Inledningsvis vill vi understryka statsrådets uttalande, att den nya gymnasieskolan måste erbjuda alla elever en utbildning ''av god kvalitet'' och att den skall vara ett led i ett ''livslångt lärande''. Därmed blir det viktigt att alla program i den nya gymnasieskolan skapar goda förutsättningar för vidare studier.
Statsrådet framhåller också betydelsen av att sambanden mellan skolväsendet och högskola stärks, så att forskarutbildade lärare kan tjänstgöra på gymnasieskolan samt att gymnasisterna får tillfälle att vistas på forskningsinstitutioner som arbetar med frågor som berör resp. gymnasieprogram.
I den nya gymnasieskolan föreslås inrättandet av ett nytt nationellt program på temat ''barn och fritid''. Inriktningen på barn är en omvandling av existerande utbildningar inom den nuvarande gymnasieskolan. Inriktningen på fritid är emellertid, som statsrådet också framhåller, helt ny.
Fritidsinriktningen skall inte bara ägna sig åt barn och ungdomar utan även på vuxnas fritid. Inriktningen kommer således att ha en bred ansats på fritids- och rekreationsfrågorna.
Vi ser med stor tillfredsställelse på att dessa väsentliga frågor i det moderna samhället kommer upp på gymnasieskolans program. Fritiden får inte betraktas som bara lite hobby och sysselsättning på den lediga tid som vi har kvar när allt ''viktigt'' och ''nyttigt'' är utfört. Fritiden är tvärtom viktig för människors möjligheter till självförverkligande, personlighetsutveckling och gemenskap.
Att studera fritidsfenomenet är således både viktigt och kvalificerat. Därför vill vi understryka betydelsen av att gymnasieskolans fritidsinriktning ges ett innehåll som ligger på samma kvalitativa nivå som övriga och mer etablerade programinriktningar. Detta kräver emellertid att staten med det snaraste vidtar särskilda åtgärder i fråga om att stimulera forskning, läromedelsproduktion och lärarutbildning. Fritidssektorn, och därmed också det nya gymnasieprogrammet, saknar stöd i en organiserad forskning och kunskapsproduktion. Därmed skiljer sig detta gymnasieprogram från alla de övriga, vilka alla kan luta sig emot väl etablerad forskning och högre utbildning inom högskolans ram.
Bristerna i våra kunskaper om fritidsfenomenet har också lett till att vi saknar läroböcker av god kvalitet i ämnet ''fritid och rekreation''. Även fritidsperspektivet är dåligt utvecklat. Inom fritidssektorn har många myter och obevisade förmodanden fått ligga till grund för ställningstaganden. Det vore högst olyckligt om vi skulle få en gymnasieutbildnng byggd på samma förenklade orsaksresonemang.
Fritidssektorns brist på stöd hos högskolan leder också till att de lärare som skall undervisa på de yrkesteoretiska ämnena inom barn- och fritidsprogrammet inte automatiskt får det intellektuella stöd som de borde få, för att kunna ge samma kvalificerade undervisning som lärare i samhällskunskap, historia och andra etablerade ämnen. De yrkesteoretiska lärarna, som sannolikt aldrig har undervisat inom området, måste ges möjlighet till fortbildning för att skaffa sig kunskaper både om det svenska och det mycket omfattande utländska kunskapsläget. Även sådana kurser måste byggas upp. I dag ordnas inga sådana i Sverige. Däremot finns de i utlandet.
Höstterminen 1992 skall det nya gymnasieprogrammet starta. Då skall läroböcker ligga tryckta och lärare vara fortbildade. Dessförinnan måste det ha blivit fart på forskning och kunskapsproduktion inom området ''fritid''. Det är således viktigt att tillgängliga forsknings- utvecklingsoch fortbildningsmedel styrs till området fritid, just därför att det hittills helt har saknat sådana resurser.
Gymnasieskolan skall också, som vi ovan noterade, vara ett led i ett livslångt lärande. Därmed blir det viktigt att det skapas möjligheter för de gymnasieelever som vill studera vidare kring fritids- och rekreationsfrågorna. En vetenskapligt grundad högskoleutbildning på samma tema är därför väsentlig. Annars är risken stor att elever med intresse för dessa frågor väljer andra gymnasieprogram.
Vi har i en motion med anledning av regeringens proposition 1990/91:82 angående folkbildning tagit upp vissa frågor angående den högre utbildningen och forskningen inom fritidsoch rekreationssektorn. Frågan om den högre utbildningen bereds f.n. inom utbildningsdepartementet. Dessa frågor borde i tillämpliga delar tas med även i den fortsatta beredningen av det nya gymnasieprogrammet ''barn och fritid''.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn- och fritidsprogrammet i den nya gymnasieskolan.
Stockholm den 14 mars 1991 Maja Bäckström (s) Johnny Ahlqvist (s) Bo Nilsson (s)