Utbildning skall ge alla elever förutsättningar för
pesonlig utveckling. I gymnasieskolan skall, enligt vår
mening, eleverna förbereda sig antingen för högre studier
eller för inträde på arbetsmarknaden. Regeringen
framhärdar däremot i att se gymnasieskolan som ett medel
att nå bl.a. förmenta jämlikhetsmål. Därigenom eftersätts
kraven och eleverna bibringas därför inte de kunskaper de
annars skulle fått. Motivation, arbetsglädje och kvalitet går
förlorade. Eleverna utvecklas inte maximalt efter sina
förutsättningar.
Våra huvudförslag är följande: Eleverna måste ges
ökade möjligheter att påverka innehållet i
gymnasieutbildningen genom egna val. Gymnasieskolan får
inte bli en förlängd grundskola. De olika
utbildningsvägarna skall redan från början ha en tydlig
inriktning. Undervisningen skall ske inom ramen för tydligt
definierade ämnen.
All gymnasial yrkesutbildning skall ha anknytning till
arbetslivet. Detta skall ske genom två olika former av
yrkesutbildning: en ny och modern lärlingsutbildning samt
en skolförlagd utbildning med omfattande verksamhet
förlagd till arbetsplatser.
Regeringen förbereder en förändring av gymnasieskolan
som i väsentliga delar skiljer sig från de moderata förslagen.
Försöksverksamhet med treårig yrkesinriktad utbildning
pågår. Försöksverksamheten är ett stort misslyckande för
regeringen. Trots detta förefaller den vilja permanenta
försöken som, förutom att de har stora innehållsliga och
organisatoriska svagheter, dessutom leder till kostnader i
miljardklassen för såväl stat som kommuner.
Försöksverksamheten bör i stället, enligt vår mening,
omedelbart avbrytas.
2. Inledning
Utbildningen har en nyckelroll i återupprättandet av
Sveriges ekonomiska styrka. Kraven på våra unga måste
vara tydliga. Ingenting mindre är acceptabelt än att den
svenska skolan intar en tätposition i världen.
Dagens ungdom kommer att ställa nya krav i sin
yrkesutövning. För att få behålla sina medarbetare kommer
arbetsgivarna i ökad utsträckning att erbjuda de anställda
meningsfulla arbeten och personliga
utvecklingsmöjligheter. Uppgifter som i dag utförs av skilda
yrkeskategorier kommer att smälta samman. Vissa yrken
försvinner samtidigt som nya tillkommer.
Alla verksamheter utvecklas i en riktning som kräver allt
mer kunskap. Möjligheterna att behålla vårt relativa
välstånd i ett litet land som Sverige är helt beroende av en
utbildning som ger hög kompetens och konkurrenskraft.
Välutbildade ungdomar kommer alltid att vara mycket
eftertraktade på arbetsmarknaden. Perioder med låga
födelsetal kan leda till framtida brist på arbetskraft. Det är
en uppenbar risk att vi i Sverige inte kan få fram tillräckligt
många kvalificerade personer.
Det naturliga för arbetsgivarna är därför att satsa på
kompetensuppbyggnad och på att behålla duktiga
medarbetare. Vi vet att ungdomars värderingar nu kräver
ett innehåll och en organisation av arbetet som också ger
trivsel och möjligheter att utvecklas i arbetet. Arbetslivet
kommer framdeles att i än högre grad satsa på människan.
Den ökande internationaliseringen förutsätter att allt
fler väl behärskar minst ett av världsspråken. Rörligheten
över gränserna kommer också att leda till att svensk
utbildning och prestationer i Sverige jämförs med vad som
åstadkoms i andra länder.
Arbetsmarknaden förändras också genom övergången
från varuproduktion till tjänsteproduktion. Den
kunskapsintensiva och tjänsteproducerande delen av
arbetsmarknaden växer snabbare än den
varuproducerande. Elektronik och datorer kommer in i allt
fler processer.
Arbetslivets nya villkor kräver inte bara goda
basfärdigheter utan också bredare kunskaper av kulturell,
teknisk och naturvetenskaplig karaktär. Det ökade
internationella samarbetet leder till att det blir allt viktigare
att ha goda språkkunskaper.
