Oroande signaler har förts fram till diskussion om att göra idrottsämnet frivilligt i gymnasieskolan. Förslaget måste stoppas.
Elever, lärare och föräldrar upprörs över den lättsinnighet och okunnighet som tycks ligga bakom ett sådant förslag. Trots att idrottsämnet fortfarande är obligatoriskt i gymnasieskolan visar den senaste tidens arbetsundersökningar att det är de unga som oftast drabbas av förslitningsskador i arbetslivet. De skador som ökat är utslitna ryggar, värk i nacke, axlar och muskler. Drygt hälften av de 80 000 personer som förra året fick sina sjukdomar klassade som arbetsskador, hadae drabbats av sådana besvär, enligt Riksförsäkringsverket.
Ökningen kan synas anmärkningsvärd med tanke på att de tunga arbetena torde ha minskat i arbetslivet. Orsaken till ökningen beror med all sannolikhet på att nutidsmänniskan har utvecklat sina fysiska anlag dåligt.
Istället för att göra idrottsämnet frivlligt borde ämnet förstärkas och ytterligare utvecklas till att bli det hälsoämne som den nya läroplanen talar om. Sverige med vår tradition -- från Ling, gymnastikens fader -- borde ha som utgångspunkt att förstärka idrottsämnet i omsorg om den unga generationen. Idrottslärare oroar sig nu för sina elevers framtida fysiska fostran under gymnasietiden.
Vem ska ta hand om elevernas fysiska fostran? Ska eleverna klara detta själva? Eller föräldrarna, har de kunskap och tid? Eller blir det skolledningen och skolstyrelsen?
Frågorna hopas kring ett ogenomtänkt förslag. Förslaget bör kastas i papperskorgen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att idrottsämnet även fortsättningsvis skall vara obligatoriskt även på gymnasienivå.
Stockholm den 24 januari 1991 Ulla Orring (fp)