med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Det finns knappast några delade meningar när det gäller
ett av de centrala målen för svensk utbildningspolitik: att så
långt möjligt tillförsäkra alla medborgare likvärdig tillgång
till utbildning oberoende av bl.a. social bakgrund och
bostadsort. Statens skola för vuxna (SSV) har härvidlag
varit en ovärderlig tillgång för dem som varken kunnat satsa
tid eller pengar på heltidsstudier. Vid utbyggnaden av
komvux i början på 1970-talet kom SSV:s berättigande att
ifrågasättas men detta ledde inte till att
nedläggningsförslagen förverkligades. Man kom fram till att
SSV behövdes som komplement till komvux och att
distansundervisningen för vuxna i första hand skulle
erbjuda sådan utbildning som inte kunde komma till stånd
inom komvux med tillräcklig spridning och regelbundenhet.

Samma argument emot en nedläggning gäller
fortfarande. Statens skola för vuxna behövs för glesbygden
och de små kommunerna som saknar underlag för att få
igång kurser i tillräcklig omfattning.

För blivande biståndsarbetare har SSV givit en unik
möjlighet att på ett enkelt sätt kombinera förvärvsarbete
och språkstudier. SSV kan erbjuda kurser i elva olika språk.
När det gäller så udda ämnen som de s.k. biståndsspråken
är det knappast troligt att någon kommun skulle ha något
intresse av att starta sådan utbildning.

För den som bedriver distansstudier är det skäligen
ointressant från vilken ort undervisningen administreras.
Inte heller lär någon enskild kommun kunna ge samma
mångfald och flexibilitet i studieuppläggningen som SSV
när antalet distansstuderande är alltför litet. Det vore
slöseri med både tid och ekonomiska resurser om
kommunerna skulle bygga upp en organisation för
distansundervisning i egen regi. Det enda rimliga är ju att
bygga vidare på den kompetens som redan finns.

Den fortlöpande förändringen på mediaområdet och de
nya möjligheter att utveckla distansutbildningen denna ger,
talar för en översyn av den nuvarande verksamheten. Detta
är emellertid inte skäl nog för att redan nu fatta beslut om
att lägga ned SSV.

Jag delar alltså inte statsrådets kategoriska
ställningstagande att statens skolor för vuxna skall upphöra
och verksamheten vara avvecklad senast den 1 juli 1992.

För att SSVs verksamhet skall kunna fortsätta krävs
ytterligare resurser. I folkpartiet liberalernas partimotion
med anledning av proposition 1990/91:85 återfinns
yrkanden på ytterligare resurser till SSV.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att statens skolor för vuxna skall
bedriva sin verksamhet som i dag i avvaktan på den
aviserade utredningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare resurser till statens
skola för vuxna (SSV).

Stockholm den 14 mars 1991

Margareta Fogelberg (fp)