Centern föreslår att ett FN-universitet för mänskliga fri-
och rättigheter inrättas. Universitets syfte ska vara att
sprida kunskap om hur fria val kan genomföras, hur ett
demokratiskt styrelseskick kan byggas upp och hur de
mänskliga fri- och rättigheterna kan stärkas.
En FN-konferens om tortyr bör anordnas för att förmå
fler länder att underteckna tortyr-konventionen.
Konventionen om barns rättigheter måste snarast följas
upp över hela världen. I Sverige bör en barnombudsman
inrättas. Alla möjligheter för att verka för dödsstraffets
avskaffande måste prövas. Sverige bör ta initiativ till en FN-
studie som utvärderar de preventiva effekterna av
dödsstraff.
Kravallvapen som plast- och splitterkulor bör förbjudas.
Inledning
Under det gångna året fängslades, torterades och
dödades tusentals människor under regeringars försök att
kontrollera etniska och nationella motsättningar i sina
respektive länder. I många fall tjänade förtrycket till att
befästa bittra konflikter, försämra möjligheterna till dialog
och vålla ännu flera människor lidande och död.
I många länder grep myndigheterna godtyckligt stora
skaror människor som protesterat med fredliga medel.
Många hölls fängslade i månader utan rättslig prövning. I
otaliga fall var statens tortyr det pris medborgarna fick
betala för att de var anhängare till etniska eller nationella
rörelser.
Runt om i världen, främst där motsättningarna ledde till
våldshandlingar, föll tiotusentals människor offer för
''försvinnanden'' och regeringsstödda mord när polis och
militär gick till aktion.
Konflikterna var av många slag -- från lokala tvister om
folkgruppers kulturella rättigheter till regelrätta
konfrontationer kring krav på självstyre eller frigörelse från
en stat. Kraven drevs många gånger enbart genom fredligt
opinionsarbete med påtryckningar och protester, men i
många fall präglades konflikterna av attentat och väpnat
uppror.
Varje regering är förpliktad att respektera fundamentala
mänskliga rättigheter. Förpliktelsen kan inte åsidosättas för
att det råder social oro eller för att regeringarna önskar
bemästra oron. I stället är de förpliktade att se till att inre
splittring, oavsett upphovet, inte leder till situationer där
mänskliga rättigheter kränks. Det är fastslaget i FNs
konventioner om de mänskliga fri- och rättigheterna.
I motionen beskriver vi några av de områden och länder
som vi anser att Sverige särskilt bör rikta sina insatser mot.
Arbetet för de mänskliga rättigheterna måste bedrivas med
olika metoder för att vi ska kunna åstadkomma en
förbättring för våra förtryckta medmänniskor i världen.
Demokratisk utveckling
Främjadet av en demokratisk utveckling ska vara ett av
de grundläggande målen för svenskt biståndssamarbete.
När det gäller demokratins utveckling i biståndsländerna är
det därför angeläget att pröva i vilken utsträckning det
svenska biståndet medverkar till en demokratisk utveckling
i mottagarländerna. Få u-länder är demokratier. I flera av
de svenska biståndsländerna undertrycks också de
grundläggande mänskliga rättigheterna. De svenska
biståndsinsatserna måste i högre utsträckning främja
mänskliga rättigheter inklusive en demokratisk utveckling.
Sverige bör aktualisera skyddet av de mänskliga fri- och
rättigheterna i multilaterala fora och i kontakter med de
länder som är mottagare av svenskt bistånd.
FN:s arbete för att stärka de mänskliga rättigheterna
Centerpartiet anser att Sverige i samarbete med de
övriga nordiska länderna bör ta initiativ till ett FN-
universitet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Universitetets syfte skall vara att samla och sprida kunskap
om hur fria val kan genomföras, hur ett demokratiskt
styrelseskick kan byggas upp och hur skydd för de
mänskliga fri- och rättigheterna kan stärkas. Ett FN-
universitet skulle kunna vara en viktig
informationsförmedlare mellan olika länder och folk när
det gäller demokratifrågor, fria och rättvisa val och frågor
som rör mänskliga rättigheter i vid mening.
Vi anser att Sverige bör ta initiativ till inrättande av en
särskild kommissarie för mänskliga rättigheter.
