Regeringen föreslår i årets budgetproposition att
barnens skolstart ska göras flexibel på det sättet att
vårdnadshavaren får avgöra om barnet skall börja skolan
det år det fyller sex år eller året därpå. Förslaget syftar till
att flexibiliteten efter en period skall upphöra och samtliga
barn skall börja en nioårig skolgång vid sex års ålder.
Folkpartiet liberalerna har länge förordat att skolstarten
skall inträffa vid sex års ålder men att skolplikten då skall
vara 10-årig.
Regeringens förslag försämrar utbildningens kvalitet,
bl.a. genom att förkorta den utbildning som nu försiggår i
förskola och grundskola med ett år. Praktiskt taget alla
sexåringar går i dag i förskola och får där en undervisning
som är anpassad efter deras behov. Undervisningen i
årskurs ett bygger på att barnen har gått minst ett år i
förskola. Det är felaktigt att tro att sexåringarna lika väl
skulle kunna tillägna sig de kunskaper och färdigheter
sjuåringarna i dag får i årskurs ett i grundskolan.
Följaktligen kommer de inte heller att ha de kunskaper som
elever normalt i dag har när de lämnar årskurs 9. Om
Sverige också i fortsättningen skall kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen är det viktigt att alla
medborgare har en god grundutbildning. Det är därför fel
att reducera grundutbildningen. Den bör i stället förstärkas.
Regeringens förslag är skissartat och ogenomtänkt. Det
ställer både elever och föräldrar, skolan och kommunerna
inför en rad problem som är omöjliga att lösa till
höstterminens början.
Föräldrarnas val blir en chimär. De skall välja under
förutsättning att kommunen skapar utrymme för ett antal
sexåringar i skolsystemet. Föräldrarnas val står mellan en
avgiftsbelagd förskoleplats och en avgiftsfri
grundskoleplats. Jag vänder mig bestämt emot att det är
föräldrarnas ekonomiska situation som skall avgöra om
barnet får en lämplig skolgång.
Skolans verksamhet planeras för att i årskurs ett ta emot
sjuåringar. Skall lärare successivt i hela grundskolan arbeta
med åldersblandade klasser som kan vara mycket
heterogena behövs både fortbildning och stöd. I arbetslagen
för de fasta årskurserna måste ingå både förskollärare och
grundskollärare. Det finns en stor risk att många elever som
är yngre än kamraterna känner sig pressade och
underlägsna och därför får en dålig skolgång. Många elever
kommer att sluta grundskolan under puberteten och då
tvingas välja yrke eller studieinriktning i gymnasieskolan.
Kommunerna måste få en rimlig planeringsperiod för att
kunna genomföra större förändringar på skolans och
förskolans område. Regeringens förslag innebär att
kommunerna skall börja genomföra förändringen ett par
månader efter det att riksdagen fattat beslut, vilket är helt
orimligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibel skolstart.
Stockholm den 24 januari 1991
Barbro Sandberg (fp)