med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan
I propositionen om ansvaret för skolan föreslår
regeringen en ny beräkningsmodell för kommunal
utbildning för vuxna. Ett sektorsbidrag skall ersätta
merparten av dagens olika bidragsdelar.
Grundtanken i statsbidragsmodellen leder till en
större frihet för kommunerna att använda
resurserna. Det är positivt, eftersom det kommer
att minska behovet av regelstyrning och därmed
öka möjligheterna för ett effektivare användande
av resurserna ''ute på fältet''.
Det finns emellertid ett par punkter i förslaget
som man kan känna sig tveksam till.
I beräkningsmodellen skall de kommuner som
har ett särskilt behov av vuxenutbildning lyftas
fram, genom att kommunernas andel av vissa i
lagstiftningen särskilt prioriterade målgrupper
beaktas. De fem kriterier som skall användas för
kommunal utbildning för vuxna är: dels en
behovsvariabelantalet invånare 20--64 år, dels
fyra viktningsvariablerandelen invånare i
kommunen med enbart grundutbildningandelen
utländska medborgareandelen arbetssökande
samtandelen 20--64-åringar per
kvadratkilometer.
Om den föreslagna beräkningsmodellen
genomförs innebär det i flera fall dramatiska
förändringar. En del kommuner med en väl
utvecklad vuxenutbildning kommer att vara
förlorare, medan kommuner som idag har ingen
eller en liten andel vuxenutbildning kommer att
vinna på förslaget. Detta är inte rimligt.
För att motverka dessa negativa effekter av
beräkningsmodellen bör statsbidragssystemet vara
utformat så att det i stället belönar kommuner som
aktivt verkar för att rekrytera och motivera vuxna
för studier. Därför bör en form av aktivitetsgrad
vägas in som ett ytterligare kriterium för beräkning
av statsbidraget.
Kriteriet med inriktning mot kommunens
arbetsmarknad är inte fullständigt. Räknas endast
de anmälda arbetssökande missar man
utbildningsbehoven hos den grupp vuxna som har
anställning men behöver förnya sin
yrkeskompetens, ex. för att stärka sin ställning på
arbetsmarknaden, eller för att kunna kvalificera sig
för ett nytt yrke eller för mera avancerade
arbetsuppgifter. Man tar heller inte med denna
variabel hänsyn till utbildningsbehoven i
kommuner med brist på arbetskraft, till
näringslivets efterfrågan på ny personal med
grundläggande yrkesutbildning och kompetens i
takt med den tekniska utvecklingen.
Arbetssökandekriteriet bör kompletteras med
någon form av efterfrågekriterium, t.ex. mätt i
föregående års antal lediga platser eller
nyanställningar i kommunen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
kommunens aktivitetsgrad skall införas som ett
kriterium,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
arbetssökandekriteriet skall kompletteras med ett
efterfrågekriterium.