Utrikesutskottet har vid behandlingen av tidigare förslag
om detta uttalat sitt stöd för detta men hänvisat till det
bristande stödet i FN:s generalförsamling. Detta får dock
inte hindra oss att driva frågan vidare. Ett antal u-länder
och öststater har motsatt sig förslaget med motiveringen att
en FN:kommissarie för de mänskliga rättigheterna kan
komma att öka riskerna för otillbörlig inblandning i länders
inre angelägenheter.
Barnens situation
Den mänskliga rättighetskonventionen gav inte barnen
tillräckligt starkt skydd. En särskild konvention om Barnets
rättigheter för barn och unga upp till 18 års ålder har därför
utarbetats. 1990 blev konventionen internationell lag. Vi
anser att det är ett stort framsteg som skett. Nu finns
instrument för att med kraft hävda alla barns lika värde och
rättigheter.
Vid barntoppmötet i september 1990 i New York
förband sig 71 regerings- och statschefer i en särskild
barndeklaration att före år 2000 åstadkomma
genomgripande förbättringar, framför allt för de minsta
barnen.
Vi anser att för dem som signerade deklarationen vid
Barntoppmötet borde det vara självklart att också ratificera
konventionen. Sverige måste i såväl bilaterala som
multilaterala kontakter försöka påverka länderna så att
samtliga stater erkänner sin respekt för konventionens mål
och innehåll. Staterna måste också fås att förverkliga
konventionens mål och intentioner.
Barnkonventionen måste noggrannt följas upp också i
Sverige. Vi är förvånade att regeringen ännu inte har lagt
fram förslag om detta. Den borde t ex följas upp med
utbildningsinsatser för vuxna som arbetar med barn eller
handlägger frågor som rör barn. Flyktingbarn som kommer
till vårt land måste mötas med respekt och behandlas som
individer. När en familj söker asyl måste barnets välfärd ges
högsta prioritet.
Uppdraget att skydda barnen måste gälla alla barn, i det
egna landet och i andra länder. Biståndspolitiken måste
inrymma barns rättighetsfrågor. Miljöpolitiken måste ta
fasta på hur barnen drabbas av miljöföroreningar osv.
Vi anser att en oberoende barnombudsman måste
inrättas. Riksdagen har uppmärksammat behovet av en
sådan. Vi anser att uppföljningen av konventionen och
deklarationen bör vara en viktig uppgift för denne.
Handikappade
I tredje världen är de handikappade en särskilt utsatt
grupp. I vissa länder räcker inte knappa resurser, i andra
gömmer man eller glömmer man de handikappade, som i
Rumänien.
Sverige måste verka för att FN:s strategi för
handikappade ges en hög prioritet. Vi anser att Sverige bör
ta initiativ till en uppföljningskonferens 1995 med alla
traktat-länder för att se hur man bäst förverkligar strategin.
Dödsstraff
Dödsstraffet är fruktansvärt i sin slutgiltighetoch
drabbar främst de mest sårbara människorna i samhället --
som t ex människor av särskild ras eller minoritet.
Dödsstraff för mord utdöms i t ex USA oftare då offret varit
en vit människa, än då han eller hon varit svart. USA är det
enda västland som utdömer dödstraff till minderåriga. I
dödscellerna finns 35 fångar som var under 18 år när de
begick brotten. USA har en nyckelroll genom sin ställning
som demokrati med ledande position. Sverige måste i sina
bilaterala kontakter ta upp det omoraliska i att utdöma
dödsstraff. Under 1990 avskaffade ytterligae 7 länder
dödsstraffet. USA måste fås att bli en av dem som i en snar
framtid också gör det.
Alla möjligheter att verka för att avskaffa dödsstraffet
måste prövas. Vi anser att Sverige bör ta initiativ till en FN-
studie som utvärderar de preventiva effekterna av
dödsstraff.
Tortyr
År 1984 antogs FN:s konvention mot tortyr och annan
grym omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Endast ett fyrtiotal stater har anslutit sig. Vi
föreslår att Sverige tar initiativ till en särskild FN-konferens
för uppföljning av tortyr-konventionen, i syfte att få flera
länder att ansluta sig.
