Länge trodde man att barnens rättigheter var
tillgodosedda med det skyddsnät, som konventionerna om
de mänskliga fri- och rättigheterna kunde ge. Snart nog
upptäcktes, att så inte var fallet. Barn över hela världen stod
utan det speciella skydd, som de växande barnen och de
unga behöver. Krig, våld, fattigdom, förtryck, svält och
miljöförstöring drabbar barnen särskilt hårt. Detta är en
bakgrund till att konventionen om barnets rättigheter kom
till stånd.
FNs konvention om barnets rättigheter har nu trätt i
kraft och blivit en internationell lag med de
övervakningsmöjligheter som det innebär. Ett stort antal
länder, ett 60-tal, har hittills ratificerat konventionen och
därutöver har ett antal länder signerat den.
Barnkonventionen har alltså fått ett betydelsefullt
politiskt stöd. Därtill kommer den deklaration och det
aktionsprogram, som antogs vid det s k barntoppmötet i
New York i september 1990. Vid detta möte samlades fler
än 70 stats- och regeringschefer kring barnens villkor i
världen. Därmed fick detta initiativ för att universellt stärka
barnets rättigheter ett välkomnande, som trotsar alla
förväntningar. Nu återstår att omvandla orden till handling.
I samband med att barnkonventionen antogs i Förenta
Nationernas generalförsamling togs också beslut om hur
deklarationens förverkligande skall kunna följas upp.
En övervakningskommitté kommer därför att tillsättas
inom snar framtid. Regeringen bör noggrant bevaka att
Sverige får den representant i kommissionen som planerats.
Arbetet med konventionen fram till FN:s beslut har haft ett
starkt stöd hos de svenska folkrörelserna, vilka också
därefter engagerat sig i dennas förverkligande. De steg som
hittills tagits har naturligtvis inte inneburit att verkligheten
för världens barn drastiskt har förbättrats. Det mesta
återstår för att göra verklighet av konventionens normer.
Alltjämt är barnadödligheten mycket hög,
uppskattningsvis dör 12 miljoner barn per år. Antalet barn
som berövas rätten till skolgång uppgår till mer än 100
miljoner. Nästan lika många barn far illa av skadligt arbete.
Barnprostitution är skrämmande vanligt; även ren handel
med barn förekommer. Vi vet också att barn far mycket illa,
fysiskt och psykiskt, under väpnade konflikter, förtryck och
våld. Miljöförstöringen drabbar barns hälsa både direkt och
indirekt, därför att mödrar utsätts för skadlig påverkan
under graviditeten. Naturligtvis betyder mödrarnas
allmänna förutsättningar och hälsotillstånd oerhört mycket
för fostrets och de nyföddas möjligheter till överlevnad och
framtida möjligheter.
Även i vårt land kränks barnets rättigheter. Detta sker
även om de materiella förhållandena och omsorgerna om
barnen generellt är goda. Det är dock skrämmande att
konstatera att det förekommer allvarliga övergrepp mot
barn i en omfattning som vi inte trodde var möjlig, detta
också inom familjens ram. Förra årets rapporter om
dödsmisshandel av flera barn var en kuslig påminnelse om
den värsta formen av övergrepp mot små.
Vad som hittills gjorts med anledning av konventionen
är alltså bara början. Ett program för dess uppföljning bör
utarbetas och genomföras med kraft och engagemang.
Information
Frivilligorganisationerna i vårt land gör redan ett gott
arbete när det gäller att sprida kunskap om
barnkonventionen. Detta arbete är en mycket värdefull del
av konventionens förverkligande. I själva verket är det
folkliga stödet en omistlig del i detta arbete. Detta måste
uppmuntras. Ett statligt stöd utgår redan för detta arbete
under en treårsperiod. Det är mycket angeläget att det
kommer att finnas möjligheter att stödja arbetet även efter
de första tre åren.
Statliga och kommunala myndigheter har ett eget ansvar
i arbetet med barnkonventionen. Speciellt viktigt är det att
utbilda alla som arbetar med och för barn om de
förpliktelser, som konventionen innebär. Detta är av
särskild betydelse inom social- och skolsektorerna.
Sveriges rapport
Inom två år skall Sverige inlämna sin första rapport om
svenska åtgärder med anledning av konventionen till den
kommitté som tillsätts för att övervaka konventionens
genomförande. Det är viktigt att denna rapport blir föremål
för offentlig diskussion.
Våra åtaganden beträffande svenska barn och svensk
lagstiftning måste tas på stort allvar. Därför bör regeringen
ta tillvara tillfället att göra en ordentlig genomlysning av hur
barn behandlas i vårt eget land. I denna process bör också
frivilligorganisationerna inbjudas att delta.
