I regeringens proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper betonas att eleverna i gymnasieskolan skall få en bred medborgerlig utbildning -- att utbildning bör inriktas på grundläggande kunskaper och ge en bred kompetens. Det är bra, det ställer vi upp på. I beskrivningen av huvuddragen i gymnasieskolan erinras vidare om de viktiga miljöfrågorna. ''Vår tid kännetecknas av befolkningsexplosion, förslösning av naturresurser, skador i ekosystem. För att klara välstånd och en tillväxt i balans behövs en allmän kunskap om vad som är fel i dagens system.''
Sådan kunskap skall alla elever få. Det är också bra. Men tyvärr nämns ingenting om den inre miljön. Enligt vår mening är det hög tid att också lyfta fram den, lyfta fram frågor om etik, moral och normer. Alltför många människor i vårt samhälle mår dåligt idag. Rotlöshet och normupplösning har blivit en grogrund för våldet.
Samhället har förändrats så att generationerna glidit ifrån varandra. Vuxenkontakterna har blivit färre. De traditionella normbildarna i samhället föräldrarna, kyrkan, skolan har fått en svagare ställning och till viss del ersatts av andra som TV, reklam och kompisar. Religionens betydelse har tunnats ut för både individen och samhället. Risken är stor att detta kommer att fortsätta. Vad vi har kunnat utläsa av propositionen föreligger nämligen en nedskärning av ämnet religionskunskap, jämfört med vad som finns idag. Vi anser det vara mycket olyckligt och helt fel om så sker.
Religionskunskapsämnet borde istället få en mer framskjuten ställning än vad det har idag. Detta gäller även på de mer yrkesinriktade linjerna. I undervisningen bör kristendomen ges en prioriterad ställning. En ställning som motsvaras av den roll och betydelse kristendomen haft för vårt kulturarv och för samhällets utveckling. Skall eleverna få den livskompetens som också betonas i propositionen krävs kunskapsgrunder som gör att de kan ta ställning i livsåskådningsfrågor och att utveckla en egen tro, till hjälp för dem själva och därmed också för hela samhället.
Frågor kring människosynen blir allt viktigare inom såväl sociala som ekonomiska och tekniska områden. Inom hela vårdsektorn står det klart, på ett helt annat sätt än tidigare, att vi måste ta oss an ''hela människan''. Inom sjukvården vårdas exempelvis många äldre patienter. Kunskaper om deras barndomstro och uppfattningar om livsåskådning, liksom elementär religionspsykologi är viktiga för vårdpersonalen i det dagliga vårdarbetet. Då måste de också ges en ärlig chans att möta de svåra frågor de ställs inför. Kunskaper i religion behövs som grund för att i umgänget med människor kunna visa respekt för och hänsyn till andra livsåskådningar, tänkesätt och kulturer och för att överbrygga generationsklyftor.
Gedigna kunskaper om olika religioner, och då främst kristendomen, gör det lättare att förstå de grundvalar vårt eget samhälle bygger på. Det gör det också lättare att förstå andra folk och kulturer. Sverige har blivit ett mångnationellt och mångkulturellt samhälle. Kunskaper om det svenska kulturarvet, liksom respekt för andras rätt att hålla sitt kulturarv levande skapar goda förutsättningar att förstå både främmande kulturer och det egna samhället.
Enligt vår mening är religionskunskap ett mycket viktigt ämne och får absolut inte utsättas för en neddragning. Istället bör religionskunskap få en starkare ställning i framtidens skola. Det är angeläget att de kristna värderingarna förs vidare till kommande generationer. För att kvalitén på undervisningen också skall nå en godtagbar nivå krävs det att läraren har utbildning och behörighet i att undervisa i ämnet. Här finns dock brister -- inget annat ämne har idag så få behöriga lärare som just ämnet religionskunskap. Det är angeläget att detta uppmärksammas och åtgärdas i utbildningen, i fortbildningen och inte minst i rekryteringen av lärarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionskunskapens ställning i skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att slå vakt om lärarkompetensen och att satsa på fortbildning i ämnet religionskunskap.
Stockholm den 14 mars 1991 Kersti Johansson (c) Stina Gustavsson (c)