Statens skolor för vuxna
I regeringens proposition ''Växa med kunskaper'' och i avsnittet i denna som rör vuxenutbildning betonas på flera ställen att själva tillgängligheten till utbildning är av avgörande betydelse för att många vuxna verkligen skall ha möjlighet att delta i utbildning. Avstånd i tid och rum utgör reella hinder.
I propositionens vuxenutbildningsavsnitt slås också fast att insatser för dem med kortast utbildning skall prioriteras liksom att det krävs stor flexibilitet i studiernas uppläggning för att vuxna skall kunna studera.
Genom propositionen föreslås kommunerna få ett större och tydligare definierat ansvar för att deras invånare skall få tillgång till kommunal vuxenutbildning på olika nivåer. Detta är utmärkt och kan på sikt säkert medverka till att fler vuxna får möjligheter att såväl bättra på bristande grundkunskaper som höja sin yrkeskompetens. För att tillgodose målen med vuxenutbildningen krävs emellertid betydande utvecklingsinsatser för att öka tillgängligheten. Regeringen uppmärksammar också detta genom att bl.a. beskriva hur distansundervisningen behöver utvecklas på olika sätt.
Distansundervisning bedrivs i dag vid statens skolor för vuxna. S.k. varvad utbildning förekommer vid skolorna i Norrköping och Härnösand. Ren brevdistansundervisning förekommer dessutom, men då enbart i Norrköping. Nu föreslås emellertid i propositionen att statens skolor för vuxna skall läggas ner och verksamheten vara avvecklad senast den 1 juli 1992. Samtidigt meddelas att regeringen avser att inom kort tillsätta en särskild utredning för att belysa hur en utveckling av distansutbildningen skall kunna komma till stånd inom det offentliga skolväsendet, framför allt inom Komvux. Det är självfallet utmärkt att insatser görs för att utveckla distansundervisningen och skapa förutsättningar för kommunerna att på sikt själva ta ansvar för denna. Det naturliga vore dock, enligt vår mening, att utredningen först fick arbeta med organisatoriska frågor omkring distansutbildningen, metodutveckling och utvärdering av nu förekommande verksamheter. Först därefter finns det förutsättningar för kommunerna att ta på sig ansvaret.
Om Statens Skola för Vuxna i Norrköping läggs ned så snart som den 1 juli 1992 anser vi att det finns betydande risker för att många människors utbildningsbehov inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Särskilt oroliga känner vi oss för dem som deltar i brevdistansundervisningen. Brevdistansundervisningen, som den utvecklats och bedrivs i Norrköping, är en mycket lättillgänglig studieform. Den har visat sig passa bra för personer med olika studiehinder som avlägsna bostadsorter, oregelbundna arbetstider, svårigheter med barnomsorg eller handikapp av skilda slag. För intagna på institutioner och anstalter är brevdistans den enda möjliga studieformen. För närvarande deltar ca 10 000 personer i brevdistansundervisningen i Norrköping. Deltagarna kommer från hela landet. Många uppvisar de studiehinder som beskrivs ovan.
Vid SSVN har en betydande erfarenhet och kompetens byggts upp när det gäller att bedriva distansundervisning i olika former. De tre senaste budgetåren har SSVN dessutom fått särskilda anslag till utvecklingsarbete. Denna kompetens behöver, enligt vår mening, tas tillvara och tillgodogöras inom ramen för den utveckling av distansundervisningen, som beskrivs i propositionen.
Några av studieprogrammen i den varvade utbildningen kan troligen utan större svårigheter däremot redan nu införlivas med den kommunala vuxenutbildningen i Norrköping. Också denna fråga måste dock belysas och kommunen ges en rimlig chans att organisera verksamheten.
Enligt vår mening bör beslutet om avveckling av SSVN anstå till dess den av regeringen aviserade utredningen om distansundervisningen slutförts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av distansundervisningen och nedläggning den 1 juli 1992 av SSVN.
Stockholm den 14 mars 1991 Maj-Inger Klingvall (s) Viola Furubjelke (s) Inge Carlsson (s)