Konsekvenserna för skolans del är uppenbara. Om
Sverige skall vara med och ''spela i samma division'' som
andra avancerade länder måste svensk utbildning i
effektivitet och kvalitet kunna mäta sig med den bästa i
varje annat land. Stora krav måste ställas på grundskolan
att ge alla elever den nödvändiga basen och de goda
basfärdigheter som arbetslivet kommer att kräva av
samtliga anställda.
Utbildningen i såväl grundskolan som gymnasieskolan
måste ta sin utgångspunkt i individen. Den måste ge var och
en tillfälle att maximalt utvecklas efter sina förutsättningar.
Den måste erbjuda kunskap och självförverkligande. Den
måste utöver en god bas erbjuda valfrihet och flexibilitet
som ger möjlighet till personlig profilering. All utbildning
skall präglas av respekt för goda kunskaper och oavsett
inriktning vara en grund för fortsatt lärande.
Skolan skall utformas för att nå dessa mål. Andra mål
måste då träda tillbaka.
3. Grundskolan ger grunden
Arbetet i grundskolan måste inriktas så att alla elever väl
behärskar de grundläggande färdigheterna och den kärna
av kunskaper som kan beskrivas som allmänbildning.
Allmänbildning bör på grunskolenivå innefatta bl.a.
kunskaper om vårt land och andra länder, deras historia och
samhällsskick, litteraturhistoria, frågor om tro och etik
samt kunskaper om natur och miljö.
Allt fler elever har under senare år valt att fortsätta i
gymnasieskolan. Detta innebär inte att man kan göra avkall
på de krav som skall ställas i grundskolan. Om så sker är
risken uppenbar att tiden i gymnasieskolan får användas till
att lära och bearbeta sådant som skall vara avklarat på den
grundläggande nivån.
Med de klara mål för skolan som vi förordar kommer i
stället kraven att skärpas redan under grundskoletiden,
vilket kommer att leda till väsentligt ökade prestationer.
Det är också viktigt att de enskilda ämnena behålls och inte
ersätts av blockämnen eller tematiska studier. Detta
förhindrar på intet sätt samverkan mellan ämnen, men utan
en fast struktur blir verksamheten otydlig, rekryteringen av
lärare försvåras och kunskaperna blir sämre.
4. Gymnasieskolan
Den frivilliga gymnasieutbildningen skall enligt vår
mening antingen förbereda eleverna för högre studier eller
ge en grundläggande yrkesutbildning som är i takt med
utvecklingen i arbetslivet.
Tydligt inriktade utbildningsvägar har stora fördelar.
Eleverna blir motiverade av att se ett direkt samband
mellan utbildningen och det mål den syftar till. Att lära sig
något område riktigt grundligt är en bättre bas för
kommande fort- och vidareutbildning än ytliga kunskaper
från flera områden. Det är därför varken möjligt eller
önskvärt att i en och samma utbildning nå alla mål.
Svenska och minst ett främmande språk bör förekomma
på samtliga utbildningsvägar. Behovet att kunna
kommunicera korrekt i tal och skrift gäller alla. Samtliga
elever i gymnasieskolan bör också få ett stöd för att utveckla
goda vanor vad gäller motion, ergonomi etc. Ämnet idrott
bör även i fortsättningen vara obligatoriskt i gymnasiet.
Enligt uppgift planerar regeringen att införa ett nytt
ämne -- ekologi -- i gymnasieskolan. Det kan förefalla
attraktivt att på detta sätt föra in ansvaret för miljön i
skolan. Ekologiundervisning är emellertid en benämning på
en tvärvetenskaplig verksamhet. Det är värdefullt att en
ekologisk dimension kommer in i undervisningen, men utan
fast teori- och kunskapsbas riskerar verksamheten att
övergå i ett löst tyckande.
För en korrekt behandling som grundas på fakta måste
undervisningen, enligt vår mening, utgå ifrån en kompetens
som finns inom de mot ämnena svarande vetenskapliga
disciplinerna. Utan ett sådant samband kan heller inga
kvalificerade lärare utbildas eller rekryteras för uppgiften
att undervisa om ekologi och ekologiska samband.
För att undervisa om vår totala miljö krävs kunskaper i
såväl samhälls- som naturorienterande ämnen. Redan dessa
beteckningar i timplanen leder till en fortsatt urholkning av
kompetensen i sådana ämnen som geografi eller biologi.
