I proposition 1990/91:85, Växa med kunskaper, slår ministern fast, att ett centralt mål för svensk utbildningspolitik har varit att så långt som möjligt tillförsäkra alla medborgare likvärdig tillgång till utbildning oberoende av bl.a. social bakgrund och bostadsort.
Distansutbildning är en viktig utbildningsform att utveckla för att nå detta mål. Trots det föreslår ministern en avveckling av Statens skolor för vuxna (SSV), den distansutbildningsanordnare i landet som jämte Hermods och universiteten har störst och längst erfarenhet.
I elevregistret för SSV i Norrköping (SSVN) finns idag 10 600 deltagare. Samtliga dessa har valt SSVN på grund av att de funnit distansstudieformen vara den bästa för just dem.
Den speciella brevdistansundervisning som utvecklats och bedrivs vid SSVN är den i särklass mest tillgängliga studieformen och utgör för många människor med olika studiehinder -- avlägsen bostadsort, oregelbundna arbetstider, problem med barnpassning, handikapp av olika slag, t.ex. allergier som omöjliggör vistelse i klassrum, liksom intagna på institutioner och anstalter -- den enda möjliga. Med kontinuerlig intagning under hela året och valfri studietakt ger den ett maximum av flexibilitet. Den är dessutom extremt billig såväl för samhället som den enskilde. Trots mycket knappa resurser har den utvecklats så att idag i de flesta ämnen och kurser kan erbjudas väl fungerande material bestående av tryckt material, ljudkassetter, videokassetter, studiehandledningar och insändningsuppgifter. För kommunikation med eleverna används, i den mån eleverna själva har tillgång därtill, utöver brev och telefon, telefax och elektronisk post.
Komvux och kommunerna skall ta över distansundervisningen enligt minsterns förslag. Att döma av skrivningarna i propositionen verkar det som om man menar att SSV:s existens i sig är ett incitament för att komvux inte redan bedriver distansundervisning. Denna tro visar på bristande insikt om vad distansundervisning kräver i form av kursmaterial, pedagogik och metodik.
Att bygga upp en ny distansundervisning i kommunal regi kommer att kräva både tid och extra resurser.
Med de modeller minstern anvisar i propositionen är det mycket stor risk för att flexibiliteten försvinner, som brevdistansundervisningen erbjuder i form av kontinuerlig intagning, egen studietakt och individuell frihet, allt med osedvanligt låga kostnader för både individ och samhälle.
I rådande lågkonjunktur med allt större arbetslöshet har vi inte råd att lägga ner en skola som verkligen fungerar som kompetensutvecklare. Den behövs mer än någonsin. Det talas så vackert om att propositionen haft fördelningspolitiska överväganden som grund. Vad avser nedläggningen av SSV motverkas snart sagt alla fördelningspolitiska aspekter. SSV är ett bra exempel på verksamhet som främjar mångfald och pluralism samt målet i svensk utbildningspolitik: att ge alla medborgare likvärdig tillgång till utbildning oberoende av social bakgrund och bostadsort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:85 vad gäller distansutbildning,
2. att riksdagen beslutar att den statsbidragsbaserade distansutbildningen bibehålls vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand.
Stockholm den 14 mars 1991 Karl-Göran Biörsmark (fp) Lola Björkquist (fp)