Tillsammans med de övriga nordiska länderna tog
Sverige initiativ till bildandet av FN:s fond till hjälp för
tortyroffer. Fondens verksamhet, som finansieras enbart
med frivilliga bidrag, inriktas på att stödja särskilda projekt
och organisationer som arbetar i länder där det förekommer
tortyr. Fondens arbete är värdefullt. Det är viktigt att
Sverige även framgent ger fonden ett omfattande stöd.
Även i Europa förekommer tortyr eller annan omänsklig
behandling av människor. Varje människa som fängslas
misstänkt för politiska brott i Turkiet lider risk att torteras.
Detta sker trots att Turkiet 1988 undertecknade såväl FN-
konventionen som den europeiska konventionen mot tortyr
och trots att landet är medlem i Europarådet. Vi anser i
likhet med vad utrikesutskottet uttalade i betänkandet om
Europarådet, 1990/91:UU10, att Sverige bör överväga att
anmäla Turkiet till FN:s kommission för de mänskliga fri-
och rättigheterna. Riksdagen bör noga följa resultatet från
den övervakningskommission som granskar Turkiets brott
mot tortyrkonventionen. Frågan om uteslutning av Turkiet
ur Europarådet kan därefter behöva aktualiseras.
Förbud mot splitterkulor
Kravallvapen av typen plast- och splitterkulor används
bl.a. i Israel och på Nordirland. Dessa kan ge svåra skador
och i vissa fall vara direkt dödshotande. Vi anser att Sverige
måste verka för ett folkrättsligt förbud mot dessa vapen.
Sverige bör därför ta initiativ till en förstärkning av 1980 års
vapenkonvention.
Förtryck i olika länder
Stärkandet av skyddet för de mänskliga rättigheterna
ingår som en central del i svensk utrikes- och
biståndspolitik. Vi tar här upp områden och folkgrupper
som vi anser Sverige ytterligare måste uppmärksamma.
Europa
Öst- och Centraleuropa
Trots den instabilitet som idag råder i Central- och
Östeuropa har de nya regimerna gett folken avsevärt
vidgade rättigheter. Dit hör rätten att bilda politiska partier.
Censuren har avskaffats, religionsfriheten och
yttrandefriheten är införd i flertalet stater. Samtidigt har
etniska och nationella motsättningar kommit upp till ytan
som kan leda till en ny typ av övergrepp mot mänskliga
rättigheter.
I Sovjetunionen har en positiv utveckling brutits med
nya brott mot de mänskliga fri-och rättigheterna med
våldsdåd mot frihetssträvanden i Baltikum och i flera andra
republiker. Centern har i andra motioner krävt att dessa
övergrepp måste tas upp i ESK och i de bilaterala
kontakterna med Sovjetunionen. Sverige måste med kraft
hävda de demokratiska rättigheterna. Sverige bör ta
initiativ till en internationell konferens om Baltikum.
Centerpartiet har i motioner om Baltikum och respektive
Europa föreslagit detta och andra insatser för att underlätta
en demokratisk utveckling i Central- och Östeuropa.
Afrika
Västsahara
Marocko ockuperar sedan 15 år tillbaka Västsahara, i
strid med internationell rätt. 200 000 saharier har tvingats
fly till flyktingläger i södra Algeriet. 800 namngivna civila
saharier har försvunnit sedan krigets början.
Det finns starka skäl för Sverige att agera. I FNs
fredsplan för Västsahara föreslås att befolkningen i en
folkomröstning ska avgöra Västsaharas framtida status.
Frågan har dock inte kommit närmare sin lösning. En
nordisk aktion för att få till stånd en folkomröstning i
Västsahara kan därför komma att bli motiverad.
Etiopien
I Etiopien har de senaste trettio åren i många områden
bedrivits väpnad opposition av grupper som kämpar för
territoriellt oberoende eller mot centralregeringen med
utgångspunkt från sin regionala eller etniska identitet.
Många människor från dessa områden, särskilt Eritrea,
Tigray, Wollega och Hararghe, har fängslats och åtskilliga
har torterats för att de misstänkts för kontakter med
befrielsefronter.
Det var genom FN-insatser som den ursprungliga
unionen mellan Etiopien och Eritrea bildades. Etiopiens
annektering av Eritrea överensstämmer inte med FNs
intentioner. FN har ett särskilt ansvar för landets öde.