Enligt vår mening bör blockämnesindelningen för dessa
ämnen slopas.
Det är inte heller rimligt att i en frivillig skolform försöka
att skapa för alla elever gemensamma ämnen så som sker i
grundskolan. Vi har ovan framhållit att kraven på
grundskolan måste ge den för alla gemensamma
kunskapsbasen. Utan en principfast hållning i denna fråga
kommer gymnasieskolan att få karaktären av en förlängd
grundskola som fylls av allehanda verksamheter, som var
för sig är angelägna, men som raderar ut
gymnasieutbildningens profil.
5. Vuxenutbildningen
Gymnasieutbildningen kan inte ses isolerad från annan
utbildning. Inom den så kallade vuxenutbildningen finns i
dag möjlighet att ge ytterligare utbildning. Denna
utbildning kan avse komplettering och korrigering för den
som valt fel inriktning. Den kan också avse
kompetenshöjning.
Cirka 40 procent av dem som i dag är yrkesverksamma
har en kortare utbildning än den som nästan alla ungdomar
får i dag, d.v.s. kortare än tvåårig gymnasial utbildning.
Även om andelen som lämnar gymnasieskolan med treårig
utbildning ökar måste efterfrågan på personer med god och
aktuell utbildning tillgodoses genom fort- och
vidareutbildning.
Utöver den utbildning som i dag sker i gymnasieskolan
erbjuds möjligheter till utbildning på samma nivå även inom
den kommunala vuxenutbildningen och
arbetsmarknadsutbildningen. Vi anser att det nu är dags att
resa bestämda krav på samordning av gymnasieutbildning,
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Denna
samordning bör också ta hänsyn till om utbildningen kan
organiseras på annat sätt, t.ex. i form av uppdragsutbildning
som tillhandahålls av en fristående arrangör av utbildning.
6. Valfrihet och mångfald för ökad kompetens
Vi anser att varje elev tillsammans med sina föräldrar
skall kunna påverka valet av skola. I en frivillig skolform
borde detta vara självklart. Statsbidragssystemet bör vara
så utformat att bidraget följer eleven till den skola som
valts. Denna rätt till statliga bidrag bör omfatta även
fristående skolor som bedriver yrkesutbildning. Den
framtida konkurrensen om arbetskraft kan komma att öka
intresset för företag eller branscher att starta egna skolor.
I dag finns särskilda möjligheter för den som är
intresserad av idrott och vissa konstnärliga yrken. Det
borde på liknande sätt vara naturligt med skolor som tar
tillvara specialintressen och utvecklar specialkompetens.
Det borde t.ex. vara en självklarhet att -- lika väl som det
finns schackgymnasier -- särskilda språk- eller
matematikgymnasier skulle få starta om intresse för detta
finns.
Även på gymnasial nivå skulle det vara en stimulans om
det fanns ett utbud av fristående skolor med speciell
inriktning. Mångfalden och valfriheten skulle öka.
Samtidigt skulle konkurrens mellan olika skolor kunna
bidra till en positiv förändring av utbildningen.
7. Betyg och principer för antagning och urval
Vi utvecklar i annan motion vår syn på sambandet
mellan goda kunskaper och betyg. Vi har konsekvent
hävdat och vidhåller att betyg stimulerar till goda
prestationer och att de bättre än andra metoder ger en
begriplig information om resultaten. Betygen skall vara
graderade i tolv steg, och de skall redovisa inhämtade
kunskaper och färdigheter. Detta gäller såväl allmänna
ämnen som yrkesämnen d.v.s även för de kompetensbevis
som skall ges efter genomgången modul i yrkesämne.
I dag ger genomgången grundskola rätt att oberoende av
betyg antas till vilken gymnasielinje som helst. Bara när det
är fler sökande än antalet platser spelar den sammanlagda
betygspoängen roll. Resultatet är att många elever kommer
in på en viss linje, men att de sedan upptäcker att deras
förkunskaper inte räcker. De studieavbrott som oftast följer
på detta innebär ett avbräck för den enskilde, samtidigt som
dyrbara utbildningsplatser inte utnyttjas.
