med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
I proposition 1990/91:85 föreslås att
landstingskommunerna skall före primärkommunerna ges
rätt att anordna utbildning i gymnasieskolan för sådana
nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.
Om landstingskommunen har anordnat sådan utbildning får
kommunerna inom landstingskommunen inte anordna
samma utbildning utan överenskommelse med
landstingskommunen.
Med anledning av vad som ovan sägs i propositionen
anser vi det angeläget att det fortsättningsvis skall finnas
möjlighet även för primärkommunen att anordna
omvårdnadsutbildning.
Vårdutbildningen har traditionellt ägt rum inom
gymnasieskolan i landstingens regi, men även inom den
kommunala skolorganisationen. Landstingen har haft
ansvar för utbildning av undersköterskor inom de somatiska
och psykiatriska sektorerna, medan kommunerna utbildat
vårdbiträden och gruppledare inom hemtjänsten.
Den senare utbildningen, som ägt rum på den sociala
servicelinjen, har under senare år haft stora svårigheter att
rekrytera elever vilket samtidigt medfört problem med
personalförsörjningen för socialtjänsten.
I samband med översynen av de gymnasiala
yrkesutbildningarna startades försöksverksamhet med
vårdutbildning i många kommuner inom ÖGY-försökets
ram. Den största sektorn utgjorde utbildning på
omvårdnadslinjen, speciellt med inriktning på grenen för
omvårdnad. Försöket är ännu inte tillfullo utvärderat
eftersom undervisningen inte genomförts i större skala
under samtliga tre år.
I de kommuner där undervisningen äger rum har byggts
upp en kompetens som vilar på en integration av
medicinska och sociala moment. Viktigt är att en sådan
kompetens tas tillvara i den framtida
omvårdnadsutbildningen.
Denna utbildning är i sina huvuddrag avpassad för det
ansvar som kommunerna kommer att ta i samband med
utvecklingen efter besluten om ÄDEL. Detta är i linje med
vad som skrivits i ''Ansvaret för äldreomsorgen, rapport
från äldredelegationen'':
Enligt delegationens mening är denna utveckling positiv
och leder till att det i ökande utsträckning kommer att
finnas en kategori av baspersonal inom den föreslagna
kommunala organisationen som svarar för sociala och
medicinska insatser.
En stor risk föreligger att de medicinska aspekterna blir
dominerande i de fall de sjukvårdsmässiga traditionerna
inom utbildningen finns kvar. Sociala hemtjänstens
ideologi, där klientens självbestämmande uppmuntras även
om det kan innebära vissa problem, ligger som underlag vid
den kommunala gymnasieskolans undervisning.
Föredragande statsrådet skriver i Äldreomsorgen inför
90-talet (proposition 1987/88:176): ''Jag vill framhålla att
samordningen av de båda linjerna (vård och social service)
inte får innebära att sjukvårdsinslagen förstärks på
bekostnad av de sociala momenten''.
De erfarenheter som kommunerna vunnit under
försökstiden kan sammanfattas i det som
''Äldreutredningen i Örebro län'' skriver: ''En fortsatt
uppdelning på två huvudmän kommer med all sannolikhet
att vidmakthålla en del av dagens problem''.
Den företrädesrätt för landstingen att bedriva utbildning
inom vårdområdet, som anges i propositionen, ligger inte i
linje med det ansvar som kommunerna visat sig beredda att
ta, vilket redovisats under försöksperioden med OM-linjen.
Kommunerna i gemen är även beredda att ansvara för de
ökade kostnader en omvårdnadsutbildning i egen regi utgör
jämfört med landstingsutbildning. Detta med tanke på
personalbehoven i framtiden.
I propositionen ''Växa med kunskap'' skriver statsrådet
Persson: ''Omvårdnadsprogrammet skall ge en bred
sammanhållen grundutbildning mot Hälso- och sjukvård,
d.v.s. såväl somatisk som psykiatrisk vård samt äldre- och
handikappomsorg. -- -- -- samtidigt som en utbyggd och
förändrad äldreomsorg förutsätter att personalen har
kunskaper och erfarenhet från hälso- och
sjukvårdsområdet''.
Denna skrivning markerar en förskjutning mot den
medicinska sidan vilket är olyckligt med tanke på att den
stora expansionen inom vården skall ske inom den
kommunala verksamheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
omvårdnadsutbildning även skall få anordnas av
primärkommunerna.
Stockholm den 14 mars 1991
Rosa-Lill Wåhlstedt (s)
Maud Björnemalm (s)
Ulla Berg (s)