Krig om oljan
Kunskapen om växthuseffekten och de fossila bränslenas hot mot klimatet blir alltmer utbredd. Vi kan inte fortsätta bränna olja och kol och släppa ut mer koldioxid än vad växterna fixerar i fotosyntesen. Beroendet av de fossila bränslena måste upphöra.
Samtidigt står det klart att oljeintressena är starka. Priset tillåts inte gå upp så mycket att världen börjar hushålla med olja eller utvecklar alternativa energikällor. Bl a amerikanska analyser hävdar att kriget i Persiska viken till stor del handlar om industrivärldens krav på att ha kvar herraväldet över oljan: ''Vi skulle inte gått i krig för att befria ett land som odlade broccoli''.
Danmarks folketing anslår sedan länge medel till den tekniska högskolan för forskning och utveckling av förnybar (vedvarende) energi. Folketinget har också beslutat att landet ska halvera sin energianvändning på 50 år. Därmed följer man Brundtland-rapportens uppmaning till industriländerna. Sveriges riksdag har efter folkomröstningen om kärnkraften den 23 mars 1980 under hela 80-talet varje år bekräftat beslutet att energisystemet ska baseras på hushållning och förnybara energikällor och att kärnkraften ska avvecklas.
U-ländernas energiförsörjning
Efter en UNEP-konferens i Nairobi om förnybara energikällor för något decennium sedan, blev förnybar energi ett ämne för FN. Hos generalsekreteraren och i olika organ med ansvar för naturresurser kom ämnet på dagordningen: New and Renewable Sources of Energy skulle främjas. Ämnet har emellerid haft svårt att hävda sig bland de penningstarka intressenterna för kärnkraft och fossila bränslen.
Nordiska FN-projektet har lämnat en rapport med förslag hur man skulle kunna stärka arbetet för dessa framtidens energikällor i FN. U-länderna vill ha hjälp med att byta till ett sådant energisystem. De skulle kunna stärka sin ekonomi och sitt oberoende om deras energiförsörjning baserades på energi som solflödet åstadkom i deras eget land. Med högtstående, anpassad teknik kan energin utnyttjas effektivt så att de förnybara energikällorna räcker till en uthålligt hög levnadsstandard.
Sverige har varit mycket framgångsrikt i olika FN- sammanhang, till stor del beroende på att vi satsat förhållandevis mycket på kunnig expertis och därför i samarbete med skickliga diplomater kunnat lägga vederhäftiga och väl förankrade förslag. Tillsammans med de andra nordiska länderna bör Sverige i FN nu ta initiativ till en kraftfull förstärkning av FNs arbete med nya och förnybara energikällor. Vi bör göra motsvarande satsningar på expertis för detta som vi gör i andra FN-sammanhang.
Vätgas för fred
I Sverige har oljeanvändningen minskat drastiskt inom alla användningsområden utom när det gäller trafiken. Det är nödvändigt att påskynda utvecklingen av miljövänliga drivmedel. Vätgasen bör vara idealisk. Den produceras redan i stora mängder som en biprodukt i flera industrier och har framgångsrikt prövats av Olof Tegström i en enkelt ombyggd Saab-bil i Härnösand. Vätgasen får inte förväxlas med vätekraft, fusion, som innebär sammanslagning av vätets atomkärnor. Vätebomben utnyttjar denna teknik och stora resurser läggs ned, hittills utan framgång, på att tygla denna enorma värmeutveckling så att den kunde användas till att koka vatten och producera el. Allt färre tror att detta någonsin kommer att lyckas eller tycker att det är önskvärt. Spekulationerna om kall fusion har inte kunnat verifieras.
Vätgas är något mycket enklare. Den kan framställas genom enkel elektrolys av vatten, som delas i vätgas och syrgas. Många har minnen av vätgas, s k knallgas, från dramatiska laborationer i skolan. Vi har lärt oss att den är mycket explosiv eftersom den reagerar med luft. Numera kan den lagras säkert i metaller, s k hydrider. Framtidens el- bil går antagligen med ett hydrid-batteri.
Sverige bör samarbeta med ett eller flera u-länder kring vätgasproduktion. Enligt uppgift är Tyskland redan i gång med detta i Saudiarabien. U-länder med kust och mycket sol kan producera vätgas miljövänligt genom solkraftverk. U-landet skulle få ökade exportinkomster utöver egen miljövänlig energi, och i-världen skulle förses med ett rent drivmedel i stället för olja. Det finns ingen risk för strid och monopol som vid oljekällorna. Solen är gratis. U-landet bestämmer var anläggningarna ska placeras och vilka man vill samarbeta med. Ett sådant energisystem är fredsbefrämjande. Oljebolagen borde vara intresserade att placera kapital här. Sverige bör i FNs organ för nya och förnybara energikällor ta initiativ till ett samarbete om produktion av vätgas och utvecklandet av marknader för detta drivmedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen av regeringen begär ökade insatser i FN för nya och förnybara energikällor, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen av regeringen begär förslag i FN om vätgas, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991 Birgitta Hambraeus (c)