I ett system med tydligt inriktade utbildningar måste
kraven på förkunskaper vara tydligt angivna för att eleverna
skall ha möjlighet att göra val som utan omvägar gör det
möjligt att bli antagen till en eftersträvad utbildning. Detta
gäller för såväl gymnasieskolan som den högre
utbildningen. Taktiska val, som inte syftar till ökade och
förbättrade kunskaper, skall elimineras. Kraven hjälper
eleverna att förbereda sig för vad de senare kommer att
möta. Kraven bör kunna formuleras som genomsnittsbetyg,
lägsta betyg i vissa ämnen och i vissa fall dokumentation av
särskild färdighet eller lämplighet.
I princip förordar vi att högskolorna skall vara fria att
anta alla som har tillräckliga förkunskaper för att genomgå
den sökta utbildningen. I den mån urval måste ske skall
inriktningen vara att den som har de bästa förutsättningarna
att tillgodogöra sig utbildningen också skall antas.
Betyg kan i vissa fall vara alltför trubbiga instrument i
urvalssituationen. Det finns således skäl att för ett antal
utbildningar på både gymnasial och postgymnasial nivå
införa ett antal kompletterande eller alternativa
urvalsinstrument. Det kan vara tester, praktiska prov,
intervjuer etc. allt efter de krav den aktuella utbildningen
eller yrket ställer.
Att ge allmän behörighet för högre studier är ett av
målen i de försök med treårig yrkesinriktad
gymnasieutbildning som nu pågår. Av vår ovan redovisade
ståndpunkt följer att det inte är rimligt att för en
yrkesinriktad utbildning också ha som mål att den skall ge
generell behörighet för högskolestudier. I stället skall de
allmänna ämnen som ingår i yrkesutbildningen väljas så att
de blir till nytta i det framtida yrkeslivet.
Att föra in ytterligare teori bara för att vinna det
politiska mål som ligger i att kunna säga att all
gymnasieutbildning ger allmän behörighet för
högskolestudier har inget praktiskt värde. Som ovan
framhållits är det de faktiska kunskaperna som är av
betydelse. Alltför många allmänna ämnen blir i sämsta fall
en belastning för den som ej är studiemotiverad. I stället bör
det vara möjligt att genom komplettering skaffa sig de
förkunskaper som behövs för högre studier.
8. Den studieförberedande utbildningen
Enligt vår mening bör gymnasieskolan utformas så att
eleverna ges största möjliga valfrihet. En sådan skola
ansluter till de förutsättningar som det framtida arbetslivet
kommer att ge. I ett sådant kursutformat gymnasium bör
eleven erbjudas att själv välja kurser utöver en liten kärna
av obligatoriska ämnen.
Vissa kombinationer kan vara givna för att ge en
profilering mot humanistisk respektive
naturvetenskaplig/teknisk inriktning av studierna. Det bör
dock vara möjligt för en naturvetare att som tillval förkovra
sig i humanistiska ämnen och vice versa.
Reformeringen av den studieförberedande delen av
gymnasieskolan bör vara en ständigt pågående process.
Basen skall vara dagens organisation, som i huvudsak
fungerar tillfredsställande. Reformeringen syftar främst till
ökad valfrihet genom en friare kurssammansättning.
Den ökande internationaliseringen och rörligheten över
gränserna kräver emellertid att alla väl behärskar minst ett
av världsspråken. I praktiken blir detta i flertalet fall
engelska. Språkutbildningen måste förstärkas. Så gott som
alla kommer att behöva kunna tolka bruksanvisningar och
instruktioner på främmande språk. Många kommer att
möta utländsk facklitteratur som ställer krav på goda
kunskaper inte bara i engelska.
I den studieförberedande utbildningen bör, under alla
tre åren, ingå minst ytterligare ett främmande språk för
samtliga elever.
De utbytesprogram som svenska studerande skall vara
delaktiga i förutsätter att vi i Sverige tar emot elever från
andra länder. Gymnasieutbildning bör därför i vissa fall
kunna genomföras med väsentliga inslag på något
främmande språk.
Hur regeringens förslag till linjeindelning av
gymnasieskolan slutligen kommer att utformas är i dag inte
känt. Av de förslag som remissbehandlats framgår att
arbetet inriktas på att skapa en enhetlig gymnasieskola med
få ingångar. Mot bakgrund av vad som ovan sagts kommer
vi att avvisa ett sådant förslag.
