Statsbidraget till Kristofferskolan m.fl. fristående skolor
Riksdagen har hösten 1990 beslutat att statsbidrag
fr.o.m. den 1 januari 1991 skall utgå till
personalkooperativa daghem på samma sätt som till
kommunala daghem. Det innebär att ett statsbidrag om 475
000 kr. utgår för varje femtontal inskrivna barn vid det
personalkooperativa daghemmet, dvs. 31 700 kr. per barn
och år.
När det gäller grundskolan har riksdagen beslutat om ett
nytt statsbidragssystem för denna och andra skolformer. För
driften av grundskolan skall det finnas en grundresurs för
basändamål och två specialresurser för mer omfattande
specialundervisning resp. undervisning i hemspråk m.m.
och stödundervisning i svenska. Grundresursen för en
kommun beräknas med utgångspunkt i det nuvarande
statsbidraget till kommunens grundskola exkl. de två
specialresurserna. Grundresursen följer i princip
elevantalet i kommunens grundskola. För att dämpa
genomslaget av ett annars helt proportionellt förhållande
mellan förändrat elevantal och bidragets storlek är samtliga
kommuner indelade i fyra grupper med hänsyn till antalet
elever per kvadratkilometer. Bidraget per elev blir därmed
differentierat med hänsyn till kommunens struktur.
Som ett exempel på hur det nya bidragssystemet
fungerar i tätortskommuner som Stockholm, Göteborg och
Malmö (grupp 4) skall nämnas att statens grundresurs för
sådana kommuner för varje elev som försvinner minskar
med 90 %
av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev
i kommunen. Vid positiv elevantalsutveckling erhåller en
glesbygdskommun (grupp 1) för varje tillkommande elev 95 %
av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev
i kommunen. Genomsnittligt för landet kan grundskolans
resurs beräknas till ca 22 000 kr. per skolpliktig elev läsåret
1991/92.
I prop. 1990/91:18 om ansvaret för skolan anförde
föredragande statsrådet att det är nödvändigt att se över
statsbidragsnivåerna för de fristående skolorna så att
''nivåerna blir mer jämförbara'' med vad som i
fortsättningen kommer att utgå i form av statligt finansiellt
stöd för kommunernas skolverksamhet.
I budgetpropositionen föreslås nu för godkända
fristående skolor ett bidrag om 13 000
kr. per elev. Detta motsvarar knappt 60 %
av den för riket genomsnittliga grundresursen per
skolpliktig elev och är 9 000
kr. lägre än vad som riksgenomsnittligt utgår per elev
i fråga om kommuns grundresurs. När det gäller fristående
skolor som har ett högre bidrag än nämnda 13 000
kr. -- t.ex. Kristofferskolan i Stockholm, som
budgetåret 1990/91 har ett bidrag om ca 18 000
kr. per elev -- föreslås i propositionen att dessa
skolors bidrag skall frysas och på sikt sänkas till en nivå som
motsvarar 13 000
kr. i nuvarande penningvärde.
En godkänd fristående skola skall ge kunskaper och
färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de
kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar.
Skolan skall även i övrigt väsentligen svara mot
grundskolans allmänna mål.
Vi har den uppfattningen att det till såväl
personalkooperativa som andra godkända fristående skolor
skall utgå en lika stor grundresurs per elev som staten låter
utgå för elev i kommunens skolväsende. I detta
sammanhang vill vi erinra om vad som gäller för
personalkooperativa daghem (31 700
kr. per barn och år).
Om statsfinansiella skäl talar för att man nu accepterar
viss del av regeringens förslag, bör man acceptera den del
som avser ett indexreglerat grundbelopp om 13 000
kr. per elev vid vissa fristående skolor så länge det är
fråga om elevplatser som kommer till stånd före utgången
av budgetåret 1991/92. För tiden därefter måste regeringens
förslag vidareutvecklas för att framstå som rimligt och
rättvist. Det förslag som vi kommer att presentera är så
konstruerat att det håller sig inom de kostnadsramar som
gäller för skolområdet fr.o.m. budgetåret 1992/93. Det
medför alltså inte i sig nya kostnader för statsverket.
