Väfskolan i Borås startade 1866 och inryms sedan 1877 i
ett vackert hus, ''röda villan'', med direkt anknytning till
f.d. Textilinstitutet, numera Almåsskolan (gymnasieskola).
När huset byggdes för skolans räkning delades kostnaderna
mellan stat och kommun. Vid Väfskolan finns tillgång till
landets rikaste utrustning med bl.a. ca 30 vävstolar med
kontramarsch, alla med 10--16 skaft. Dessutom finns ett
antal handjacquard-vävstolar, en dobbyvävstol med 20
skaft, dragrustning och harnesk. Skaftrörelsen kan också
styras med datorns hjälp och denna kan därtill användas till
bindningskonstruktioner. Utrustningen ger eleverna
möjlighet att fördjupa kunskaperna om handvävningens
tvåtusenåriga bakgrund.
Den ettåriga påbyggnadsutbildning, som äger rum vid
Väfskolan, skapar förutsättningar för en omfattande och
betydande yrkesverksamhet såsomföreståndare eller
personal vid väv- eller produktverksamhetprovväverska
vid tekoföretagyrkesväverska vid ateljé, kollektiv eller
hemslöjdhandledare vid studieförbundpersonal vid
garnfirma, textil provning, väverier eller spinnerier
hemslöjdspersonal i garnlager eller butik
försäljningspersonal eller assistent vid specialbutik och
varuhushjälppersonal för textilverksamhet inom öppna
vården.
Väfskolan i Borås har riksintagning av elever. Den är i
sitt slag alldeles unik. Den utbildning, som bedrivs där, har
betydande samhällsekonomiska effekter. Utbildningen har
värden för den enskilde och samhället, som inte kan
uppskattas i kronor. Det är således av stor betydelse, att
verksamheten vid skolan kan fortbestå. Det bör också
särskilt påtalas, att skolan genom sin föreståndare har
direkt anknytning till den världsomfattande forskning, som
bedrivs vid C.I.E.T.A. (centrum för studium av antika
textilier) i Lyon.
I regeringens proposition 1990/91:18, Ansvaret för
skolan, anförde föredragande statsråd vid punkt 6.9,
Verksamhetsstöd, att för vissa utbildningar skulle särskilt
verksamhetsstöd kunna utbetalas. Bl a framhölls att
utbildningar, som är särpräglade till sin karaktär, kan
behöva särskilt stöd för att kunna fortleva -- i varje fall tills
de interkommunala ersättningarna har visat sig fungera fullt
ut även i sådana fall. Vi motionärer anförde i motion
1990/91:Ub34, att vi ansåg att den utbildning, som ges vid
Väfskolan i Borås, i högsta grad omfattades av den
bedömningen. Vi hemställde därför att skolan skulle
omfattas av det av skolministern aviserade anslaget till
verksamhetsstöd i 1991 års budgetproposition.
Utbildningsutskottet avslog motionen med hänvisning till
den av regeringen aviserade propositionen om
gymnasieskolan våren 1991. Frågan om verksamhetsstöd
för Väfskolan i Borås borde enligt utskottets mening prövas
i detta sammanhang.
I budgetpropositionen, bil. 10, B 8. Bidrag till driften av
det kommunala offentliga skolväsendet (sid 73) föreslås
under punkten 3. Särskilt verksamhetsstöd till vissa
gymnasiala utbildningar och vuxenutbildningar 6 000 000
kronor. På sid 79 under Beräkningar anför
skolministern bl a följande: ''Vidare beräknar jag i enlighet
med förslag i propositionen om ansvaret för skolan medel
för särskilt verksamhetsstöd med 5 milj. kr. Jag avser att i
den aviserade särskilda propositionen om bl.a.
gymnasieskolan närmare redogöra för vilka utbildningar jag
anser skall kunna omfattas av det särskilda
verksamhetsstödet.''
I direkt anknytning till detta uttalande av skolministern
och med hänvisning till vad vi ovan anfört beträffande
Väfskolan i Borås hemställer vi motionärer åter, att skolan
skall omfattas av det angivna särskilda verksamhetsstödet,
vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om verksamhetsstöd till Väfskolan i
Borås.
Stockholm den 17 januari 1991
Hans Nyhage (m)
Lennart Brunander (c)
Lahja Exner (s)
Lars Sundin (fp)
Arne Kjörnsberg (s)
Berndt Ekholm (s)