9. Den yrkesinriktade utbildningen
All yrkesutbildning skall ha en effektiv och omfattande
anknytning till arbetslivet. Eleverna måste få erfarenheter
av aktuell teknik, samtidigt som de får en realistisk bild av
de krav som ställs i yrkeslivet. Detta sker bäst genom att den
som genomgår utbildning bereds tillfälle att aktivt delta i
produktionen.
Även om yrkesutbildning har det allmänna som
huvudman måste arbetslivet ta ett omfattande ansvar för att
utbildningen får en bra utformning. Om så ej sker drabbas
arbetsgivare av de kostnader som krävs för att i efterhand
komplettera den gymnasiala yrkesutbildningen.
Företag som erbjuder utbildningsplatser måste ha
möjlighet att väl klara sina åtaganden. En
handledarutbildning skall erbjudas de personer inom
företagen som engageras i dessa uppgifter.
Undervisningen skall bestå av för yrket specifika ämnen,
allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik. Stor hänsyn
skall tas till de speciella krav och behov som gäller för
respektive yrke och bransch vid utformningen av kurs- och
timplaner.
Utbildningen skall kunna variera beroende på
inriktning. Vissa utbildningar behöver vara treåriga, men
såväl längre som kortare utbildningstider kommer att vara
rimliga lösningar för att nå den eftersträvade kompetensen
inom olika områden.
Huvuddelen av yrkesutbildningen bör förläggas till
arbetsplatser. I skolan undervisas eleven i allmänna ämnen,
fackteori och arbetsteknik.
Det är ofrånkomligt att det för en rad utbildningar med
stor utbildningsvolym och där arbetets art är sådant att det
svårligen går att bedriva utbildning på arbetsplatsen är mest
rationellt att verksamheten är skolförlagd, men även här
skall givetvis strävan vara att så mycket som möjligt sker på
arbetsplatserna. Flexibla lösningar måste kunna väljas där
företagens möjligheter att medverka används så effektivt
som möjligt.
Många arbeten förändras av en fortgående
automatisering och datorisering. Allt fler arbetsprocesser
styrs av några få personer som hanterar stora värden.
Investeringarnas storlek gör att det inte är möjligt att göra
sådana avbrott i produktionen som utbildningen kräver.
Detta talar för att delar av den framtida
gymnasieutbildningen måste vara skolförlagd. En
avvägning av vad som kan vara rimliga krav på
maskininvesteringar etc. måste då ske.
Inom många branscher och yrken ställer man nu så stora
krav på allmänna ämnen och kvalificerad fackteori att en
betydande del av utbildningen i vissa fall måste vara
skolförlagd. I sådana fall kan branschens intresse av att
medverka lösas på olika sätt.
Slutsatsen är att den yrkesinriktade utbildningen måste
utformas så att den studerande får en modern utbildning
som bedrivs på eller i nära samverkan med arbetsplatserna.
Detta kräver att utbildningen organiseras flexibelt efter
förhållanden som de lokala förutsättningarna ger.
10. Erfarenheterna av försöksverksamheten med treårig
yrkesinriktad utbildning
Försöken med treårig yrkesinriktad gymnasieutbildning
är nu inne på sitt tredje år. De första eleverna med denna
nya utbildning lämnar skolan våren 1991.
Genom sena beslut har förutsättningarna för
undervisningen inte varit de bästa. Regeringen avser
uppenbarligen att, trots att erfarenheterna från
försöksverksamheten inte är uppmuntrande, redan i
februari lägga förslag om en generellt treårig
gymnasieutbildning. Regeringen har heller inte redovisat
vilka kostnader som uppstår vid reformens genomförande.
Vi har motsatt oss försöksverksamheten och i stället
förordat att utbildningen sker i form av en utvecklad
lärlingsutbildning.
Av de erfarenheter som nu föreligger framgår bl.a.
följande:
Kostnaderna för utbildningen blir, för både kommuner
och arbetsgivare, långt högre än man föreställt sig.
Statskontoret beräknar att en förlängning av den
yrkesinriktade utbildningen till tre år kommer att öka
statens årliga utgifter med cirka 1,6 miljarder kronor.
Kommunernas kostnader uppgår till minst samma belopp,
och därtill krävs omfattande investeringar i lokaler,
maskiner och annan utrustning.
