Läroplanerna för den svenska ungdomsskolan har hittills
inte innehållit någon föreskrift om att undervisning inom
ämnesområdet fred skall ske. Just nu -- i början av året
1991 -- har barns och ungdomars oro, och stundom ångest
inför kriget i Mellanöstern, varit lika påtaglig som de
vuxnas. I ett demokratiskt land är kunskapen om fred lika
viktig som den om demokratin själv. Dessutom kan
kunskap elementärt hämtas ur klassrummet och övrig
närmiljö, allt enligt gammal erfarenhet.
Läroplanen för grundskolan 1980 (Lgr 80) ger mycket
översiktliga antydningar om undervisning kring
''fredssträvanden'' (s.120, 125 och 126). Det finns många
tecken som tyder på att de givna riktlinjerna för
undervisning om fred inte allmänt i skolarbetet blivit det
man väntat sig. Ämnet är svårt, bl.a. därför att det handlar
om hur konflikter måste lösas för att rädda freden. Och
somliga konflikter kan ''sakna'' lösningar. Skolan kan
undvika hela problemet genom att gå förbi det, vilket inte
kan godtas i en s.k. utvecklad demokrati. Ämnesområdet
om fred måste ges den plats i undervisningen som folket
kräver och behöver. Freden är i dag människans viktigaste
kunskapsområde. Den är en del av miljön.
Skolan sägs ha som huvuduppgift (Lgr 80 s. 27) ''att
väcka respekt för människans egenvärde, för
människolivets okränkbarhet...'' Om detta citat skall bli
taget på allvar, måste direktiv ges om att freds- och
konfliktshantering för yngre elever med utgångspunkt från
närmiljön, skall vara ett obligatoriskt ämne i skolans
undervisning. Konsekvensen av den människosyn som Lgr
80 redovisar enligt citatet ovan, är nämligen att
undervisningen inom det aktuella ämnesområdet kan vara
eller göras ''frivillig'' i något avseende.
Slutsatsen av det ovan sagda är alltså, att freds- och
konflikthantering får en ny status med en fixerad tid för
varje åldersstadium samt ett för elevernas ålder och mognad
anpassat lärostoff. Detta bör gälla hela ungdomskolan.
Undervisning i freds- och konflikthantering bör i framtiden
utvärderas på samma sätt som varje annat ämne i skolan,
eftersom dess vikt enligt flertalets mening är stort.
Det bör slutligen också ges en adekvat fortbildning för
flertalet lärare inom detta svårhanterliga ämnesområde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande fredsundervisning i
skolan.
Stockholm den 21 januari 1991
Lena Boström (s)
Eivor Husing (s)
Britta Sundin (s)
Sinikka Bohlin (s)
Iréne Vestlund (s)
Monica Öhman (s)