Systemfelstänkandet i prop. 1990/91:85
Få saker inom det svenska samhället är så mycket diskuterat som skolan. Trots detta eller kanske beroende på detta, så anser vi att man gör ett systemfel i det nya förslaget till gymnasieskolan.
I utredning efter utredning så slår man fast att gymnasieskolan fortfarande sitter fast segregationsfällan och att något måste göras. Så långt håller vi med, men anser sedan att man tar helt fel grepp för att komma ur problemet. Det stora segregationsproblemet finns idag mellan framför allt yrkesinriktade linjer och de teoretiska genom falska statusskillnader. Nu tror man att denna segregation skall kunna brytas genom att göra de praktiska linjerna mera teoretiska, vilket vi ser som helt häpnadsväckande. Har man verkligen ett sådant förakt för den praktiska yrkesinriktningen att man måste ge den ''höjd status'' genom att riskera att göra den till en andra klassens teoriskola? Sitter man fortfarande 1991 fast i att yrkesinriktningen antingen måste bli helt produktionsinriktad för näringslivets intressen eller mera grundutbildande i de teoretiska ämnena?
Har man inte insett den utvecklingspotential som yrkeskunnandet i sig kan ge om man ger det stimulans istället för att hela tiden snegla åt att de teoretiska ämnena har högre status för att de kan ge högskolekompetens?
Är det så att man verkligen vill att flera elever ifrån de tvååriga linjerna skall ges större möjlighet till högskolestudier så bör detta enligt vår mening ske genom ökade möjligheter till teoretiska studier och inte genom tvång.
Framtida krav på utbildning
Frågan man måste ställa sig för att ta ställning till vad det är för utbildning man behöver i landet är: Vilka krav kan man förutse att morgondagens samhälle ställer på undervisning och arbete?
Att högskolestudier kommer att vara viktigt i framtiden står utom allt tvivel. Vi kommer därför inte i den här motionen att gå in djupare på den utbildningsvägen, utan koncentrera oss på de yrkesinriktade utbildningarna.
Hur ser framtiden ut, och vilka varor och tjänster är det vi kommer att behöva?
Vår bedömning att miljö- och resursfrågorna kommer att vara avgörande för framtiden kommer väl knappast som någon överraskning för den som vet vad miljöpartiet de gröna står för.
Resurs- och miljöfrågorna kommer att ställa stora krav på forskning och utveckling men också enormt stora krav på kvalificerat yrkeskunnande inom olika yrkesgrenar.
Verkligheten kommer förr eller senare att framtvinga ett annat förhållningssätt till varor och tjänster och därmed delvis en annan inriktning på utbildning.
Vi tror, liksom många marknadsundersökningar visar, att vårt köp- och levnadsmönster kommer att förändras utifrån de krav naturen kommer att ställa. Kvalitetskraven på de varor vi i framtiden kommer att välja blir troligen mycket större, genom att ''slit och släng''-mentaliteten tvingas undan av miljöskäl.
Till och med trendmakare gör bedömningen att vi kommer att välja kvalitet istället för kvantitet och att ökade kvalitetskrav också innebär ökade krav på yrkeskunskap. Tekniska lösningar inom förnyelsebar energi, byggnads-, trafik- med flera sektorer kommer att kräva många och skickliga hantverkare. Vi är oroliga över att den svenska yrkesutbildningen inte kommer att uppfylla morgondagens krav på kvalitet och konkurrens genom den föreslagna gymnasiepropositionen.
Yrkesutbildning som klarar morgondagens behov
Vi menar att yrkesskicklighet i sig kommer att vara så viktig i framtiden, att de som vill satsa sin yrkeskarriär inom praktiskt arbete inte hela tiden behöver snegla på traditionella högskolestudier för sin eventuella karriärs skull. Däremot skall givetvis de som vill gå ifrån yrkesutbildning till högskola beredas möjlighet till detta.
Kraven på morgondagens yrkesutbildning kommer främst att innebära följande:
1. Ett bevarande av baskunskaper inom yrkesutbildningar för att ge en trygg bas för utveckling av nya tekniker.
2. Att ta vara på nya tekniska inovationer i yrkeskunnandet såsom data, laser m.m. innebär många möjligheter till utveckling och specialisering för dem som väljer yrkesutbildning.
3. Ökade teorimöjligheter inom angränsande ämnen till det man valt att studera ger ofta en stor tillfredsställelse och nyfikenhet på nya kunskaper. Vi tror att många teoretiskt studietrötta elever på yrkeslinjerna känner större motivation och tillfredsställelse om de själva ser möjligheterna än om de tvingas till att studera vissa ämnen.
Man kan nog till exempel väcka teoretiskt studieintresse mycket lättare genom att ge t.ex. en fordonstekniker som drömmer om en egen verkstad möjlighet att läsa företagsekonomi istället för att påtvingas något annat ämne som ger honom/henne en teoretisk utbildning som riskerar att bli sämre än den de får som går på renodlade teorilinjer.
Att ge yrkeslinjerna en högre status gör man inte genom att i första hand snegla på teorilinjerna, utan istället skall man se på utvecklingsmöjligheterna inom det egna området.
När vi ser på svensk yrkesutbildnig i jämförelse med t.ex. Danmark och Tyskland så blir vi oroliga för att deras yrkesutbildade kommmer att konkurrera ut de svenska om man inte erkänner yrkesutbildningen i sig som viktig och ger den möjlighet att utvecklas. Ur konkurrenssynpunkt bör därför lärlings- och gesällsutbildningarna på nytt ses över.
Ökad möjlighet för elever som väljer 2-åriga linjer att läsa in högskolekompetens.
Vi ser det som centralt att verkligen bereda yrkesinriktade elever tillfälle att läsa in högskolekompetens, men att vägen för ett gott resultat går genom uppmuntran, inte genom tvång. Ökade möjligheter till utökade kurser och tillval kan vara en väg, men även större flexibilitet till komvux ser vi som utvecklingsbart.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:85,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som utvecklar de yrkesinriktade linjernas innehåll i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna att de yrkesinriktade gymnasielinjernas utvecklingspotential skall ses över så att kvaliteten inom de linjerna kan fördjupas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Stockholm den 14 mars 1991 Hans Leghammar (mp) Åsa Domeij (mp)