År l977 antog Världshälsoorganisationen (WHO) där
Sverige är medlem ett hälsopolitiskt mål med rubriken
''Hälsa för alla år 2000''. För att nå detta mål har de
europeiska medlemsstaterna inom WHO utarbetat en
strategi där de förebyggande åtgärderna utgör en
grundläggande del. Här understryker man vikten av att lära
ut och förankra positiva livsstilar i unga år. Det innebär ett
ansvar för skolan att förmedla kunskap om bl.a. kroppens
funktion, personlig hälsovård samt betydelsen av
näringsriktig kost och allsidig regelbunden fysisk träning.
Allt detta är nödvändigt i ett förebyggande hälsoarbete som
leder till minskad sjuklighet i en rad sjukdomar som hjärt-
kärlsjukdom, tumörer, sexuellt överförbara sjukdomar och
belastningsskador.
I Sverige har vi sedan 70-talet satsat stort på friskvård i
olika former där kost och motion intagit en framskjuten
plats. Trots detta har motionsaktiviteter bland ungdomar
minskat under senare år vilket är oroande. Lars-Magnus
Engström redovisar i en undersökning att omkring hälften
av alla flickor och 2/3 av alla pojkar är aktiva medlemmar i
idrottsföreningar men att deltagandet sjunker under
tonåren. Andelen barn och ungdomar som ägnar sig åt
idrott utanför idrottsföreningarna -- s.k. spontanidrott --
har sjunkit kraftigt och andelen barn och ungdomar som
inte alls ägnar sig åt idrott har ökat markant under senare
år. Var tredje flicka och var fjärde pojke promenerar inte
ens. Undersökningar visar dessutom att tonåringar väger
genomsnittligt nästan två kilo mer idag än för tio år sedan.
Det är därför viktigt att idrottsämnet bevaras och
utvecklas mot ett hälsoämne på skolans alla stadier så att
alla ungdomar får kunskap om motionens betydelse och i
vilka former man kan motionera utan att för den skulle
behöva ägna sig åt tävlingsidrott.
En idrottsundervisning med hälsoämnesprofil innebär för
elevenen förutsättning för bättre studieresultat
en förbättrad hälsa på kort och lång siktkunskaper för att
aktivt och meningsfyllt utnyttja fritiden för
samhälletmindre produktionsbortfall
besparingar inom vårdområdet för
yrkeslivetbättre tränade samt ergonomiskt och
arbetsmiljömässigt mer medvetna individer, vilket leder till
mindre sjukfrånvaro.
Med tanke på de positiva effekter en sådan utveckling av
idrottsämnet skulle medföra anser vi att det bör utgöra en
obligatorisk del av undervisningen och fortsätta att
utvecklas mot ett hälsoämne vars huvuduppgift är att få alla
elever intresserade av att sköta sin kropp och hälsa samt att
skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnets ställning och
utveckling i skolan.
Stockholm den 21 januari l991
Barbro Westerholm (fp)
Ylva Annerstedt (fp)
Christer Eirefelt (fp)