Sambandet mellan hälsa och fysisk aktivitet är mycket
väldokumenterat. Bland vuxna läggs inom många olika
verksamhetsområden allt större vikt vid friskvårdande
insatser i form av hälsoprofilbedömningar, kostråd, motion
och fysisk träning. På många arbetsplatser bereds de
anställda möjlighet till fysisk aktivitet i form av
motionsgymnastik eller annan träning under arbetstid.
Sverige har för närvarande sjukvårdskostnader på ca 60
miljarder kronor per år. Belastningsskador är i dag ett
allvarligt problem för såväl den enskilde som för företag och
samhälle.
Sverige har för närvarande sjukvårdskostnader på ca 60
miljarder kronor per år. Belastningsskador är i dag ett
allvarligt problem för såväl den enskilde som för företag och
samhälle.
Det är ett väl dokumenterat faktum att fysisk inaktivitet
medför negativa fysiologiska och psykosociala effekter. Ett
ökat antal sjukdomstillstånd är relaterade till fysisk
inaktivitet. Fysisk aktivitet ingår därför som en naturlig del
i det förebyggande hälsoarbetet liksom vid behandling av
många sjukdomstillstånd.
För barn och ungdomar har skolans idrottsämne en
nyckelfunktion ur hälsosynpunkt genom att alla elever får
del av undervisningen. Idrottsämnet är det enda ämne i
skolsystemet som är direkt hälsoinriktat. Regelbunden
fysisk träning under uppväxtåren har stor betydelse för
barns och ungdomars fysiska och psykiska utveckling.
En pedagogiskt inriktad idrottsundervisning som syftar
till att ge eleverna rörelseskolning, kunskap om den egna
kroppens funktion, träningslära, ergonomi och personlig
hälsovård samt allsidig regelbunden fysisk träning är
grundläggande för ett förebyggande friskvårdsarbete.
Regelbunden fysisk träning förbättrar hälsan på många
sätt. Genom fysisk aktivitet stärks hjärt/kärlfunktionen,
musklernas styrka, förmåga och rörlighet ökar och
viktökning motverkas. Dessutom stärks skelettet samtidigt
som hållning, rörelsestil och självkänsla förbättras. Det är
också klart dokumenterat att fysisk aktivitet ökar elevernas
mentala förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära.
Regelbundna motionsvanor och intresse för fysisk aktivitet
innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
Idrott är det enda ämnet i skolan som påtagligt arbetar
med kroppen, dess funktioner och behov. Idrottsämnets
huvuduppgift är att göra alla elever medvetna om vikten av
att sköta sin kropp och hälsa samt att hos dem skapa ett
livslångt intresse för fysisk aktivitet.
En regelbunden idrottsundervisning på alla skolans
stadier innebär:
För eleven förutsättning för bättre studieresultat
en förbättrad hälsa på kort och lång sikt kunskaper för
att aktivt och meningsfullt utnyttja fritiden
För samhället mindre produktionsbortfall
besparingar inom vårdområdet ett berikande av det
totala kulturinnehållet
För yrkeslivet bättre tränade och ergonomiskt och
arbetsmiljömässigt mer medvetna individer, vilket leder till
mindre sjukfrånvaro och mer harmoniska människor.
Inom utbildningsdepartementet förbereds ett förslag om
förändringar av gymnasieskolan. I detta sammanhang har
det diskuterats att göra idrottsämnet frivilligt på gymnasiet.
Tanken att ta bort idrott som obligatoriskt ämne på
gymnasiestadiet har väckt stor uppmärksamhet, förvåning
och kritik.
I vårt moderna samhälle med ökad automatisering,
moped- och bilåkande och TV-tittande är fysisk aktivitet
inte längre en naturlig del av den dagliga livsföringen.
Många ungdomar som tidigare tränat idrott på fritiden
slutar att träna just när de börjar gymnasiestudierna.
Orsakerna till det kan variera, men för många
gymnasieelever är skolans idrottsundervisning de enda
tillfällen då fysisk träning bedrivs.
Idrottsämnet i gymnasieskolan har från läsåret 89/90 en
ny läroplan. Huvudmomenten är ergonomi och hälsa,
träningslära, idrottsaktiviteter, rörelse, dans och rytmik
samt friluftsliv. Under gymnasietiden ställs ökade krav på
ämnesinnehållet, dels för att fördjupa de teoretiska
kunskaperna om kroppens anatomi och fysiologi, dels för
att öka förståelsen för ergonomiska samband.
På gymnasiestadiet har i dag idrottsämnet färre timmar
än någonsin tidigare i ämnets 180-åriga historia. I början av
1900-talet hade läroverkseleverna 45 minuter gymnastik om
dagen, sex dagar i veckan och 1928 infördes 15--20
friluftsdagar per läsår just med motiveringen att elevens
arbetsvecka innehöll så mycket stillasittande arbete.
Alla industriländer i västvärlden har i dag obligatorisk
idrottsundervisning på grund av att man är medveten om
betydelsen av denna undervisning för folkhälsan. En stor
undersökning i USA, ''National School Population Fitness
Survey 1985'', har lett till att den amerikanska kongressen
1987 antog en resolution (nr 97) som förespråkar att
delstaterna skall införa daglig idrottsundervisning för alla
barn från förskole- och upp till och med gymnasieåldern.
Skulle idrott, det enda skolämne som är direkt
hälsoinriktat och kopplat till samhällets förebyggande
hälsovård, bli frivilligt i gymnasieskolan blir Sverige därmed
det enda industriland i västvärlden som inte utvecklar
elevernas fysiska kvaliteter under de sena tonåren.
Inte minst mot bakgrund av ökningen av
belastningsskador, förslitningsskador,
långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar framstår
förslaget om att göra idrottsämnet frivilligt på gymnasiet
som mindre välbetänkt. Regelbunden idrottsundervisning
är ovärderlig i det förebyggande hälsoarbetet. Därför måste
idrott ingå som ett obligatoriskt skolämne på alla stadier i
den svenska skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnets betydelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrott som obligatoriskt ämne på
skolans alla stadier.