Utrikesutskottet konstaterade i betänkandet om Eritrea
1990/91:UU3 ''En varaktig lösning på konflikten måste
bygga på det eritreanska folkets rätt till
självbestämmande.'' --
--
-- ''en internationellt övervakad folkomröstning är ett
logiskt led i konfliktlösningen''. Utskottet pekade också på
behovet av att inrätta en särskild rapportör om de
mänskliga rättigheterna. Vi vill understryka vikten av att
den svenska regeringen i sitt arbete följer upp riksdagens
tillkännagivande i sitt agerande.
Sydafrika
Utvecklingen i Sydafrika har gått snabbt i positiv
riktning de senaste åren. Trots de positiva steg som tagits
finns dock rasåtskillnaden kvar. Apartheidpolitiken är en
oerhörd kränkning av de mänskliga fri-och rättigheterna. Så
länge rasförtrycket existerar kan vårt land inte upphöra med
sanktionerna. Sverige måste vara lyhörd för hur
apartheidmotståndarna bedömer behovet av åtgärder.
Vi får inte glömma att frigörelsen bara är i början. Även
om apartheidlagarna försvinner kommer det att ta
decennier innan spåren efter apartheid är utraderade och
man får ett rättvist Sydafrika. Sverige måste ha en
framförhållning och planera för vad vårt land kan bidra med
i uppbyggnadsarbetet efter apartheid-systemets fall. Stöd
till utbildningsinsatser kan ske snarast.
Vi anser att regeringen bör utvärdera
sanktionspolitikens effektivitet för att få lärdomar för
framtiden.
Afghanistan
Fortfarande lider civilbefolkningen svårt av krigets
verkningar. Stora områden i landet är sönderbombade.
Vissa delar är minerade. 20--25 miljoner minor beräknas
vara spridda över landet. Sovjetiska myndigheter har inte
varit behjälpliga i arbetet. Med dagens takt i
minröjningarbetet tar det ca 50 år innan det är avslutat.
Sverige bör i sina kontakter med Sovjetunionen påtala
vikten av att Sovjet aktivt deltar och överlämnar de
minkartor som finns. Vi anser att Sverige måste bidra med
minröjningsutrustning för att påskynda arbetet.
Vi anser att Sovjetunionen bör erlägga skadestånd för de
skador de förorsakat det afghanska folket. Hur detta
''krigsskadestånd'' slutligt skall regleras bör avgöras när
landet fått fred och en folkligt förankrad regering. FN har
deklarerat en beredskap för att bistå landet med massiva
hjälpinsatser.
En del flyktingar har återvänt till Afghanistan.
Fortfarande kommer dock nya från stridsområden. I
Pakistan finns fortfarande 3,6 milj människor i de 325
lägren. Det är alarmerande att UNHCR minskar anslagen
till flyktingverksamheten. Vi anser att Sverige måste
uppmärksamma detta i FN. Vi har i en motion om tredje
världen föreslagit ökade svenska biståndsinsatser till
UNHCR.
I framtiden bör FN:s insats kunna bidra till att skapa
fredliga förhållanden i landet. Möjligheterna att under FN:s
överinseende planera för en folkomröstning i Afghanistan
måste prövas.
Östtimor
Femton år har gått sedan invasionen av Östtimor. Det
har varit en av de blodigaste och mest utdragna konflikterna
i vår tid. Av en befolkning på 600 000
personer år 1974 har en tredjedel försvunnit genom
terror mot civilbefolkningen och hungersnöd. Under 1989
''öppnades'' ön under stor publicitet för turism och handel.
Trots detta har det kommit nya rapporter om bristfälliga
rättegångar, tortyr i polis- och militärhäkte, politiska mord
och ''försvinnanden''. När EG-länderna kraftfullt har agerat
i olika internationella sammanhang, har Sverige varit
passivt. Vi anser att den svenska regeringen måste redovisa
vilka insatser man vidtagit och avser att vidta inom ramen
för IGGI och andra internationella organ för att förmå
Indonesien att lämna Östtimor.
Iran
Avrättningarna i Iran utgör en dominerande del av de
verkställda dödsstraffen i världen förra året. Samtidigt har
rättegångsförfarandet förändrats. Rättegångarna utförs i
omedelbar anslutning till att den brottsmisstänkte grips.
Det gör att den misstänkte i många fall förlorar
möjligheterna till ett verkligt försvar. Domen ska
verkställas omgående. Principen är att endast några dagar
ska passera mellan brottstillfället och avrättningen.