Den del av verksamheten som förläggs till företag skall
vara utbildning -- inte någon enklare form av studiebesök
eller praktik. Det innebär att arbetsplatserna måste ställa
upp med en rejäl utbildningsinsats. I försöksverksamheten
har man inte lyckats anskaffa handledare. Alla handledare
har heller inte kunnat få utbildning för uppgiften.
Det har över huvud taget visat sig vara svårt att få
utbildningsplatser i arbetslivet med den av regeringen valda
uppläggningen av yrkesutbildningen. Detta gäller framför
allt de mindre företagen.
Enligt planerna skall företagen i sin modulindelade
undervisning bygga vidare på den skolförlagda delen av
verksamheten. Skolan ställer således preciserade krav på
vilka moment som företagen skall lära ut. Det har
emellertid inte varit möjligt att i önskad omfattning få
denna direkta koppling mellan vad som sker i skolan och på
arbetsplatserna.
I försöken får all yrkesutbildning i gymnasiet samma
tidsram. Utbildningen förutsätts generellt vara tre år. Det
innebär att man inte tar hänsyn till de olika yrkenas faktiska
behov. Regeringen har som målsättning att ge alla elever
allmän behörighet för högskolestudier i stället för att ge
eleverna den undervisning de behöver för att bli skickliga
och kompetenta yrkesutövare.
Sammantaget innebär våra utgångspunkter och de
erfarenheter som vi här redovisat att den nu bedrivna
försöksverksamheten inte utan omfattande förändringar
kan vara utgångspunkt för gymnasieskolans
yrkesutbildning.
Försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad
utbildning bör avbrytas. Vi finner det inte försvarbart att i
dagens samhällsekonomiska läge göra omfattande fortsatta
investeringar i en utbildningsform som uppenbarligen måste
förändras på ett genomgripande sätt. Riksdagen bör således
besluta att inga nya försöksplatser skall ställas till
förfogande samt att nu pågående försök avbryts i och med
att nuvarande elever fullföljt sin utbildning.
Vi anger nedan efter vilka principer en till skola och
arbetsplatser förlagd yrkesutbildning bör organiseras.
11. En modern lärlingsutbildning
Den ''gamla'' lärlingsutbildningen är, enligt vår mening,
en väl fungerande form av utbildning inom vissa
yrkessektorer eller då få elever skall lära ett yrke.
Yrken som rör bygg- och anläggningsverksamhet och
hantverksyrken lämpar sig för ett lärlingssystem. Även
inom handel och kontor kan lärlingsutbildning vara en bra
utbildningsform. Av den lärlingsutbildning som hittills
bedrivits finns goda erfarenheter.
Att denna form av utbildning inte i dag får större
genomslag förklaras av att linjetänkandet -- som är det
förhärskande -- är inriktat på att organisera utbildningen för
stora grupper. Detta synsätt är så djupt rotat att möjligheter
till en mer individanpassad utbildning inte ges ens i fall där
lärlingsutbildning borde kunna vara en given lösning.
Inte heller studievägledningen fungerar så att
information om den hittillsvarande lärlingsutbildningen
presenterats så att den blivit känd eller setts som ett reellt
alternativ. Vidare har nu gällande avtal och bestämmelser
om anställning medverkat till en restriktiv hållning från
arbetsgivarnas sida.
I budgetpropositionen 1990 föreslogs minskade anslag
till lärlingsutbildning. Motivet var att man haft så få
sökande till en utbildning man ej marknadsfört!
Ofta felbedömer elever, lärare och studievägledare ett
yrke på grund av bristande kunskaper om verksamhetens
innehåll. Under flera år har det varit svårt att rekrytera
ungdomar till verkstadsteknisk utbildning. Förutfattade
meningar blockerar informationen. Arbetarna på ett
verkstadsföretag kan representera över 50 olika yrken. Det
är vår övertygelse att dessa olika yrken för många skulle
kunna introduceras på ett sätt som lockar långt fler än vad
som i dag är fallet.
Vi vill förbättra yrkesutbildningen i gymnasieskolan
genom att skapa en ny och modern lärlingsutbildning.
Vi avser med lärlingsutbildning en verksamhet där
huvuddelen av utbildningen förläggs till en eller flera
arbetsplatser, där ''eleven'' erhåller ersättning för sitt bidrag
till produktionen och där inslaget av allmänna ämnen har
samma omfattning som i övrig yrkesutbildning. Det
kommer i många fall att vara naturligt att förlägga
undervisningen i dessa ämnen till skolans lokaler.
