I proposition 1990/91:82 om folkbildningen föreslår
regeringen att folkbildningen själv tar ansvar för fördelning
av statsbidrag till bl.a. folkhögskolor och studieförbund
samt uppföljning och utvärdering av verksamheten.
Uppgifterna skall fullgöras av ett folkbildningsråd
bestående av företrädare för Folkbildningsförbundet,
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och
Landstingsförbundet.
I huvudsak stöder vi propositionens förslag.
2. Folkbildningen 2.1
Studieförbunden
Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet --
folkbildningen -- växte fram ur behov som tidigt gjorde sig
gällande inom folkrörelserna. Folkbildningens förankring i
folkrörelserna och i deras idéer är en värdefull tillgång också
för framtiden. Ett av folkbildningens huvudmål bör vara att
utveckla och förverkliga idéer och värderingar som
studieförbunden och deras medlemsorganisationer står för
och att tillgodose studie- och utbildningsbehov som
fortlöpande uppstår inom dessa organisationer. En av de
viktigaste uppgifterna för studieförbunden är därvid att
utbilda förtroendevalda, funktionärer och medlemmar inte
bara för uppgifter inom organisationerna utan också i mera
allmänna frågor som rör samhälle och kulturliv.
Medlemsorganisationernas verksamhet utgår från skilda
politiska, religiösa och humanistiska värdesystem. Detta
leder naturligtvis ytterst till att målen för och
uppfattningarna om samhällets framtida utformning
uppvisar skillnader mellan studieförbunden. Den mångfald,
som därigenom utmärker folkbildningen är en tillgång.
Härav följer att rätten till profilering -- ideologiskt och på
annat sätt -- i enlighet med medlemsorganisationernas
grundläggande värderingar är en förutsättning för att
studieförbunden skall kunna fullgöra sina uppgifter. Det
folkrörelseförankrade folkbildningsarbetet är en viktig
utvecklingskraft i vårt samhälle.
Folkbildningen har också en annan och vidare uppgift än
att betjäna organisationer av olika slag -- uppgiften att åt en
bred allmänhet erbjuda studier av den speciella karaktär
som är kännetecknande för det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet.
Viktiga mål är därvid att ge korttidsutbildade
möjligheter till överbryggande utbildning, att medverka till
spridning av väsentlig information om och utbildning i
aktuella samhällsfrågor samt att främja medborgarnas
delaktighet i kulturlivet liksom deras eget kulturella
skapande.
Folkbildningen är liksom all utbildning en del av det,
som skall underlätta ett livslångt lärande för medborgarna.
Studiecirkeln är av gammalt ett viktigt instrument för ett
studiearbete som tar sikte på att utvidga och förnya
kunskaper och färdigheter utan att vara inriktad på
yrkesutbildning. Studiecirkelns syfte är att deltagarna
utifrån egna livserfarenheter och behov skall möta andra
människors motsvarande upplevelser. I gruppstudier får
individen möjlighet att tillsammans med andra känna
trygghet och uppleva gemenskap. Därigenom kan den
enskildes egenskaper utvecklas. Deltagarna kan
tillsammans med likasinnade tillvarata sina intressen och
arbeta för gemensamma idéer och värderingar.
Folkbildningen kan verksamt bidra till att bryta människors
isolering, minska fördomar och ändra attityder och på så
sätt främja framväxten av ett mänskligare samhälle. En
viktig uppgift på kulturområdet är att skapa och erbjuda
alternativ till ytliga och kommersialiserade sysselsättningar.
Folkbildningen skall ge människorna redskapen för
förnyelse, utveckling och personlig växt men också spela en
roll i den praktiska utformningen av framtidssamhället
genom att vara aktionsinriktad för planering och handling.
Propositionen konstaterar i anslutning till den nyligen
genomförda maktutredningen att folkrörelser och
föreningsliv uppvisar krissymptom samtidigt som utrymmet
för medborgarinflytande i samhället inte motsvarar
medborgarnas förväntningar.
Maktutredningen redovisar behov av en demokratisk
förnyelse. Det är en utmaning för de etablerade partierna
och folkrörelserna. Det fria bildningsarbetet kan och bör bli
en kraftkälla i denna utveckling på samma sätt som vid
övergången från jordbruks- till industrisamhälle för hundra
år sedan.
Propositionen markerar att studieförbunden också i
framtiden bör prioritera cirkelverksamheten som bas i den
statsbidragsberättigade verksamheten medan vikten av
kulturverksamheten tonas ned i propositionen.
Studieförbundens kulturverksamhet visar en klar
ökning. På många håll i landet är det studieförbunden, som
organiserar en dominerande del av kulturutbudet. Det
gäller särskilt i glesbygder. Det är angeläget, att
studieförbunden stimuleras att värna om denna
verksamhet.
Vi anser, att studiecirkelverksamhet och
kulturverksamhet skall jämställas, när det gäller att
motivera det statliga stödet till folkbildningen. Det bör
riksdagen ge regeringen till känna.
2.2 Folkhögskolan
Folkhögskolan har ständigt funnit nya uppgifter i svenskt
utbildningsväsende. Även sedan grundskolan och
gymnasieskolan utvecklats har behovet av folkhögskolan
funnits kvar. Ständigt nya grupper har funnit att just
folkhögskolan kan anpassa sitt utbud till både samhällets
och individens aktuella utbildningsbehov.
Folkhögskolan har också lyckats behålla sitt särdrag.