Kränkningarna av de grundläggande friheterna som
yttrandefrihet, religionsfrihet och demonstrationsfrihet är
omfattande. Sverige måste påtala de omfattande brotten
mot de mänskliga fri- och rättigheterna i multilaterala
instanser och vid bilaterala kontakter. FNs rapportör har
kritiserats för brist på objektivitet i rapporten. Det är viktigt
att FNs granskning av de mänskliga fri- och rättigheterna
fortsätter och effektiviseras.
Irak
Irak bröt på ett flagrant sätt mot folkrättsliga regler
genom ockupationen av Kuwait och övergreppen mot
civilbefolkningen där. De mänskliga fri- och rättigheterna
har under lång tid inte respekterats i Irak. I strid mot de
internationella konventioner som Irak ratificerat avrättas
även ungdomar under 18 år. Det förekommer även att lagar
som föreskriver dödstraff tillämpas retroaktivt. Många
politiska fångar avrättas utan någon rättegång alls. Tortyr
av fångar är vanligt. Utgången av kriget i Irak kommer
självfallet att påverka möjligheterna att agera för de
mänskliga fri- och rättigheterna. Sverige bör undersöka
möjligheterna att utse en särskild rapportör för granskning
av anmälda brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna.
Kina
En positiva utveckling avbröts brutalt den 3 juni 1989 då
den kinesiska armén gick till angrepp mot studenter som
demonstrerade på Himmelska Fridens torg. Ett tusental
människor dödades. I hela Kina fängslades 120 000
personer. Ett stort antal har sedermera dömts till döden i
summariska rättegångar och avrättats för statsfientlig
verksamhet. Rättegångarna fortsätter. Avrättningarna har
varit såväl offentliga som hemliga. Ett stort antal fängslade
hålls ''inkommunikado'' och vägras kontakter med
anhöriga. Rapporter om tortyr och misshandel av de
fängslade har förekommit.
Efter massakern har Kina delvis tagits till nåder igen av
framförallt stormakterna. Vi anser att kravet på respekten
för mänskliga rättigheter inte får variera med de
världspolitiska konjunkturerna och kriserna. Sverige måste
uttrycka sin avsky för behandlingen av oliktänkande i Kina
och söka väcka opinion i internationella fora mot Kinas
förtryck.
Tibet
Samma brutalitet som demonstranterna på Himmelska
Fridens torg i Peking utsattes för drabbar tibetanerna.
Enligt rapporter från Amnesty International har tiotals
tibetanska demonstranter skjutits ihjäl vid våldsamma
konfrontationer. Tvångssterilisering och tvångsaborter
förekommer också för att hålla nera den tibetanska
befolkningsmängden. Vi anser att Sverige bör verka för att
en undersökningsdelegation sänds till Tibet.
Tibet har en historisk tradition som präglas av fred.
Motståndet mot den kinesiska annekteringen har därför
förts med icke-våldsmetoder. Sverige bör verka för ett
stärkt skydd för de mänskliga rättigheterna samt en ökad
självständighet för Tibets folk. En lösning med
utgångspunkt i Dalai Lamas fredsplan bör eftersträvas.
Kambodja
Under de röda khmerernas välde utsattes Kambodjas
befolkning för terror utan motstycke. Också åren av
inbördeskrig har inneburit många brott mot de mänskliga
rättigheterna. Risken är dock stor att en återkomst till
makten för de röda khmererna skulle kunna innebära en ny
terrorvåg. Världssamfundet har ett ansvar för att Kambodja
får en utveckling mot demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna. FN måste också ha en beredskap
att åtgärda följderna av det långa kriget bl.a. i form av stöd
till minröjning.
Förtryckta folkgrupper
Palestinierna
På många håll i världen har etniska minoriteter och
nationella grupper i varierande grad utsatts för kränkningar
av mänskliga rättigheter.
Befolkningar som lever under ockupation av främmande
makt löper särskilt stor risk att utsättas för övergrepp.
Förutom de internationella människorättsnormerna finns
det inom folkrätten särskilda avsnitt som reglerar
ockupationsmakters uppträdande. Men som det visat sig i
de av Israel ockuperade landområdena, respekterar
regeringar inte alla gånger dessa normer och lagar. Under
1990 skedde bl.a. massakern på Tempelberget i Jerusalem.
