Det förekommer i dag att barn i skolan -- trots att de är
uppvuxna i Sverige och har svenska föräldrar -- måste få
stödundervisning i svenska.
Nyligen redovisades hur en flicka i en stockholmsförort
får stödundervisning i svenska trots att hon har svenska
föräldrar. Anledningen är att hon är ensam om att ha
svenska som modersmål i sin klass. Alla hennes
klasskamrater talar andra språk hemma.
Trots att de också enligt uppgift är födda i Sverige talar
flertalet av dem inte en korrekt eller ens begriplig svenska.
I själva verket kan cirka en tredjedel av hennes
klasskamrater inte alls följa med i en undervisning som
bedrivs på svenska.
I förskolan var problemet inte lika uttalat, eftersom
barnen där blandades så att hälften av dem hade svenska
som modersmål. Emellertid är situationen i skolan sådan att
många med svenska som modersmål väljer att flytta från
området innan deras barn börjar skolan.
Detta är en effekt av den förda politiken vad gäller val
av undervisningsspråk. Stödet till hemspråken är så
utvecklat att elever med annat modersmål än svenska över
huvud taget inte lär sig det språk som talas i Sverige trots att
de ofta är födda här.
Förhållandet är uppenbart orimligt och måste rättas till.
Enligt vår mening måste den som inte bara tillfälligt vistas i
Sverige också behärska svenska. Om så ej sker riskerar
vederbörande att bli en andra rangens medborgare utan
kontakt med det som händer i vårt samhälle och utan
möjligheter att utnyttja sina medborgerliga rättigheter.
Den förda politiken skapar i värsta fall förhållanden som
står i direkt motsättning till de mål vi satt upp för
invandrarpolitiken: jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Det är rimligt att avsikten med vistelsen i Sverige också
vägs in som en förutsättning när man planerar
undervisningen för elever som har annat hemspråk än
svenska. Om avsikten är att under överskådlig tid vara i
Sverige bör målet vara att på kortast möjliga tid skapa
förutsättningar för att obehindrat kommunicera på svenska
i såväl tal som skrift.
Att därtill underhålla och utveckla ett annat språk än
svenska kräver en betydande arbetsinsats inte minst från
eleverna själva. Sådan verksamhet bör dock enligt vår
mening i betydande utsträckning kunna förläggas till annan
tid än den ordinarie skoltiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarelevernas behov av att
utveckla färdigheterna i svenska språket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avsikten med vistelsen i
Sverige skall vägas in vid val av undervisningsspråk.
Stockholm den 25 januari 1991
Jerry Martinger (m)
Elisabeth Fleetwood (m)