För att behandla barn och vuxna med röst-, tal- och språkstörningar spelar logopederna en mycket viktig roll. I dag finns dock stora svårigheter att klara logopedverksamheten, särskilt i Norrlandstingen. Av närmare 40 inrättade tjänster är nästan hälften vakanta. Värst är situationen i Norrbotten.
Till detta kommer att ytterligare logopedtjänster skulle behöva inrättas för att motsvara de ökande behoven. Regeringsrätten har t.ex. slagit fast att utvecklingsstörda enligt lagen om särskilda omsorger skall ha företräde vid behandling av logoped. Socialstyrelsen redovisade 1985 att Norrlandstingen hade inrättat en tjänst per 100 000 invånare mot 2,5 för riket som helhet.
I dag finns logopedutbildning förlagd till Stockholm, Göteborg och Lund med tillsammans 48 intagningar per år, således ingen utbildning norr om en linje Stockholm-- Göteborg.
Det bästa sättet att långsiktigt komma till rätta med bristen på logopeder i norra sjukvårdsregionen är att en utbildning med förslagsvis 12 årsplatser förläggs till Umeå. Effekterna av t.ex. läkar-, tandläkar- och sjukgymnastutbildningarna för norra regionens försörjning med vårdpersonal visar tydligt på vikten av att få utbildningen förlagd till det egna området. Det är ingen tillfällighet att de områden i Syd- och Mellansverige som i dag har logopedutbildning också har den högsta andelen inrättade och besatta tjänster.
Efter framställning från samverkansnämnden för norra sjukvårdsregionen har rektorsämbetet vid Umeå universitet tillsatt en särskild arbetsgrupp som skall ta fram förslag till uppläggning av en logopedutbildning för Norrlandstingen förlagd till Umeå med delar av praktiktjänstgöringen ute i regionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av logopeder vid Umeå universitet.
Stockholm den 7 maj 1991 Mats Lindberg (s) Monica Öhman (s) Britta Sundin (s) Nils-Olof Gustafsson (s)