Centern har i en motion om nedrustning föreslagit att
Sverige ska verka för en fredskonferens om Mellanöstern.
En sådan konferens bör enligt ESK-modell behandla olika
problemområden, däribland de mänskliga fri- och
rättigheterna.
Kurderna
Kurderna har utsatts för extrema och omfattande
övergrepp. Efter det ottomanska väldets upplösning på
1920-talet förmenade de europeiska kolonialmakterna
kurderna en egen stat. Det territorium där den kurdiska
befolkningen är koncentrerad är nu uppdelat mellan Irak,
Iran, Turkiet, Syrien och Sovjetunionen.
I Irak har kurderna utsatts för systematiska
övergrepp. 1988 anfölls kurdiska städer och byar från luften
med kemiska stridsmedel och bomber; stora skaror
invånare föstes ihop och sköts ihjäl. Tiotusentals kurder
flydde ur landet. Över 3000 kurdiska byar har raserats
under de senaste åren.
I Iran har hundratals kurder ur
oppositionsgrupper som kämpat för kurdiskt självstyre
funnits med bland de tusentals politiska fångar som utsatts
för bristfälliga rättegångar, tortyr och avrättning sedan
revolutionen 1979. I en våg av hemliga avrättningar som
inleddes i augusti 1988 och fortsatte fram till januari 1989
fick över 2 000 politiska fångar sätta livet till. De som flydde
undan de kemiska bombningarna i Irak lever fortfarande i
flyktingläger i Iran under svåra förhållanden och hotas av
svält.
I Turkiet har regeringens politik varit att förneka
kurdernas existens som minoritet. De har också förvägrats
rätten att utöva sin egen kultur. Flera tusen medlemmar av
kurdiska organisationer har fängslats; många av dem har
varit samvetsfångar. En samvetsfånge dömdes 1988 till sju
års fängelse för att han talat kurdiska då han försvarade sig
inför rätta. Kurder har också varit ofta förekommande i
rapporterna om tortyr på polisstationer och i fängelser, i
redogörelser för bristfälliga rättegångar och på listor av
dödsdömda fångar.
Kurderna måste i likhet med andra folk få rätt till
självbestämmande över sina egna kulturella och sociala
förhållanden inom folkrättens ram.
''Särskilda situationer som förefaller uppvisa ett
sammanhängande mönster av grova och tillförlitligt styrkta
kränkningar av mänskliga rättigheter'' kan behandlas av
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna efter
granskning enligt resolution 1503. Iran, Irak och Turkiets
behandling av kurderna bör bli föremål för granskning. Vi
anser att kränkningarna av kurdernas rättigheter nu är så
omfattande att de bör prövas av kommissionen. Frågorna
om kurdernas framtid bör ingå i den Mellan-
Östernkonferens som vi tidigare föreslagit.
Andra länder som särkilt kräver Världssamfundets
särskilda uppmärksamhet är bl.a. Burma, Sri Lanka,
Guatemala, Colombia, El Salvador och Haiti.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att främja demokrati
i biståndsländer,
2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till
inrättande av ett FN-universitet för demokratifrågor och
mänskliga fri- och rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inititiativ till inrättande av en
FN-kommissarie för de mänskliga rättigheterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konventionen och deklarationen
om barnens rätt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av FNs
strategiplan för handikappade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktualisera avskaffandet av
dödstraffet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska insatser mot tortyr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till FN-fonden för tortyrens
offer,
9. att riksdagen hos regeringen begär inititiativ för ett
internationellt förbud mot s.k. splitter- och plastkulor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västsahara,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sydafrika,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för Afghanistan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kambodja,
14. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
vilka åtgärder man vidtagit och avser vidta inom ramen för
IGGI för att förbättra de mänskliga fri- och rättigheterna på
Östtimor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rapportör för mänskliga fri- och
rättigheter i Irak,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om brotten mot mänskliga
rättigheter i Iran,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kina och Tibet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt inititaiv om granskning
av MR-brotten mot kurderna i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna.
Stockholm den 25 januari 1991
Pär Granstedt (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Gunhild Bolander (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Karin Söder (c)
Lennart Brunander (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Anders Svärd (c)
Gunnar Björk (c)
Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors