med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
Låt hushållet bli en legitimerad och kompetenskrävande
sektor i samhällslivet i lika hög grad som andra
arbetsområden!
Det behövs en betydande satsning på hushållsutbildning
til gagn både för den enskilde och för samhället. Den som
har hushållsekonomiska kunskaper kan också utnyttja
resurser som tid och pengar effektivt och vet vad rätt kost
betyder för såväl hälsa som välbefinnande.
Det borde var en rättighet för varje ungdom att i skolan
få utbildning för att klara vardagslivet i bostaden som
inredning, utrustning, städning, mathållning, kläder, tvätt,
planering, organisation, inköp, fritid, samlevnad m.m.
Snart sagt varje dag talas om statens, landstingens och
kommunernas dåliga ekonomi. I sammanhanget glöms ofta
bort den enskilde medborgarens möjligheter till
hushållning, till att kunna sköta sin hälsa, sitt kosthåll osv.
Propositionen om gymnasieskolan har fått den fina titeln
''Växa med kunskaper''. Men innehållet saknar många
väsentliga delar, det torde t ex vara svårt att växa utan kost.
Detta ord nämns överhuvudtaget inte i hela propositionen.
Tidigare utredningar, handlingsprogram och
försöksverksamhet
I betänkandet ''Utredningen om de tvååriga, ej direkt
yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan'' sägs bl a:
Gymnasieskolans ansvar för undervisning i
hushållsekonomi har enligt utredningens uppfattning inte
blivit mindre utan snarare tvärtom eftersom i stort sett alla
ungdomar mellan 16 och 18 år går i gymnasieskolan.
Grundskolans undervisning i hemkunskap är av mycket stor
betydelse, men den kan inte ge de grundkunskaper som är
relevanta för 14-åringar och ge tillämpbara kunskaper för
ett komplicerat vuxenliv.
Vårt samhälle med dess alltmer kvalificerade arbeten
kräver ett personligt ansvarstagande för hälsa och
välbefinnande så att varje medborgare kan göra en fullödig
insats. Eftersom de svenska hemmen i dag har små
möjligheter att förmedla denna kunskap till våra ungdomar
måste skolan ta sitt ansvar.
Konsumentpolitiska kommittén konstaterade i sitt
betänkande att Sveriges cirka en miljon barnfamiljer -- med
hjälp av medveten inköpsplanering och med färre
inköpstillfällen -- skulle kunna spara cirka 2 400 miljoner
kronor per år.
I rapporten från 1983 års livsmedelskommitté sägs bl a:
Dagens unga föräldrar har i regel dålig utbildning i
matlagning och näringsfrågor och har inte fått praktisk
erfarenhet att stödja sig på.
Rapporten ''Yrkesutbildning inför 1990-talet'' refererar
till en undersökning där hushållsarbetet uppskattas till 50
timmar per vecka i barnfamiljer. Med ett uppskattat
marknadslönevärde på ungefär 40 kronor per timme blir det
totala marknadsvärdet av hushållsarbete ungefär 300
miljarder kronor per år.
Enligt samma rapport kommer under 1990-talet
kunskaper som ligger nära dagens yrkeskunskaper att vara
nödvändiga för det oavlönade arbete som utförs i hemmen.
För yrkesutbildningens del innebär detta ett vidgat
ansvarsområde.
Livsmedelsverket har i sitt handlingsprogram för kost-
och hälsofrågor slagit fast att:
Konsumenterna måste ha tillräckliga kunskaper på
kostområdet och förmåga att omsätta vetandet i praktisk
handling när det gäller att sätta samman sin kost på ett ur
näringssynpunkt riktigt sätt.
I skolöverstyrelsens rapport från försöksverksamheten
med naturbrukslinjen 1989/90 görs följande bedömning:
Hälsa--kost-modulen upplevdes förvånansvärt positivt.
Ofta bedrevs de vid hushållsskola eller liknande i närheten
av den egna skolan.
Som ett resultat av den ohälsa som gör sig påmind har på
senare tiden en rad olika organ börjat intressera och
intensifiera sin verksamhet kring kosten och dess påverkan
på hälsan. Så har t ex livsmedelsverket och socialstyrelsen
en expertgrupp för kost- och hälsofrågor, som arbetar med
sambandet mellan olika sjukdomar och kosten. I
Stockholms läns landsting drivs ett program ''Hälsomålet''
som arbetar för att förändra matvanorna hos befolkningen
i länet.
Nationella program
Ovanstående är exempel på några av de många
indikationer som förekommer när det gäller behovet av
utbildning i kost-, hälso- och hushållningsfrågor. Det är med
stor förvåning vi finner att propositionen ''Växa med
kunskaper'' så gott som helt har nonchalerat ovanstående
signaler om det stora behovet av kunskaper i dessa ämnen.
I det förslag till timplan som återfinns i kapitlet 3.7.2 finns
ett så kallat kärnämne benämnt idrott och hälsa. Det låter
vällovligt men kan vid närmare granskning inte på något
sätt inrymma en undervisning ens värt namnet hälsa.
Man måste lära sig att konsumera kalorier, inte bara
göra sig av med dem!
Under förutsättning att riksdagen beslutar om nationella
program föreslår vi därför att ett basämne (kärnämne)
kost--konsumentkunskap ingår i samtliga nationella
program som skisserats i propositionen. Det bör enligt vår
mening kunna utformas på liknande sätt som skett i
försöksverksamheten för naturbrukslinjen och
omvårdnadslinjen. Där har man använt sig av längre
sammanhängande pass, moduler, och som visat sig vara
uppskattat därför att praktiska övningar kunnat ingå. Den
praktiska tillämpningen av de teoretiska kunskaper som
eleverna får i många andra ämnen är en omistlig tillgång i
den enskildes liv. Minst en vecka per studieår bör avsättas
till konsumentkunskap med praktisk tillämpning.
Individuella program
Enligt propositionen ska de individuella programmen
vara motivationsskapande och vägledande för elever som är
omotiverade eller studieobestämda. De individuella
programmen ska även ses som en möjlighet för de elever
som vill ha en individuell utbildning och som inte ryms i de
nationella programmen.
Vidare sägs att programmen kan utgöras av delar av den
reguljära utbildningen på något nationellt program. De kan
också vara upplagda på längre eller kortare tid.
Erfarenheten från nuvarande gymnasieutbildning är den att
de tvååriga utbildningarna är populära bland ungdomarna.
Inte minst de studietrötta eleverna väljer en tvåårig linje
idag.
I detta sammanhang vill vi peka på den betydelse som
nuvarande konsumtionslinjen och de
konsumentekonomiska specialkurserna haft för många
ungdomar som varit osäkra i valet av utbildning. Linjen och
kurserna har också möjliggjort att kulturarvet ifråga om
mat, sömnad och vävning kunnat upprätthållas. Vi menar
att karaktärsämnena från dessa utbildningar måste
återfinnas i de individuella programmen.
Internathushållsskolor/lanthushållsskolor
I utbildningsutskottets betänkande 1990/91:UbU4
angående ansvaret för skolan slogs fast att landstinget även
framdeles ska vara huvudman för vårdutbildning och
utbildning inom konsumtions-, jordbruks-, skogsbruks- och
trädgårdsområdena. Utskottet, och sedan även riksdagen,
slog fast, att ett fortsatt brett utbud av utbildning inom dessa
områden är av stort värde.
Det bedrivs idag en verksamhet vid
internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna där basen i
flertalet fall utgörs av de konsumentekonomiska
specialkurserna. Någon skola har avtal med kommunen om
livsmedelsteknisk linje, vissa andra har högrespecialkurs i
kost--hälsa. Därtill finns ett antal kortkurser i skilda ämnen.
Vissa av kursena har ingått i den så kallade lilla ramen.
Enligt det nu föreliggande förslaget om gymnasieskolan
föreslås att de utbildningar som idag anordnas som
specialkurser och som ska finnas kvar, fr o m den 1 juli 1992
bör inordnas under det nya begreppet
påbyggnadsutbildning samt anordnas som komvux. Vidare
sägs att alla kurser som inte är helt aktuella eller som enbart
bör anordnas i form av uppdragsutbildning bör upphävas.
Det kan enligt vår uppfattning inte vara riktigt att på ett
så drastiskt sätt ta bort specialkurserna i
konsumentekonomi. Det låter sig sägas att de i viss
utsträckning återfinns i komvux, men då har man
åldersgränsen 20 år, och flertalet ungdomar som idag
genomgår dessa kurser gör det endera strax efter avslutat
gymnasium eller direkt efter grundskolan. Riksdagen
måste, som vi ser det, klart uttala att dessa kurser kan ingå
som ett alternativ i det individuella program som föreslås i
propositionen.
De högre specialkurserna i kost--hälsa, som nu antingen
helt försvinner eller återfinns i komvux, ser vi som mycket
värdefulla. Vi menar att de fortfarande måste finnas kvar
i utbildningssystemet och vara åtkomliga för sökande även
under 20 år.
I propositionen föreslås ett nationellt program Hotell
och restaurang. Vi tycker det vore en bättre benämning
med Hotell--restaurang--storhushåll.
I internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna har
Sverige en unik resurs. Här finns uppbyggda center för den
utbildning som under årens lopp upplevts så positiv av
många elever. Skolorna har väl förvaltat kulturarvet, har en
god miljö och har rika möjligheter till social samvaro.
Därför måste skolorna i fortsättningen få utvecklas, dels
genom de möjligheter till undervisning som vi ovan
skisserat, dels också genom att vara med i den ''nya''
gymnasieskolans nationella program.
I propositionen föreslås ett nationellt program Hotell
och restaurang. Sett till innehållet i programmet bör detta
istället få titeln Hotell--restaurang--storhushåll. Vi föreslår
att det efter ett första sammanhållet år görs en uppdelning i
tre delar istället för de två, Hotell resp restaurang, som
föreslås. Den tredje grenen vill vi benämna storhushåll. Det
serveras idag drygt 4 miljoner luncher/dag. Här finns ett
stort behov av välutbildad personal i storhushållen, i skolor
och andra offentliga institutioner samt i företagens
matsalar. Denna gren, storhushåll, borde vara väl lämpad
att förläggas till
internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna.
Centern har i partimotion avvisat de besparingar som
regeringen föreslagit, 330 miljoner kronor, resursen ska
enligt centern återföras till kommunerna för att
upprätthålla kvalitén i utbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett basämne (kärnämne)
kost--konsumentkunskap, införs i samtliga nationella
program,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nuvarande konsumtionslinjes
karaktärsämnen i det individuella programmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de konsumentekonomiska
specialkurserna som ett alternativ i det individuella
programmet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den högre specialkursen kost--
hälsas bibehållande i det framtida kursutbudet,
5. att riksdagen beslutar att utbildningar som tidigare
varit öppna för sökande under 20 år även i fortsättningen
skall vara det,
6. att riksdagen beslutar att det nationella programmet
hotell och restaurang får beteckningen hotell--restaurang--
storhushåll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utbildning i storhushåll bör förläggas till
internathushållsskolor/lanthushållsskolor.
Stockholm den 14 mars 1991
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Jan Hyttring (c)
Birger Andersson (c)
Kersti Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Rosa Östh (c)
Kjell Ericsson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Stina Eliasson (c)
Karin Israelsson (c)
Marianne Andersson (c)
Lennart Brunander (c)
i Vårgårda