En skolelev som drabbas av en allvarlig olycksfallsskada kan komma i en svår ekonomisk situation under resterande delen av sitt liv därför att ett fullgott försäkringsskydd saknas. Antalet elever från och med grundskola till och med högskola uppgår till ca 1 600 000.
Omkring 200 000 skolbarn tvingas årligen söka läkarvård för olycksfall. Av dessa måste 6% vårdas på sjukhus. Skolbarn hör således till de mest riskutsatta i samhället.
De skolungdomsförsäkringar för grundskole- och gymnasieelever som tecknas av kommunerna ger vid invaliditet mycket varierande engångsbelopp från ca 200 000 kr till drygt 700 000 kr. Försäkringen täcker övriga kostnader som uppkommer i samband med behandlingen av olycksskadan.
Det är otillfredsställande att skoleleverna inte har ett tillräckligt ekonomiskt skydd. Ibland gäller försäkringen enbart under skoltid, vilket ytterligare undergräver värdet. Ett skolbarn som blir invalidiserat får i stort sett enbart rätt till folkpension från socialförsäkringen samt ett kapitalbelopp från kommunens skolförsäkring vilket inte räcker långt vid livsvarig invaliditet. Levnadsstandarden blir därmed avsevärt lägre än vad den skulle varit även jämfört med en vanlig arbetsinkomst.
För att få lika skydd för alla elever i hela landet borde möjligheterna till centrala, generella lösningar ses över.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en avsevärt bättre, obligatorisk, trygghetsförsäkring för landets alla skolelever.
Stockholm den 24 januari 1991 Göran Magnusson (s) Sigrid Bolkéus (s) Ove Karlsson (s) Gunnar Thollander (s) Bengt Kronblad (s)