med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan
och gymnasieskolan därför att de är psykiskt
utvecklingsstörda finns särskolan. Många lätt
utvecklingsstörda behöver inte särskolan utan utbildas inom
grundskolan.
Under den senaste 20-årsperioden har särskolan i stor
utsträckning etablerats i samma lokaler som grundskolan
och gymnasieskolan, i vissa landsting till hundra procent.
Elever som tillhör särskolans personkrets men som är lätt
psykiskt utvecklingsstörda och som funktionellt befinner sig
i gränsområdet mellan särskolan å ena sidan och grund-
respektive gymnasieskolan å den andra, integreras i ökande
utsträckning i vanliga klasser. Omvänt förekommer det att
svagpresterande elever som gått ut grundskolan tas emot i
särskolans klasser för yrkesutbildning, dock utan att
registreras som särskoleelever.
Regeringen har tillsatt en kommitté --
särskolekommittén -- som har fått i uppdrag att ånyo pröva
förutsättningarna för att föra över huvudmannaskapet för
särskolan från landstingen till kommunerna. Ett sådant
överförande skulle skapa förutsättningar för att utveckla
integreringen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna i
grundskolan och gymnasieskolan.
I motsats till den öppenhet mellan gymnasieskolan och
särskolan som idag finns, och som berör en avgränsad grupp
elever inom yrkessärskolan för yrkesutbildning, föreslår
regeringen att gymnasieskolan inte längre skall vara öppen
för elever från särskolan. De elever som i och för sig en gång
gått i grundskolan men som har flyttat över till särskolan får
inte heller fortsätta gå i gymnasieskolan, eftersom de inte
anses ha avslutat en grundskoleutbildning. Detta kan
möjligen accepteras när det gäller gymnasieskolans
nationella program, men inte när det gäller de individuella
programmen.
Regeringen anger å ena sidan att gymnasieskolan i högre
grad än tidigare måste bli en skola för alla och å andra sidan
att den inte är det. De som gått i särskola får inte gå i
gymnasieskolan, även om de flyttat dit sent under sin
skolpliktstid. I kunskapspropositionen ingår endast fysiskt
och medicinskt handikappade, men inte de som har ett
psykiskt handikapp. Grupperna behandlas också olika. ''De
fysiskt och medicinskt handikappade omfattas självfallet av
kommunens generella skyldighet att erbjuda
gymnasieutbildning .... De individuella programmen ger
särskilda möjligheter att tillgodose personliga behov.''
I själva verket är det så, att en majoritet av de barn och
ungdomar som betecknas som psykiskt utvecklingsstörda
också har medicinska och fysiska handikapp. Omvänt
förekommer det att de som betecknas som fysiskt och
medicinskt handikappade också har ett psykiskt handikapp.
De psykiskt utvecklingsstörda elever som deltar i särskolans
utbildning är varken begåvningsmässigt eller i övrigt en
homogen grupp.
Det går med andra ord inte att dra en strikt gräns mellan
grupperna och låta en sådan godtycklig gräns bilda
skiljelinje mellan olika skolformer. I stället måste den
enskilda individens förmåga vara det som avgör. Denna
förmåga kan också vara olika beroende på under vilka
förutsättningar en utbildning eller ett arbete sker.
De individuella programmen har olika syften och olika
målgrupper och utgår från olika motiv. Ett intressant motiv
i detta sammanhang är det kompensatoriska, dvs. elever
som saknar tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra
sig en gymnasieutbildning ges möjlighet att få motsvarande
grundläggande kunskap. Här ingår många ungdomar som
begåvningsmässigt är svagpresterande och i en del fall lika
gärna kunde ha betecknats som tillhörande särskolans
personkrets.
Det är förvånande att skolministern nu vill begränsa
möjligheterna utan att lämna vägen öppen för individuella
lösningar även för elever som gått i särskola genom att
utesluta dem från gymnasieskolans individuella program.
Det strider mot utvecklingen i skolan och på
handikappområdet och innebär att integreringen i
gymnasieskolan av lätt psykiskt utvecklingsstörda elever
som gått i särskola försvåras eller förhindras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vissa särskoleelevers tillträde till
gymnasieskolans individuella program.