En sådan utbildning blir i hög grad verklighetsanknuten.
Innehållet kommer att präglas av aktuell teknik.
Motivationen från såväl arbetsgivare som arbetstagare att
ge verksamheten ett bra innehåll kommer att vara stor.
Ersättning skall ges för produktiva insatser och kommer
således att stiga mot slutet av utbildningen. Förslaget
förutsätter att särskilda avtal träffas som reglerar
ersättningsnivåer och säkrar att cirkulationen upprätthålles
så att nya lärlingar kan antas. Det är ett för alla parter
gemensamt intresse att finna ersättningsnivåer som inte är
högre än att arbetsgivare ser det som rimligt att engagera sig
i utbildningsuppgiften.
Genom en sådan uppläggning kan en väsentlig del av
den gymnasiala yrkesutbildningen ges i form av denna nya
och moderna lärlingsutbildning.
12. Annan yrkesutbildning
Även om ambitionen skall vara att så mycket som
möjligt av yrkesutbildningen sker på arbetsplatser måste,
som ovan framhållits, en betydande del av denna utbildning
ske i skolan.
Den mer skolförlagda yrkesutbildningen kan ses som en
beställning av utbildning för arbetslivet. Det innebär att
arbetslivets krav även i denna måste få stort genomslag.
Erfarenheterna av den försöksutbildning som nu pågår
talar starkt för att den modell som nu används måste
omprövas. En utgångspunkt är härvid att utbildningen
måste utformas efter yrkets krav. Det innebär att
utbildningen skall ha en längd som leder till att eleverna får
den kompetens som krävs för att självständigt kunna utöva
yrket i fråga.
De allmänna ämnena skall väljas så att de blir ett stöd för
den valda yrkesinriktningen och ge en god grund för fortsatt
framtida utbildning.
Lärarna måste få möjlighet att kontinuerligt delta i en
fortbildning som gör att deras kunskaper är väl i nivå med
den aktuella utvecklingen i arbetslivet.
Formerna för rekrytering av utbildningsplatser i
arbetslivet och utbildning av handledare måste lösas utan
att det byggs upp en omfattande byråkrati.
Den mer skolförlagda yrkesutbildningen kräver stora
investeringar i såväl lokaler som utrustning. Med de allt
kortare avskrivningstider som gäller för utrustningen
kommer här att krävas mycket stora belopp. Det är således
viktigt att samarbete etableras för att utnyttja resurserna
effektivt.
Undersökningar visar att beläggningen i
undervisningslokaler ofta är låg. Lokal- och
maskinanvändningen kan bli bättre med en mindre
konventionell planering av verksamheten. En annan väg att
nå ökad effektivitet är att sambruka resurser för
gymnasieskola, vuxenutbildning och
arbetsmarknadsutbildning.
Med det bidragssystem som riksdagen nyligen beslutat
om kan utbildning upphandlas på ett nytt sätt. Det ligger,
enligt vår mening, inget egenvärde i att bedriva
yrkesutbildning i egen regi. Utbildningen kan upphandlas
så att den på ett kostnadseffektivt sätt når de avsedda
resultaten.
13. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utgångspunkterna för
gymnasieutbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av tydligt inriktade
utbildningsvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att undervisningen skall ske inom ramen för klart
definierade ämnen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nuvarande
blockämnesindelning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de skilda uppgifter som vilar på
grundskola respektive gymnasieskola,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning av gymnasieskola
och vuxenutbildning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fristående skolor på gymnasial
nivå,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tydligt angivna förkunskaper för
antagning till gymnasium och högskola,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om allmänna ämnen i den
yrkesinriktade gymnasieutbildningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade möjligheter att genom
egna val påverka innehållet i utbildningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesutbildningens anknytning
till arbetslivet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att försöken med treårig yrkesinriktad utbildning bör
avbrytas i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att inrätta en modern
lärlingsutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,
n14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
jämfört med lärlingsutbildningen mer skolförlagd
yrkesutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 10 januari 1991
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)
Birger Hagård (m)
Ulf Melin (m)
Hans Dau (m)
Birgit Henriksson (m)
Rune Rydén (m)
Göran Allmér (m)
Elisabeth Fleetwood (m)