Rapporteringsförberedelserna bör inledas snarast och
löpa jämsides med implementeringsarbetet. Frågor som det
är av särskild vikt att belysa är hur vi skall komma till rätta
med barnmisshandel, missförhållanden i behandlingen av
flyktingbarn och behandlingen av unga lagöverträdare.
Övervakning i Sverige
De frivilliga organisationerna, olika myndigheter,
rättsväsendet och JO-ämbetet har alla en viktig roll när det
gäller övervakningen av att konventionen verkligen
respekteras i vårt land. Därutöver finns skäl att inrätta en
ny instans, en barnombudsman, som kan ta tillvara barnens
intressen. Kravet på en barnombudsman restes för ganska
länge sedan och riksdagen har uttalat sig positivt för denna
tanke. Regeringen har nu tillsatt en särskild
utredningsperson för att utreda de närmare
förutsättningarna och behovet av en ombudsman. Enligt
vår mening finns det inte någon anledning att ägna stor
uppmärksamhet åt att analysera behoven. De finns där
mycket tydligt. Högsta prioritet bör utredaren i stället ge åt
innehållet i en barnombudsmans arbetsuppgifter och den
organisatoriska utformningen av en sådan institution.
Utredningsarbetet bör bedrivas med största skyndsamhet.
En barnombudsman måste kunna spela en pådrivande och
övervakande roll i förverkligandet av konventionen om
barnets rättigheter.
Biståndet
En konsekvens av konventionen är att ytterligare
uppmärksamhet ges åt ''barnaspekten'' i biståndet. Det
gäller såväl det bilaterala biståndet som det bistånd som
kanaliseras via enskilda organisationer.
Även det multilaterala biståndet bör ägna
uppmärksamhet åt barnen i förhållande till de insatser som
görs. I alla typer av bistånd påverkas barnens villkor i någon
riktning. I dag ligger helt naturligt detta ansvar på UNICEF.
Det behövs ett medvetandegörande också i de övriga
multilaterala biståndsorganen om barnens behov. Det är
nödvändigt att dessa behov får påverka biståndsinsatserna
och även redovisas som barninsatser.
SIDA bör instrueras att presentera en rapport över hur
man där avser att följa upp barnkonventionen i sitt
program.
Regeringen bör ta initiativ för att stimulera införlivandet
av ''barnaspekten'' i andra multilaterala biståndsorgan än
UNICEF.
Uppföljning av det internationella normarbetet
Barnkonventionen sätter ingen slutpunkt i strävandena
att skapa internationella garantier för barnets rättigheter.
Särskilt på en punkt blev texten i konventionen
otillfredsställande: skyddet av barn i väpnade konflikter.
Krig är alltid mycket grymt mot barn. Barn i krigstjänst är
en fruktansvärd upplevelse för dem. Det får en avgörande
betydelse för deras hela liv om de överlever. Att ta ut barn
till krigstjänst är en grov förbrytelse mot deras rättigheter
till barndom och ett värdigt liv. Det är därför av mycket stor
betydelse att den svenska regeringen fortsätter strävandena
på detta område. Därför måste försöken fullföljas att skapa
normer mot användandet av minderåriga som soldater.
Nästa tillfälle att resa denna fråga blir vid den konferens i
Budapest som kommer att arrangeras av Internationella
röda korset och bl a kommer att behandla humanitära
frågor av detta slag. Regeringen bör i övrigt bevaka varje
tillfälle att väcka opinionen för en ändring av berörd artikel
i barnkonventionen.
Ytterligare ratificeringar
Alla samhällen och stater har barn. Det borde därför
ligga i alla länders intresse att ratificera barnkonventionen.
Det är viktigt att gör detta. Ofta är det så att de länder som
har de största problemen med att respektera mänskliga
rättigheter och de som medvetet kränker dem är de som
dröjer med ratificeringar.
Sverige bör verka i FN-kommissionen för de mänskliga
rättigheterna och för att påskynda ratificeringar. Det är
särskilt viktigt att de rika länderna ansluter sig. Det är ett
sätt att visa, att man ställer sig solidarisk med kommande
generationer och med barnen i de fattiga länderna. De
regeringar som vägrar att ratificera konventionen bör
anmodas att avge en förklaring, speciellt om man signerat
protokollet och/eller deltagit i barntoppmötet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rapporteringsarbetet om
barnkonventionen till övervakningskommissionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det långsiktiga stödet till
folkrörelsernas insatser för barnkonventionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredningsarbetet för inrättandet
av en barnombudsmannainstitution,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet med att få till stånd ett
internationellt förbud mot att använda barn i krigstjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnaspekter i det multilaterala
biståndsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet med att få fler länder att
ratificera barnkonventionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Karin Söder (c)
Stina Eliasson (c)
Pär Granstedt (c)