Tvångsförflyttning av grundskoleelev

I grundskoleförordningen (1988:655) 6 kap. 24--25 §§
stadgas om åtgärder för elevers tillrättaförande.

Därav följer att en bråkig elev kan omplaceras efter
samråd med föräldrarna/vårdnadshavarna. Skolan är
angelägen om att parterna ska vara överens om de åtgärder
som vidtas.

Om föräldrar/vårdnadshavare till den störande eleven
vägrar samtycka till omplacering, saknar skolan stöd att
agera för en tvångsförflyttning av eleven. Detta är
otillfredsställande.

Olika fall har kommit till vår kännedom, där
grundskoleelever vid upprepade tillfällen på
grundskolenivå stört lektionerna för klasskamrater och
lärare och omöjliggjort en meningsfull undervisning utan
att skolmyndigheten haft rättsliga möjligheter att kunna
ingripa för att flytta den störande eleven till annan klass
eller skola när föräldrarnas medgivande och samtycke
saknats.

Så t.ex. har mobbande elever vars föräldrar vägrat ställa
upp på förflyttning fått gå kvar i klassen, medan de
mobbade, d.v.s. offren för mobbaren, blivit de som tvingats
flytta från klass och skola för att kunna orka fortsätta
skolarbetet.

Vi anser det önskvärt, att föräldrar/vårdnadshavare och
skola kan komma överens om åtgärder som rör den enskilda
eleven. Däremot menar vi, att det måste finnas möjlighet
för skolan att använda sig av tvångsförflyttning av elever,
som allvarligt stör och skadar undervisningen. Självklart
måste skolan i första hand genom olika insatser söka få
eleven att bättra sig. Först när eleven inte ändrar sitt för
lärare och övriga elever skadliga beteende måste skolan ges
befogenheter att tvångsförflytta allvarligt störande och
mobbande elever utan föräldrarnas samtycke.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av skollagen att det i vissa fall blir möjligt att
tvångsförflytta elever på grundskolenivå.

Stockholm den 10 januari 1991

Ingbritt Irhammar (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda