Gymnasieskola och komvux
Övergripande synpunkter
I propositionen föreslås en reformerad gymnasieutbildning. Utbildningen föreslås organiserad i 16 nationella program. I samtliga program ingår en kärna av gemensamma ämnen med angivna lägsta timtal. All utbildning inom ungdomsgymnasiet föreslås bli treårig.
Jag anser att gymnasieskolan behöver reformeras. En sådan reform bör ta sikte på att skapa en mer flexibel utbildning där den studerande i högre grad kan avgöra utbildningens sammansättning. De återvändsgränder som idag finns i form av olika utbildningslinjer bör försvinna. Det bör vara lätt för den studerande att komplettera eller modifiera sin utbilning genom att välja olika ämnen eller påbyggnad i ett och samma ämne. Varje ämne bör därför bilda ett antal kurser i olika nivåer. Varje elev väljer i princip sin egen individuella utbildningslinje. Ett sådant system finns redan i form av etappsystemet i komvux. Detta bör i ökad utsträckning utgöra modell även för ungdomsutbildningen.
Behovet att anordna sammanhållna utbildningar och sammanhållna klasser kan tillfredsställas främst genom lämpligt kursutbud och schemaläggning. Eftersom syftet med utbildningen styr de enskildas val av ämnen och kurser finns naturliga förutsättningar för sammanhållna grupper i de flesta ämnen och kurser. Erfarenheterna från komvux etappsystem visar också att så i hög grad är fallet.
Jag vill i sammanhanget betona att den grundläggande utbildningen i traditionell mening ska klaras av i grundskolan. Gymnasial utbildning bör i långt större grad präglas av den enskildes behov, förutsättningar och intressen. Människor i 16-årsåldern och uppåt bör i detta sammanhang betraktas som mogna uppgiften att själva råda över sin utbildning och sitt yrkesval. De bör därför beredas goda möjligheter att utvecklas efter egen förmåga och vilja. Gymnasieskolan bör bl.a. ta sikte på att stärka respekten för den enskildes integritet och särart. Skolan bör betraktas som en offentlig service för den enskildes utveckling.
Jag anser också att tillräcklig styrning med hänsyn till de behov som finns i näringsliv och samhälle av viss utbildad arbetskraft uppnås genom information och SYO- verksamhet. En friare gymnsieskola kräver en mer utvecklad SYO-funktion. Det ligger självklart i den enskildes intresse att välja sådan utbildning att man senare kan försörja sig.
Tyvärr kan jag inte anse att den av regeringen föreslagna gymnasiereformen tillgodoser dessa krav. Regeringens förslag innebär avsevärda svårigheter för elever att ändra sina val under utbildningens gång, det innehåller många återvändsgränder och det innehåller alltför många begränsningar av den enskildes möjligheter att själva styra sin gymnasiala utbildning. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med nytt förslag till gymnasiereform som bättre tillgodoser dessa krav.
Intagning till vuxenutbildning
I propositionen sägs att en gemensam intagningsnämnd för komvux och ungdomsgymnasiet bör eftersträvas. Motiven till detta är att öka förutsättningarna för samverkan i syfte att effektivt utnyttja tillgängliga utbildningsresurser.
De vuxnas studiesituation, behov och förutsättningar är i många avseenden annorlunda än vad som gäller för ungdomar. Detta är bakgrunden till att såväl arbetsformer, schemauppläggning, studiemetodik som pedagogik är annorlunda för vuxenutbildning än för ungdomsskolan. Det är därför motiverat att skilja komvux ifrån ungdomsgymnasiet. Det är också därför motiverat att normalt ha en särskild intagningsnämnd för vuxenutbildningen. Naturligtvis förutsätter detta ett samarbete med intagningsnämnd för ungdomsgymnasiet i syfte att effektivt utnyttja tillgängliga resurser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:85,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till gymnasiereform i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av särskild intagningsnämnd för vuxenutbildning.
Stockholm den 14 mars 1991 Roy Ottosson (mp)