Benämningen förskola bör
användas endast för en skolförberedande verksamhet.
Skolförberedande förskola och sänkt skolstartsålder
Vi föreslår i ''En bra skola'' av Carl Bildt m.fl.
(1990/91:Ub241) att alla barn året före skolstarten skall
erbjudas en klart skolförberedande verksamhet. Denna
skall ses som grunden i skolsystemet och ge en individuell
och målmedveten förberedelse för skolan. Denna
förskola -- i ordets egentliga mening -- skall ha skolan som
huvudman, och skolan skall ange dess mål och innehåll.
Moderata Samlingspartiet har länge krävt att
skolstartsåldern skall sänkas till sex år. En tidigare skolstart
skulle tillsammans med en skolförberedelse i form av en
''riktig förskola'' ge barn en bättre grund för fortsatt
skolgång. Genom att barn tidigt får individuell hjälp med
grundläggande färdigheter, får de bättre möjligheter att
utveckla sina resurser och att lyckas i skolan och i livet.
Individuellt avpassad studietakt
Många skolsvårigheter grundläggs redan i
lågstadieåldern. En orsak är att vissa elever aldrig hinner
befästa sina kunskaper i ett moment innan det är dags för
nästa. Skolan bör därför ha en organisation som ger
möjlighet till en individuellt avpassad studietakt. Detta blir
särskilt viktigt om skolstarten görs flexibel. Principen om
den s.k. sammanhållna klassen får inte vara viktigare än att
eleven får undervisning efter sina förutsättningar.
På lågstadiet bör undervisningen med fördel bedrivas i
åldersblandade grupper. Ingen elev bör få lämna lågstadiet
utan att ha inhämtat grundläggande färdigheter.
Även på mellanstadiet bör eleverna få arbeta i egen takt
och kunna välja i ökad grad mellan ämnen och kurser av
olika svårighetsgrad. På högstadiet bör utrymmet för tillval
utökas till att omfatta ca en fjärdedel av tiden.
En individuell studiegång
Redan från förskolan bör tillsammans med eleven och
föräldrarna upprättas en enkel individuell plan för varje
elevs arbete. Här bör anges individuellt uppsatta mål, som
manifesteras i en enkel studieplan.
Allteftersom eleven utvecklas och gör olika val av kurser
och ämnen, bör målen flyttas fram och studieplanen
revideras. Elev, föräldrar och förskollärare/lärare bör
tillsammans diskutera och lägga fast innehållet i
studieplanen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om benämningarna barnomsorg och
skola,1]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en individuellt avpassad
studiegång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en studieplan för varje elev.
Stockholm den 25 januari 1991
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)
Birger Hagård (m)
Ulf Melin (m)
Hans Dau (m)
Birgit Henriksson (m)
Rune Rydén (m)
Göran Allmér (m)
Elisabeth Fleetwood (m)