med anl av prop. l990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
Den nya gymnasieskolan skall enligt regeringens förslag
byggas på tre hörnstenar, utförligt redovisade i
propostionens inledning och sammanfattade på s.
99. Elevernas verksamhet ska präglas av
miljöfrågorna : ''befolkningsexplosion, förslösning av
naturresurser, skador i ekosystemen''inflytande och
ansvarinternationalisering: ''Förståelsen för andra
kulturer behöver öka. Kunskapen om den egna kulturen
skall befästas.''
Utgångspunkterna är väl valda som grund för
utvecklingen av den framtida gymnasieskolan. De
representerar värden som har stark förankring i dagens
ungdomsgeneration och kan på ett betydelsefullt sätt
medverka till att förbättra samhället inför framtiden. Det
finns således all anledning att ge de goda intentionerna
bästa tänkbara förutsättningar till förverkligande. I det
avseendet lider propositionen emellertid av
anmärkningsvärda brister.
Till dessa brister hör den fullständiga negligeringen av
ämnet geografi. Ämnet har under en period saknats på
gymnasiets schema. Det bör nu åter föras in och beredas
plats bland föreslagna kärnämnen med förslagsvis 40
timmar.
Det är högst märkligt att geografiämnet inte på något
sätt uppmärksammas eller ens nämns någonstans i
propositionen. Ämnet är etablerat sedan gammalt och
knappast obekant. Det har en etablerad lärarkår och en
organisation för lärarutbildning, som utgör en både lämplig
och tillgänglig resursbas för uppbyggnad av den
gymnasieskola som propositionen föreslår.
Särskilt anmärkningsvärt är att utbildningsministern så
totalt kunnat undgå att lägga märke till geografiämnets
innehåll. Inte mindre än två av de tre hörnstenarna för hela
propositionen har alltid stått i fokus för ämnet: människan
och hennes sätt att utnyttja jordens resurser -- med
åtföljande miljöpåverkan -- samt det internationella
perspektivet. Till den tredje utgångspunkten har ämnet
bidragit genom sitt arbetssätt.
Det som gör geografi så unikt och omistligt med särskild
tanke på miljövårdsfrågorna är att ämnet i sig förenar de
natur- och samhällsvetenskapliga synsätten på
naturresursoch miljöproblemen.
1960-talets gymnasiereform tog på ett olyckligt sätt bort
geografi från schemat. Ämnets integrerade innehåll skars i
två bitar och portionerades ut på samhällskunskap
respektive naturkunskap. Något ämne som kunnat fylla ut
tomrummet i gränssnittet mellan de båda har därefter inte
funnits. Det blev t.o.m. så illa att naturkunskap inte
förekom på naturvetenskaplig linje. Där bjöds eleverna inte
ens möjligheten att läsa om vare sig berg, jord, markytans
former, vindar, nederbörd eller vattnets cirkulation -- annat
än som renodlat kemiska eller fysikaliska företeelser.
Lärare tvingades utbilda sig antingen i
naturvetenskapliga ämnen eller samhällsvetenskapliga.
Elever på alla linjer tvingades studera sin omvärld i samma
tvådelade antingen-eller-perspektiv. Vådorna av en sådan
enögdhet uppenbarar sig nu bl.a. i synen på dagens
miljöfrågor.
Gymnasieeleverna bör i skolan få möta lärare som kan
förmedla en överbryggande kunskap från såväl
naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga discipliner,
lärare som kan förmedla idéer och synsätt från dem båda.
En formulerad delning av omvärlden i två halvor leder till
en enfald som föga gynnar samhällets utveckling.
Risken är överhängande att den integration mellan olika
synsätt och ämnen (s 159) som propositionen efterlyser i
praktiken får svårt att komma till stånd eller kanske rent av
helt uteblir. Skolans organisatoriska uppbyggnad och
funktion, lärarnas ämnesdelade utbildning, läromedlens
därtill anpassade och splittrade stoff m.m. talar också för
det. Under alla omständigheter framstår ett integrerat
tvärvetenskapligt och sektorsövergripande geografiämne
som ett verksamt redskap för att förverkliga propositionens
mål.
Geografiämnets kärna framgår av de tvåläroplaner som
gällde på grundskolan och i gymnasiet under första hälften
av 1960-talet. Man ska observera att detta var innan ett
allmänt miljömedvetande vaknat i samhället och någon
naturvårdslag och miljöskyddslag existerade. Delar av
läroplanerna kan i sammanhanget förtjäna att citeras.
1. Läroplanen för Grundskolan 1962 (s. 263):
Ledmotivet för studierna (i geografi) bör vara att påvisa
hur människorna utformar sina levnadsförhållanden under
skiftande betingelser samt utnyttjar och utvecklar jordens
resurser för ekonomiska, sociala och kulturella behov.
Undervisningen skall bedrivas så, att den bidrar till att
skapa en på faktisk kunskap grundad förståelse för andra
folk, underlättar kontakten med dem och åskådliggör hur
det praktiska samarbetet mellan olika länder fungerar.
Kan den första och tredje utgångspunkten för den nu
aktuella propositionen uttryckas bättre än i detta trettio år
gamla citat?
2. Kursplaner och metodiska anvisningar för gymnasiet
1964 (s. 111 f):
Kursen inleds lämpligen med en sammanfattande
översikt av jordens befolkningsförhållanden ...
Mänsklighetens aktuella försörjningsproblem
uppmärksammas ... Huvuddelen av kursen utgörs av den
ekonomiska geografin, som dock alltid skall erhålla fast
anknytning till den tidigare genomgångna fysiska geografin
... lära lärjungarna näringslivets sammanhang såväl med de
naturgeografiska förhållandena .. som med allmänna
ekonomiska företeelser ... och näringsgrenarnas inbördes
beroende av varandra ... Vid genomgången av det moderna
världshushållet behandlas först energitillgångar ... Därefter
kan stoffet grupperas med betonande av sammanhanget
råvaruproduktion-förädling-konsumtion ...
Självförsörjningsmöjligheterna för olika områden vid
''avstängning'' (av ett lands utrikeshandel) beaktas ...
Även här kunde dagens utbildningsminister ha hämtat
viktiga delar av innehållet till sin proposition.
Mot bakgrund av vunna erfarenheter förefaller beslutet
att avskaffa geografi på gymnasiet i mitten av l960-talet
upprörande kortsynt. Idag syns det närmast som en
självklarhet, just med de utgångspunkter propositionen
lägger fast, att ämnet återinförs som ett kärnämne.
Redan gymnasieutredningen, SOU 1981:96, föreslog att
geografi skulle återinföras på gymnasiet. Utredningen
framhöll (s 189): ''Det viktigaste skälet till att geografin nu
föreslås återkomma som självständigt ämne är dess
utveckling på senare tid, som ger ämnet en central roll för
att belysa de för framtiden så viktiga frågorna om
människan på jorden, hennes livsvillkor,
överlevnadsproblemen, resurs- och miljöfrågorna.''
Kungl. Vetenskapsakademien yttrade sig om geografi i
SÖ:s förslag till nytt gymnasieum på följande sätt:
''Avskaffandet av ämnet geografi inom gymnasieskolan
måste betecknas som ett av de olyckligaste besluten under
reformperioden och det har fått allvarliga konsekvenser för
svensk geovetenskaplig forskning liksom för medborgarnas
omvärldsorientering.''
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om geografi som kärnämne om 40
timmar i gymnasieskolan.
Stockholm den 14 mars l991
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birger Hagård (m)