med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan

I regeringens proposition om ansvaret för skolan
förordas en ny beräkningsmodell för
specialresurser. I beräkningsmodellen skall hänsyn
tas till de kommuner som har haft ett relativt sett
större behov av stöd till enskilda elever,
specialresurs 1. Hänsyn ska även tas till de
kommuner som har ett relativt sett större behov av
stöd till invandrarelever, specialresurs 2.

Specialresurs 2 omfattar totalt ca. 1 000 milj.kr.
år 1988/89. Denna del ersätter följande av dagens
bidragsdelar:
-- hemspråksundervisning och studiehandledning
på hemspråket,
-- stödundervisning i svenska samt
-- en proportionell del av bidragen till
socialavgifterna.

Grunden i beräkningen är ett schabloniserat
behovsmått -- andelen barn i skolpliktig ålder (7--
15) i kommunen med minst en förälder född i
utlandet. Vidare poängterar man att de i modellen
använda kriterierna inte definierar vilka barn som
har rätt till undervisning.

En komplikation i beräkningen av specialresurs
2 uppstår p.g.a. att invandrarbarnen i dag i olika
stor utsträckning deltar i hemspråksundervisning
och stödundervisning i svenska. För att motverka
denna effekt skall för varje kommun ett
aktivitetsmått, en faktor, skapas. Denna faktor
anger i vilken utsträckning barn i kommunen deltar
i hemspråksundervisning eller undervisning i
svenska. Detta innebär att vissa kommuner får ett
mycket högt aktivitetsmått, vilket är positivt,
eftersom det svarar bättre än dagens system mot
kommunernas förutsättningar och behov.

Problemet i den föreslagna modellen enligt vår
uppfattning finns i beräkningen av behovsmåttet.
Man skiljer åt kriterierna för resursberäkning och
rätten till deltagande i hemspråksundervisning.
Detta kommer att drabba kommuner med ett stort
antal barn till s.k. gamla invandrare, som i dag i stor
utsträckning deltar i hemspråksundervisning, men
vars föräldrar inte är födda i utlandet d.v.s. andra
och tredje generationens invandrare.

Ett exempel på detta är den stora andelen finska
invandrare. Visserligen är denna grupp litet speciell
eftersom finska språket faktiskt har en särställning
i Sverige t.ex. på grund av nordiska samarbetsavtal.
In- och utvandringen av finskspråkiga inom ramen
för den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
fortsätter. Endast med bibehållna kunskaper i
finska är det möjligt för många att fullt ut
tillgodogöra sig de fördelar den gemensamma
arbetsmarknaden avser att ge. Många andra- och
tredjegenerationens barn deltar i
hemspråksundervisningen i dag. Dessa barn
kommer att räknas med i aktivitetsmåttet, men inte
i behovsmåttet, vilket innebär att den totala
resursen till kommuner blir mindre. Det finns risk
för att använda behovsmåttet som ett kriterium till
rätten att delta i hemspråksundervisning, när
kommunerna planerar sin hemspråksundervisning.

Vi anser att grunden i beräkningen av
behovsmåttet även i framtiden bör vara samma
kriterium som definierar rätten till
hemspråksundervisning och stöd i svenska.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräkningen av
behovsmått till specialresurs 2.

Stockholm den 24 oktober 1990

Lahja Exner (s)

Erkki Tammenoksa (s)

Lena Boström (s)

Sinikka Bohlin (s)