med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
Intresset för humaniora var under 1980-talet i ständigt
växande. Näringslivet rekryterade i ökad utsträckning
humanister. Behovet av medarbetare med fördjupade
insikter i andra länders språk och kulturer växte sig allt
starkare med den ökande internationaliseringen av den
svenska industrin. Både samhälle och företag kände också
ett behov av att få en bredare belysning av konsekvenserna
av den teknik som utvecklades -- en analys som kräver såväl
samhällsvetenskapliga som humanistiska kunskaper.
Mot den bakgrunden har regeringen uttryckt sitt stöd för
de humanistiska vetenskaperna i de två senaste
forskningspropositionerna. I 1987 års
forskningsproposition understryks kulturvetenskapernas
betydelsefulla roll och vikten av att bevara och hålla
levande det historiska perspektivet. De förslag som lades
innebar betydande förstärkningar av resurserna vid de
kulturvetenskapliga institutionerna. Även i 1990 års
proposition framhålls vikten av humanistisk forskning.
Kunskaper och insikt om den egna historien, sägs det där,
bidrar också till en bättre förståelse för andra människor
och deras kulturer. Humaniora ger oss redskapen att
kommunicera med och förstå omvärlden och kunskaper
som är av grundläggande betydelse både för bedömningen
av förhållandena i vårt eget land och för kvalitén i vår
kontakt med andra länder. I utvecklingen av den svenska
forskningen under 1990-talet anser regeringen det angeläget
att också de humanistiska vetenskaperna stärks.
De argument som regeringen i de nämnda
propositionerna framför har under det senaste året vuxit sig
ännu starkare. Genom utvecklingen av Sveriges kontakter
med den europeiska kontinenten, och särskilt det växande
samarbetet på utbildningens och forskningens områden, har
kunskapen om det europeiska kulturarvet vuxit ytterligare i
betydelse. Det är ingen tvekan om att latinet och grekiskan
vad gäller både språk och kultur är grundläggande i detta
arv. Det gäller såväl Väst- som Östeuropa.
Latinet har mycket starkt påverkat andra språk. De
romanska språken är direkta avkomlingar av latinet, och en
ständig ström av latinska lånord har under tidernas lopp
trängt in också i de andra europeiska språken. Engelskans
ordförråd, exempelvis, härstammar till 60 %
från latinet. Många vardagsord i svenskan är
egentligen latin eller grekiska, t.ex. centrum, summa,
penna, krona, öre, drama, schema, skola. Ännu fler
latinska och grekiska ord möter vi i dagstidningar och
facktexter. Vetenskapliga termer nyskapas ständigt på
latinskt och grekiskt ordmaterial. Vitamin, dataterminal,
astronaut, digitalur är exempel på sådana lånord. Ord, som
tidigare förefallit främmande och svårbegripliga, kommer
med kunskaper i latin eller grekiska i en ny dager och man
kan sätta in dem i ett vidare sammanhang.
Kunskaper i de klassiska språken är också en av
nycklarna till den gemensamma europeiska historien. Det
finns idag en stor önskan, inte minst bland unga människor,
att få ta del av ett historiskt arv. Den som följer med i den
nya svenska litteraturen kan t.ex. notera hur klassiska
myter och texter har fått en renässans.
Mot bakgrund av de uttalanden som regeringen har gjort
i forskningspropositionerna om värdet av humaniora i vårt
samhälle, och med hänsyn till de förstärkningar av de
humanistiska vetenskaperna som faktiskt har skett under de
senaste åren, ter det sig mycket egendomligt att regeringen
med förslagen i 1991 års gymnasieproposition undergräver
denna förstärkning genom en allvarlig försvagning av den
humanistiska grunden i gymnasieskolans undervisning.
I propositionen kallas de förutvarande gymnasielinjerna
för program. Samhällsvetenskapsprogrammet -- och då i
detta sammanhang dess humanistiska gren -- och
Naturvetenskapsprogrammet är i regeringens förslag inte
likvärdiga till sin omfattning.
Samhällsvetenskapsprogrammets sammanlagda
garanterade undervisningstid är 1650 timmar, medan
samma tid för Naturvetenskapsprogrammet är 1750. En
skillnad i omfattning mellan dessa program skulle vara
motiverad om Naturvetenskapsprogrammet innehöll tid för
praktik i skolverkstad. Sådan verksamhet har emellertid
lyfts ur Naturvetenskapsprogrammet.
Mot den bakgrunden finns det anledning att söka finna
vägar för att låta de båda programmen närma sig varandra i
omfattning. Den humanistiska grenens specialisering språk,
såväl moderna som klassiska, behöver få ett ökat utrymme
genom en utökning av grenens garantitid med 50--100
timmar eller någon annan form av åtgärd. Varför skall inte
företrädare för humaniora få den tid som behövs för att
utveckla en första början till specialistkompetens?
Undervisningen i språk är mycket billig jämfört med
undervisning i naturvetenskapliga, tekniska och
yrkesinriktade ämnen, och de olika kurserna i språk
anordnas ändå inom skolans organisation. Grekiska kan
studeras på humanistisk gren inom ramen för i första hand
det som kallas Humaniorafördjupning.
Det finns anledning att slå vakt om att det i det svenska
samhället även framdeles finns de som har kunskaper i latin
och grekiska. Det är ett nationellt intresse. Riksdagen bör
därför uttala att som hittills grupp om minst fem elever bör
vara riktmärke för start av undervisning i dessa ämnen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utrymmet för språk inom
samhällsvetenskapsprogrammets humanistiska gren,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anordnande av undervisning i
latin och grekiska.
Stockholm den 14 mars 1991
Jan-Erik Wikström (fp)
Bo Hammar (v)
Kaj Nilsson (mp)
Ingrid Sundberg (m)
Karin Söder (c)