Ett av de olika motiv för individuella program, som anges i gymnasiepropositionen, är att tillmötesgå önskemålen hos de mycket målinriktade elever, som vill ha en individuell studietakt och en individuell utbildning av ett slag som inte utan vidare ryms inom de nationella programmen.
Konstruktionen med individuella program i gymnasieskolan är ett inslag som det finns anledning att knyta förhoppningar till. Den variationsbredd som de individuella programmen är avsedd att få påminner om det rika studieval som en gång var utmärkande för studier per korrespondens -- en undervisningsform där Sverige en gång ansågs världsledande. När Hermods firade 50-årsjubileum år 1958 hade 1 246 516 elever varit anmälda. Ingen studieform kan mäta sig med brevstudier när det gäller att tillgodose individuella behov. Detta gäller såväl energiska svagpresterande elever som elever med utpräglade förutsättningar för teoretiska studier utöver det ämnesstoff som gymnasieskolan normalt rymmer.
En särskild tillgång blir den individuella handledning som förutsätts ingå som ett bärande moment vid studier inom de individuella programmen. Därigenom täcks en brist som upplevs besvärande vid den renodlade korrespondensundervisningen.
Ett antal elever har både humanistiska och naturvetenskapliga intressen. De får därför ofta svårigheter när de skall välja antingen en humanistisk eller naturvetenskaplig studieväg i gymnasieskolan. För vissa av dessa elever kan ett ''tvärvetenskapligt'' individuellt program, som rymmer t.ex. såväl fysik, kemi och biologi som moderna språk, latin och filosofi vara den perfekta lösningen. Det finns anledning att undersöka i vilken utsträckning det finns eller kan utvecklas brevkurser eller andra självinstruerande läromedel som kan användas för individuella program av detta slag. Det nya skolverket bör kunna vara behjälpligt med en sådan undersökning samt att stimulera läromedelsföretagen m.fl. att i ökad utsträckning framställa självinstruerande läromedel.
Det bör också undersökas om ett sådant program även kan genomföras inom ramen för utökad studiekurs på humanistisk eller naturvetenskaplig gren.
Genom tillkomsten av sådana tvärvetenskapliga individuella program får vi arkitekter, civilingenjörer och andra naturvetare som också har en humanistisk-språklig skolning liksom yrkesverksamma humanister som även har en gedigen naturvetenskaplig bakgrund. Människor av detta slag behövs i den fortsatta utvecklingen av vårt samhälle.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medverkan från skolverket vid utvecklingen av självinstruerande läromedel m.m. för ett tvärvetenskapligt individuellt program (humaniora-- naturvetenskap).
Stockholm den 13 mars 1991 Rune Rydén (m) Knut Wachtmeister (m) Martin Olsson (c) Erling Bager (fp)