För många av de mindre kommunerna som ligger inom
regioner med större expansiva centra är det ofta svårt att få
behålla sina ungdomar kvar på orten sedan dessa genomgått
sin utbildning.
Genom att gymnasieutbildningen är lokaliserad till de
större kommunerna är det mycket vanligt att ungdomarna
bosätter sig där efter skolgången.
I bl a Östergötland är detta ett påtagligt problem.
Att förlora en del av ungdomen, som för framtiden är
den värdefullaste tillgång man har, är för småkommunerna
ytterligt allvarligt. Särskilt som man ofta samtidigt brottas
med många andra problem som koncentrationen till de
större kommunerna för med sig.
Att så långt som möjligt kunna erbjuda ungdomarna
utbildning på hemorten är därför något av nyckeln till en
positiv utveckling för de mindre kommunerna.
För att det skall bli möjligt där elevunderlaget är för litet
för en ''normal'' gymnasieskola är det viktigt att man från
statens sida är öppen för okonventionella lösningar med
samordning mellan olika typer av utbildningar och
samverkan mellan småkommunerna.
I Östergötland finns i ett par tre kommuner
förutsättningar att genom en samordning med den
kommunala vuxenutbildningen uppnå ett tillräckligt stort
elevunderlag för en egen gymnasieutbildning. Det är endast
det nuvarande regelsystemet och brist på förståelse från de
statliga myndigheterna som lägger hinder i vägen.
För icke gymnasieortskommuner finns idag inga andra
möjligheter att få gymnasieutbildning på orten än genom en
filialutbildning från en gymnasieskola på en gymnasieort.
Sådan filialutbildning får dessutom enligt 8 kap.
gymnasieskolförordningen endast avse yrkesinriktade
studievägar.
Denna ordning leder i realiteten ofta till att det inte blir
någon gymnasieutbildning alls eftersom de större
gymnasiekommunerna inte gärna brukar vilja avstå något
av de resurser man fått.
Enda möjligheten att få till stånd okonventionellt
organiserade gymnasieutbildningar i de mindre
kommunerna är därför enligt vår mening att
gymnasieskolförordningen ändras så att avgörandet för om
en gymnasieutbildning skall etableras i första hand ligger
hos den kommun som vill ha den. En förutsättning måste
naturligtvis vara att eleverna även inom ramen för en
okonventionell lösning kan erbjudas en fullgod utbildning.
För att uppnå tillräckligt elevunderlag bör då inte bara
medges en samordning med komvuxverksamheten utan
också samverkan med andra mindre kommuner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av
gymnasieskolförordningen och om mindre icke
gymnasieortskommuners möjligheter att få bedriva
gymnasieutbildning.
Stockholm den 25 januari 1991
Roland Larsson (c)
Hugo Andersson (c)