Vi föreslår för tiden fr.o.m den 1 juli 1992 en
beräkningsmodell för bidrag till fristående skolor som i viss
utsträckning ansluter sig till det nya statsbidragssystemet för
grundskolan. För varje i dag inrättad och godkänd
fristående skola skall fastställas en grundresurs utifrån det
samlade statsbidraget till skolan budgetåret 1991/92. Detta
bidrag skall utgöra ett samlat finansiellt stöd till
skolverksamheten och årligen räknas upp med gällande
skolindex. Vid negativ elevantalsutveckling för skolan bör
man tillämpa de bidragsreduktionsregler som finns för
grundresursen till en liten kommun. När det gäller elevplats
som tillkommer efter den l juli
1992 för antingen en befintlig godkänd
fristående skola eller en nystartad sådan bör
grundbidraget per elev inte vara lägre än den reduktion som
statsverket gör av en kommuns grundresurs när elev flyttar
från kommunen, dvs 90 %
av det föregående årets genomsnittliga grundbidrag
per elev i tätortskommuner som Stockholm, Göteborg och
Malmö. I fråga om här angiven elevplats vid
statsbidragsberättigad fristående skola är det alltså enligt
vår mening logiskt att staten efter den 1 juli
1992 till skolan överlämnar 90 %
av det grundresursbelopp som utgår per elev i den
kommun där eleven är kyrkobokförd.
Vi vänder oss vidare mot att nuvarande statsbidrag till
Kristofferskolan i Stockholm, Hillelskolan i Stockholm, de
estniska skolorna i Stockholm och Göteborg, Göteborgs
högre samskola och Lundsbergs skola enligt
budgetpropositionen skall frysas och därmed på sikt
minskas drastiskt. Enbart för Kristofferskolan rör det sig
om att på sikt minska statsbidraget med ca 3 milj.
kr. i nuvarande penningvärde. Det synes inte
rimligt att statsbidraget till dessa skolor sänks på sätt som
regeringen föreslagit. Skolornas statsbidrag bör i stället
årligen räknas upp med det skolindex som skall gälla för
såväl kommunala skolor som övriga fristående skolor.
Regeringens förslag bör i detta hänseende avslås.
Till slut en detalj som är värd att uppmärksamma. När
det gamla statsbidragssystemet med basresurser m.m. fanns
för grundskolan, var det befogat att fastställa en elevtalsram
för det antal skolpliktiga elever vid resp. fristående skola
som fick utgöra grund för statsbidrag. Detta för att undvika
dubbelkostnader så mycket som möjligt (kommunens
basresurser var inte alltid fullt utnyttjade; klasserna i
kommunen var i sådana fall inte fulla, varför de kunde
rymma ytterligare elever).
Alla elever skall fullgöra skolplikten. Det föreligger inte
längre skäl för en särskild elevtalsram för en
statsunderstödd fristående skola som är godkänd för att
erbjuda undervisning för skolpliktens fullgörande. Om t.ex.
regeringen eller skolverket fastställer en elevtalsram om 100
platser som grund för statsbidrag för en viss
statsbidragsberättigad fristående skola och skolan ett visst
år av olika skäl tar emot 110 elever, innebär detta att skolans
redan låga bidrag per elev minskas med 10 %.
En sådan ordning förefaller inte vara rimlig, i all
synnerhet som statsverkets kostnader för varje elev som går
över till en fristående skola minskar med 90 %
av den genomsnittliga kostnaden per elev i en
tätortskommun.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
statsbidragen till Kristofferskolan i Stockholm, Hillelskolan
i Stockholm, de estniska skolorna i Stockholm och
Göteborg m.fl. fristående skolor,
2. att riksdagen beslutar att grundbidraget per skolpliktig
elev vid godkända fristående skolor när det gäller elevplats
som tillkommer efter den 1
juli 1992 skall vara 90
% av det grundresursbelopp som utgår per elev i
grundskolan i kommunen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att elevtalsram inte längre bör tillämpas för
statsbidragsberättigade fristående skolor när det gäller
sådana elever som har att fullgöra sin skolplikt, eftersom en
sådan ram på grundskolenivå inte längre fyller en logisk
funktion i det nya bidragssystemet.
Stockholm den 24 januari l991
Jan-Erik Wikström (fp)
Gunnar Hökmark (m)
Eva Goe s (mp)