Regeringen föreslår att all gymnasial utbildning skall vara treårig och utgöra grund för såväl högskolestudier som yrkesverksamhet. Utbildningstiden skall således vara lika inom alla utbildningsområden och för alla elever oavsett vilka krav som ställs för vidareutbildning eller yrkesverksamhet.
Regeringens förslag innebär att en kvantitativ utbyggnad av de yrkesinriktade delarna av gymnasieskolan skall ske på bekostnad av det kvalitativa innehållet i de studieförberedande linjerna. Nedskärningen av undervisningstiden i en rad ämnen på dessa linjer är mycket omfattande och kommer att medföra en klart försämrad utbildning. Det är djupt allvarligt att regeringen låter en missriktad likriktning av gymnasieskolan väga tyngre än kravet på kvalitet i utbildningen. Det hela blir definitivt inte bättre av att skolministern söker dölja de negativa effekterna av sina förslag genom att plötsligt beräkna läsårets omfattning till 30 effektiva arbetsveckor. Läsåret omfattar som bekant 40 veckor -- 10 av dessa används alltså enligt skolministern till annat än effektiv undervisning!
Det finns givetvis all anledning att påtala allvaret i de långtgående nedskärningarna av en rad ämnen inom de studieförberedande linjerna. Särskilt påtagligt finner jag emellertid att nedrustningen drabbar samhällskunskap och religionskunskap. Inom humanistisk gren minskar således tiden för undervisning i samhällskunskap med två tredjedelar och för religionskunskap med hälften -- enligt 30-veckorstänkandet! Givetvis blir den procentuella minskningen ännu större, när läsåret baseras på 40 veckor.
Det är enligt min mening allvarligt, att de angivna två ämnena, som båda inrymmer utomordentliga möjligheter att bibringa eleverna kunskaper av största betydelse för dem som samhällsmedborgare, skall behandlas och betraktas på det synnerligen negativa sätt, som sker i propositionen. Verkligheten i dagens samhälle vittnar om hur nödvändigt det är att stärka den unga människans känsla för vad som är rätt och riktigt och lära henne att handla under ansvar. Den föreslagna nedskärningen av undervisningstiden i religionskunskap och samhällskunskap måste därför avvisas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beträffande undervisningstiden i religions- och samhällskunskap i gymnasieskolan beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 14 mars 1991 Hans Nyhage (m)