med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan
Regeringens förslag och försök att få en klarare
ansvarsfördelning mellan statsmakten och det
lokala ledet finns skäl att se positivt på. Visserligen
hänger man sig åt ett mångordigt tal om demokrati,
människorespekt och miljöfrågor på ett sätt som
om det skulle vara nyupptäckter. Problemet har
knappast varit att dessa grundteser saknats utan
fastmer att det byråkratiska regelverket och dess
uppbyggnad närmast hindrat genomslag för sådana
allmängiltiga värderingar. Därför är ambitionen att
öka friheten då skolverksamheten ska organiseras
och att reducera byråkrati och tyngande
administration värd uppskattning. Dock finns det
på några punkter anledning att korrigera förslaget.
Länsstyrelsernas reformering innebär ett aktivt
ansvar för utbildningsfrågorna i länet. Vidare sägs
att varje länsstyrelse ska ha ett ansvar för
uppföljning och utvärdering. Mycket talar för att
länsstyrelsereformen kan komma i konflikt med
förändringar på tillsyns- och uppföljningsarbetet
inom länen.
Propositionens förslag att centralisera de
regionala uppgifterna med bl.a. utvärdering för
skolan till sex storstadsläns styrelser känns
främmande för främst landsortslänen.
Kommunernas nära och direkta kontakter med sin
egen länsstyrelse blir inte möjliga, och de väldiga
avstånden för kommunerna i landsbygdslänen
kommer att förhindra denna nära och viktiga
kontakt. Vidare finns det principiella invändingar
mot centraliseringen till sex länsstyrelser. Varje
länsstyrelse ska svara för de statliga regionala
uppgifterna i sitt län. I länsövergripande frågor
finns i länsstyrelseinstruktionen en skyldighet att
samverka över länsgränserna.
Förslaget i propositionen innebär också att
specialkonsulenterna vid länsskolnämnderna
kommer att nedrustas eller försvinna. Här finns
anledning att vara särskilt observant. Ett område
som jag vill peka på är den lilla -- men strategiskt
viktiga och värdefulla -- konsulentverksamheten
som sker inom alkohol-, narkotika- och
tobaksinformationen i skolorna (ANT-
konsulenter). Riksdagens beslut att aktivera sig i
fråga om alkohol- och annan droginformation i
skolorna ses också som en mycket viktig punkt i
socialstyrelsens idéprogram för en ökad
folknykterhet och att uppfylla
världshälsoorganisationens (WHO) mål att före
sekelskiftet reducera den totala
alkoholkonsumtionen med en fjärdedel. Det kan
knappast vara regeringens -- eller riksdagens --
mening att den funktionella uppgiften skulle
utraderas genom en reformering av skolansvaret på
länsnivå. Därför finns det anledning för riksdagen
att redan nu göra ett uttalande om att viktiga
informations- och fortbildningsområden säkras
inom ramen för den nya organisationen. För detta
bör riksdagen ge ett särskilt tillkännagivande.
Propositionen talar vidare om att varje
länsstyrelse har ett uppföljningsansvar trots den
förordade centraliseringen till några storstäder.
Därför vore en riktigare väg att gå om samtliga
länsstyrelser fick komma i fråga för de förordade
resurserna. Erforderlig samverkan mellan länen
kan ske enligt de grundregler som finns för
länsstyrelserna. Det innebär att de fastlagda
grundsatserna kommer att gälla även med avseende
på utbildningsfrågorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på förslaget om
centralisering till storstadslänsstyrelser beslutar att
resurserna fördelas och förstärker det
uppföljningsansvar som kommer att åläggas alla
landets länsstyrelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att ANT-konsulenternas uppdrag och
funktioner i den nya organisationen även
fortsättningsvis bör upprätthållas i avsikt att kunna
fullfölja riksdagens beslut avseende bl.a. att
uppfylla WHO-målet.