Särskolan är en skolform för psykiskt utvecklingsstörda
elever. Landstinget är idag huvudman för denna skolform.
Resurstilldelningssystemet är elevbaserat och beräknas som
grundresurs och en tilläggsresurs för hemspråk och svenska
som andra språk. Härutöver kan länsskolnämnderna medge
en behovsprövad kompletteringsresurs. Ingen huvudman
kan bedriva särskoleverksamhet, enligt uppställda mål,
utan denna kompletteringsresurs. Detta system har inte
något tak. När systemet infördes 1986-07-01 gjordes
bedömningen att det är så stor skillnad mellan särskolans
olika skolformer och mellan huvudmännen, att detta
varken skulle vara lämpligt eller möjligt. I stället lade man
ansvaret för bedömning av resursnivån på
länsskolnämnderna.
Särskolekommittén, som har till uppgift att utreda frågan
om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från
landstingskommunerna till primärkommunerna, beräknas
slutföra sitt arbete i mars 1991. I uppdraget ingår bl.a. att se
över statsbidragssystemet för särskolan.
Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen att
bestämmelsen om den behovsprövade
kompletteringsresursen skall upphävas fr.o.m. den 1 juli
1991. I stället bör kompletteringsresursen för varje
landstingskommun fastställas till 1989/90 års nivå.
Jag anser att man inte skall föregripa särskolekommitténs
betänkande och ändra statsbidragssystemet.
Länsskolnämnderna bör även 1991 kunna fördela denna
resurs till särskolans elever. Därefter bör skolverket ha
ansvaret.
Kompletteringsresursen är nödvändig framför allt för de
kostnadskrävande flerhandikappade eleverna. Att
fastlägga denna resurs till 1989/90 års nivå kan få mycket
negativa effekter för många av särskolans elever. De
huvudmän som har en hög kvalitet på sin verksamhet
kommer att tvingas att sänka sin ambitionsnivå radikalt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag till särskolan.
Stockholm den 24 januari 1991
Barbro Sandberg (fp)