med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Samhället satsar idag mycket stora belopp på att
förebygga ohälsa och olyckor samt stimulera till
friskvårdsinsatser inom t ex arbetslivet. Samtidigt
framlägger nu regeringen ett förslag till förändrad
gymnasieutbildning som innebär att ämnet gymnastik
förändras till idrott-hälsa, vilket är en riktig breddning av
ämnet enligt vår åsikt. Det är enligt vår uppfattning då inte
logiskt att samtidigt som ämnet breddas så kommer antalet
timmar att skäras ned högst avsevärt i jämförelse med de
nuvarande förhållandena.

Gymnastik/idrott är viktigt, vilket man insåg redan i
början av 1800-talet då ämnet blev obligatoriskt i skolan.
Där skall alla ges möjlighet till fysisk träning vilket höjer
prestationsförmågan och positivt påverkar elevernas hela
skolsituation. Ämnet idrott-hälsa innehåller grunderna i
friskvård, ergonomi, hälsa, träningslära, dans, rytmik m.m.
Människokroppen är ovärderlig och vi måste lära oss hela
livet att skona den på bästa sätt. Följden av en minskning
av tid för idrott-hälsa innebär sannolikt att belastnings- och
förslitningsskador ökar och att kroppsvikten ökar, vilket
medför ett ökat antal ''välfärdssjukdomar''.

Med tanke på alla rapporter som visar att framför allt
flickors fysiska kondition, men också pojkars, har minskat
de senaste årtiondena, så är detta betänkligt. Ett folks hälsa
är inte bara en fysisk faktor. Det är också en ekonomisk
faktor och avspeglar sig bl a i arbetsskador såsom
belastningsskador och större sjukfrånvaro. Regeringen har
inte överhuvud taget gjort någon konsekvensanalys av
effekterna av sitt förslag. Vad kostar det landet att våra
ungdomar får försämrad kondition? Vad kostar det i ökad
sjukskrivning? Vad kostar det i minskad produktivitet osv?
Detta är ingen ovanlig brist i regeringens förslag.

Alternativkostnader är något som ständigt saknas i
regeringens sammanlagda bedömningar. Sverige får inte bli
det första och enda industriland i västvärlden som inte
utvecklar elevernas fysiska kvaliteter under de sena
tonåren.

Mot denna bakgrund föreslår vi att ämnet idrott-hälsa
ges en tid på minst tre veckotimmar och att dessa timmar
fördelas på minst tre tillfällen under en normalvecka i
skolan. Det finns heller ingen logik i att ge T-grenen mindre
antal veckotimmar än de teoretiska grenarna om man med
innehållet i idrott-hälsa avser att ge eleverna bättre kunskap
i att undvika belastnings- och förslitningsskador som
kommer senare i ett aktivt yrkesliv. Det vi här ovan anfört
gäller såväl nationella som individuella program.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat antal veckotimmar för
ämnet idrott-hälsa för såväl nationella som individuella
program,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av vilken
betydelse ämnet idrott-hälsa har för att förebygga skador av
olika slag och den betydelse ämnet har för hälsa och
välbefinnande samt om det finns någon skillnad i ämnets
betydelse för kvinnor och män.

Stockholm den 14 mars 1991

Jan Hyttring (c)

Görel Thurdin (c)