Trots att folkhögskolornas lokaler byggts ut och
moderniserats har folkhögskoleatmosfären bevarats med
stor respekt för människovärdet och tilltro till varje
människas egen förmåga.
Folkhögskolekommittén, som lämnade sitt betänkande i
augusti 1990, konstaterar, att utvecklingen under de senaste
årtiondena har inneburit att folkhögskolorna i ökande
utsträckning har profilerat sin verksamhet. I framtiden, när
uppgiften att ge grundutbildning -- i stort sett likadan landet
över -- blir mindre dominerande och folkbildningsinsatsen
mer framträdande, är det naturligt och nödvändigt med
ökad variation mellan folkhögskolorna. Den av
folkhögskolekommittén föreslagna ökade friheten för
folkhögskolornas huvudmän, styrelse och personal att
utforma folkhögskolans verksamhet är väl tillgodosedd i
propositionen.
Vi stöder de villkor, som propositionen anger som grund
för statsbidrag:att all undervisning vid folkhögskolan
skall vara avgiftsfri,att allmänna kurser skall utgöra
basen i folkhögskolornas verksamhet och årligen utgöra
minst 15 procent
av verksamheten vid skolan,att till allmän
kurs får antas den som fyller minst 18
år det år då kursen börjar.
Propositionen föreslår, att folhögskolan även i
fortsättningen skall kunna anordna grundutbildning för
fritidsledare. Vi delar den uppfattningen.
Hittills har genomgången fritidsledarutbildning vid
folkhögskola värderats till 80 poäng
vid vidareutbildning. Vi föreslår, att den regeln
skall gälla även i fortsättningen. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.
3. Målsättning och motiv
Folkbildningen skall vara fri och frivillig och styra sig
själv. Det är en tes, som följt folkbildningen från dess
begynnelse. Den tesen hävdas också i regeringens
proposition. Vi delar den uppfattningen.
Propositionen stadfäster folkbildningens frihet att själv
fastställa mål och inriktning liksom att de offentliga
bidragen återspeglar ett grundläggande förtroende för
folkbildningens organisationer. Slutsatsen att
detaljregleringen av folkbildningen bör upphöra är
följaktligen både riktig och motiverad liksom förslaget att
folkbildningen själv bör administrera bidragsgivningen.
De grundläggande skälen att stödja folkbildningen
redovisas i propositionen: Den fria och frivilliga
folkbildningen:främjar demokrati, jämlikhet,
jämställdhet samt internationell och kulturell förståelse och
utveckling,bygger på människors fria och frivilliga
kunskapssökande,präglas av demokratiska värderingar
och samarbete,syftar till att stärka människors
möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med
andra förändra förhållandena enligt egna värderingar och
idéer,medverkar till att utveckla en folklig kultur,ger
stöd och stimulans till ett idéburet studiearbete i folkrörelser
och föreningar,medverkar till att ge alla, och i synnerhet
dem med kortare utbildningserfarenheter, goda
grundkunskaper och stimulerar intresset för nya
kunskapsområden.
När bl.a. ovannämnda motiv omfattas av
folkbildningens organisationer, är det tillräcklig grund för
offentliga bidrag utan att staten dessutom skall ange
specificerade mål för statsbidrag till folkbildningen. Om
riksdagen ger folkbildningen frihet att själv formulera sina
mål, bör några mål därutöver ej angivas. Den utvärdering,
som verksamheten givetvis måste underkasta sig, får visa,
om motiven för bidrag kvarstår.
Propositionen anger mål för statsbidrag till
folkbildningen, men ger de principiella utgångspunkterna
endast en andraplansroll i formuleringen av dessa mål.
Propositionen innehåller också en motsägelse. Den anger
krav på prioritering av utbildningsmässigt missgynnade
grupper -- t.o.m ämnesmässigt preciserat till svenska,
engelska, matematik och samhällskunskap. Samtidigt
kräver propositionen att folkbildningen skall bedriva en
verksamhet, som helt skall skilja sig från det offentliga
skolväsendet.
Vi menar, att folkbildningen har en viktig uppgift att
genom allmän medborgerlig bildning värna om kultur och
yttrandefrihet samt att ge människor en jämlik och rättvis
tillgång till kunskap för att påverka och förändra både sin
egen personliga situation och samhället i stort.
Formuleringen av en mer preciserad målbeskrivning skall
överlåtas på folkbildningen själv.
Bidrag till viss central kursverksamhet, m.m.
Propositionen förslår att bidrag lämnas till ett antal
intresseorganisationer med kursverksamhet i egen regi.
Vi anser att denna typ av kursverksamhet kan
finansieras utan särskilda statsbidrag. Anslaget -- 43 352 000
kr. -- bör därför utgå ur budgeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens motiv för statsbidrag till
folkbildningen,
2. att riksdagen beslutar att målen för folkbildningen
skall fastställas av folkbildningen i enlighet med vad i
motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att studiecirkel- och
kulturverksamhet skall jämställas i motiven för statligt stöd
till folkbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att fritidsledarutbildning vid folkhögskola skall värderas till
80
poäng vid vidareutbildning,
5. att riksdagen under anslaget ''Bidrag till viss central
kursverksamhet'' anslår 43
352
000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit och
därmed avskaffar detta anslag.
Stockholm den 14 mars 1991
Lars Leijonborg (fp)
Carl-Johan Wilson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Barbro Westerholm (fp)